Växelbruk innebär att grönsakerna byter växtplats i en flerårig växtföljd. Poängen är att jorden slipper drabbas av jordtrötthet. Dessutom minskar risken för skadedjur som övervintrar och förökar sig i jorden.

Ytterligare en fördel med växelbruk är att grönsakerna bearbetar jorden på olika sätt. En del har djupgående rötter och andra har ytliga, vilket gör att de gräver och luckrar jorden på olika nivåer.

Läs också: Självförsörjande på grönt – så mycket behöver en familj odla

I hobby- eller husbehovsodlingar rekommenderas ofta en fyraårig växtföljd. Principen är att odlingsytan delas in i fyra delar, och att växterna växlar plats däremellan. Genom att också låta de olika växterna inom ett skifte byta plats kan det dröja åtta år innan en växt kommer tillbaka på samma ställe.

När det är dags att skrida till verket delas växterna in utifrån två kriterier:

1) Växtfamilj. Eftersom växter inom samma familj ofta drabbas av samma sjukdomar är det lämpligt att familjemedlemmar odlas tillsammans, och att det går minst fyra år innan någon av dem återkommer till samma skifte.

2) Näringsbehov. Om växter med ungefär samma behov odlas på samma skifte är det lätt att gödsla rätt och att efter varje år dra nytta av jordens aktuella egenskaper. Principen är att börja med närande växter, som baljväxter vars förmåga att fixera kväve från luften ger näring till jorden. Därefter är det som gjort för näringskrävande växter som kål och gurkväxter. De slukar näring vilket är toppen för det tredje årets skifte, som rotfrukter och lök, som inte vill bombas med näring. På fjärde året är jorden relativt näringsfattig, vilket passar potatisen som en handske.

Läs också: Lotta odlar (nästan) hela årsbehovet i sin villaträdgård

Växtföljd i praktiken

Skifte 1 – Närande växter. Bönor, ärter och andra baljväxter fixerar kväve från luften och samlar näring till jorden. När växtresterna grävs ner efter skörd får jorden ytterligare näringstillskott, samtidigt gynnas jordstrukturen. Till skifte 1 hör också gröngödslingsväxter. Det krävs ingen gödsling inför plantering, men växterna vill gärna ha ett litet näringstillskott av till exempel färskt gräsklipp eller en dos gödselvatten under säsongen.

Skifte 2 – Näringskrävande växter. Hit hör kålväxter, gurka, squash, pumpa, selleri, vitlök och purjolök. Växterna har nytta av den näring som växtgruppen året innan tillförde, men jorden behöver ändå gödslas upp med till exempel stallgödsel. Fyra till sex liter per kvadratmeter är lagom. Sedan tilläggsgödslas skiftet med färskt gräsklipp eller gödselvatten under växtsäsongen

Skifte 3 – Måttligt näringskrävande växter. Rotfrukter, lökväxter, dill, persilja, sallat och andra bladväxter som har måttligt behov av näring. Tillsätt sparsamt med gödsel, gräv ner stallgödsel i god tid innan sådd eller plantering. Vissa grödor kan till och med få dålig kvalitet av för mycket kväve.

Skifte 4 – Mindre näringskrävande växter. Potatis och jordärtskockor är väldigt anspråkslösa. Odla gärna bondbönor eller andra baljväxter mellan raderna, de fixerar lite kväve från luften vilket är gynnsamt för huvudgrödan. Gödsla minimalt innan plantering eller sådd, en liten startgiva med höns- eller stallgödsel räcker. Övergödsling påverkar grödan negativt.Läs också: Potatislök och blå mandel: Karin odlar historiska sorter