Varför finns den där rivaliteten mellan byarna? Jag vet inte, svarar jag uppriktigt.
En vän och jag pratar om valet i Ragunda där ett parti som ”försvarat” en kommundel tydligt fick över 50 procent i det distriktet. I de andra tre distrikten var siffran mellan 7–15 procent. Att Ragunda fortfarande är tre kommuner syns även i 2026 års kommunval trots att det gått 50 år sedan sammanslagningen. Det behöver man inte heller vara född här för att veta. Det märks snabbt när man börjar jobba i kommunen. En känsla av orättvis fördelning är påtaglig. Jag vet att samma fenomen finns i fler kommuner där de gamla kommundelarna kämpar mot varandra. Jag brukar fråga om detta när jag är ute och föreläser och får många vittnesmål om samma fenomen. Där ”centralorten” ofta ses som vinnare och de andra byarna känner sig förfördelade.
Samma ”byrivalitet” syns tydligt i idrottsvärlden där ju ”derbyn” är vanligt förekommande. Jag som är född i Skellefteå VET att hockeyfienden nummer ett är Björklöven. Trots decennier i olika serier har hemmaklacken alltid en ”Hata löven”-banderoll med. Oavsett vem man möter. För Björklöven är det riktiga motståndet. Nedärvt och självklart.
Ömsesidigt.
”Norrlandsderby” mot Luleå eller Timrå är inte samma sak. Inte i närheten. Här finns otaliga exempel i Sverige med byar, idrottslag och kamper som ofta är derbyn mellan byar som ligger nära varandra. Jag tänker att du säkerligen känner till något i din närhet.
Kanske är det så som med syskon också. Det förekommer ju även familjefejder trots att man delar blod med varandra. Syskonen vill känna att de får lika mycket av sina föräldrar. Både vad gäller uppmärksamhet och pengar eller värdesaker. Det ska kännas rättvist. Vara rättvist. Annars kan osämjan ärvas i generationer. Samma som att byrivaliteten ofta ärvs i generation efter generation. Man vet egentligen kanske inte ursprunget till osämjan, varför de är rivaler, men det ÄR bara så. Och förblir i århundraden.
Och visst blir det en intressant paradox. Ju mer man liknar varandra, desto mer fajt. Två grannbyar kan ha samma dialekt, traditioner och historia. Ändå kan invånarna lägga stor vikt vid små olikheter. Jag kollar lite forskning på området och där sägs en möjlig förklaring vara att människor ofta jämför sig med dem som befinner sig närmast den egna gruppen, både geografiskt och socialt. Det är klart att rivaliteten till och med kan ha en positiv funktion där den i det egna ”laget” kan stärka sammanhållningen, skapa engagemang och skapa lokala initiativ. Forskning visar att gruppkonflikter om begränsade resurser kan skapa motsättningar mellan grupper, medan gemensamma mål kan minska konflikterna.
Så det kanske är det som saknas? Det gemensamma målet? Vad vet jag. Jag kan ibland känna frustrationen att vi bråkar ”internt”. Tänk om vi i stället gick samman och försökte förändra de strukturer som på riktigt skapar en orättvisa mellan stad och land. Då kanske vi skulle ha mindre att bråka om? I alla fall mellan grannbyarna.
Läs också: Låt det lysa – i hela landet
