Publiken börjar fyllas upp på den hopsnickrade träläktaren i slänten. Någon lägger ut en sittdyna. Man hör samtal i små grupper. Den karaktäristiska kaffedoften sprider sig från fikakuren. De hembakta kakorna radas upp och varmkorvspannan börjar nå 70 grader.
På planen värmer lagen upp till musik från 1980-talet. Stämningen är god, förväntansfull. Några smågrabbar leker med en fotboll vid sidan av lagen samtidigt som parkeringen fylls på. En del sitter kvar i bilen som i en egen VIP-loge. Eporna glider in med stereon på högsta volym. Vid vägen står trottoarprataren som berättar om kvällens drabbning. Möte i division 4.
Lagen är ett hopplock av egna spelare, några från grannbyarna, nyanlända och så den där eldsjälen till tränare och ledare. Som ser till att allt är fixat före, under och efter matchen. Matchställ som ska passa, domare som ska komma, att planen är kritad och laget anmält i appen. Motståndarlaget har åkt i en sponsrad buss någon timme tidigare för att vara där.
Nu är det dags för match. Skor på. Publiken lever sig in. Smågrabbarna ser sig själva där på planen om några år. Kaffeförsäljningen går bra. Solen skiner på målvakten som måste ha keps. Mål! Ett noll. Publiken reser sig upp. Applåderar och tjoar. Speakern ropar ut namnet på målgöraren. Den gamla tavlan vänder upp en etta.
Så här ser det ut på fotbollsplaner runt om i Landsbygdssverige. En av de aktiviteter som fortfarande finns i så många byar. Som knyter samman. Skapar identitet och sammanhållning. Något att prata om. Förenas kring. Men lagen blir allt färre. Under de senaste 30 åren har 38 procent av alla fotbollslag i Sverige lagts ner. I Jämtland är 30 av 50 avvecklade. Det påverkar byns sammanhållning, självkänsla men också möjligheter till folkhälsa och kamratskap. Tänk vad mycket sammanhang som skapats när fotbollslag samlats.
Jag blev därför så ledsen i hjärtat när jag hörde att Norra Lit IF i Jämtland uteslöts ur sin serie i division 4 för att de lämnat ”walkover” en match. Avstängningar och skador gjorde att de inte kunde ställa upp, och då uteslöts de. Jag förstår att man måste ha ett regelverk, men i detta fall kändes straffet orimligt hårt. Spelare kommer ge upp, lämna och hitta andra klubbar eller sluta. Det kan bli dödsstöten för föreningen. Och det vill vi väl ändå inte?
Jag är absolut ingen expert på fotboll men tänker att vi även här borde kunna hitta system som gynnar och stöttar landsbygdslagen. Hur kan man jobba med detta för att stärka och inte stjälpa fotbollen i hela Sverige?
Detta är långt ifrån ett Jämtlandsproblem. Det är heller inte enbart ett ”fotbollsproblem” utan handlar så klart om fler sporter och föreningar. Fotbollen har dock spelats i byar i över hundra år med den där enkla planen, bollen och de hopsnickrade målen.
Tänk om vi med samlade krafter, nya synsätt och smarta lösningar kunde hitta sätt att ytterligare stärka fotbollen och det lokala föreningslivet. Det, om något, hade varit en boll i krysset.
Läs också: Låt det lysa – i hela landet!
