Torbjörn Österholm: Bilåkandet kan minska också på landet!

Jag har sju kilometer till min lanthandel i Burgsvik på södra Gotland. Under stora delar av året lägger inte väder och vind hinder i vägen för att cykla. Men man måste ha tungan rätt i munnen när mjölkbilar och husvagnar dundrar förbi.

Cyklistens vardag är med andra ord otrygg på landsbygden. Trafikplanerare glömmer oss trots att hälften av alla resor är under fem kilometer och skulle passa perfekt för en cykeltur som är bra både för hälsan och miljön.

Cykling en landsbygdsfråga

Allt sämre förbindelser gör bilen nödvändig för landsbygdsborna. Men många tar bilen av slentrian också på de korta resor där cykeln skulle vara ett alternativ. Än minde lockande blir cykeln om vägen är farlig att färdas på.

Därför måste cyklingen bli en landsbygdsfråga, framförallt när det gäller infrastrukturen runt tätorterna. Här borde cykelbanor bli ett naturligt inslag. Järnvägsstationer och busshållplatser kan förses med rejäla cykelparkeringar så att man kan kombinera trampandet med kollektivtrafik. Dåvarande EU-parlamentarikern Kent Johansson, C, hade bra förslag om detta i en statlig utredning för fyra år sedan, men den verkar mest samla damm någonstans.

Miljöpremie för elcykel

Självklart har också Lars Strömgren i Cykelfrämjandet rätt när han på land.se föreslår en miljöpremie för elcykeln. Den skulle göra det mer attraktivt att ta cykeln också på landet.

Kommentarer från läsarna

Tack för alla brev och e-postmeddelanden, förresten. Här är några tillägg och kommentarer till mina senaste krönikor.

• Apropå folkligt ägda, lokala utvecklingsbolag som är så viktiga för landsbygden läser jag i Gotlands Tidningar att öns nio utvecklingsbolag har investerat cirka 75 miljoner kronor och skapat 86 arbetstillfällen. Planer finns på ytterligare investeringar som skulle ge 130 nya arbetstillfällen. Visst är det imponerande siffror på en ö som har cirka 57.000 invånare?

• Markus Nyberg i Köping var ledande eldsjäl i en bred opinionsrörelse som lyckades avstyra vindkraftsprojekt i en känslig del av kommunen. Nu berättar han om nya utmaningar. Telia Sonera ska avveckla det fasta telenätet i sex områden och i ett område blir det problem för mjölkbönder som har sina mjölkrobotar uppkopplade via den gamla koppartråden (ADSL).

• Markus Nyberg berättar om allt det ideella arbete som krävs för att få det moderna alternativet, snabbt och säkert bredband via fiber, på plats. Man kan bara hoppas att eldsjälarna på landsbygden ska orka fixa den teknik som det moderna samhället kräver att vi ska använda. Ofta tar inte myndigheter och politiker det ansvar som borde vara självklart.

• Solgerd Jern Rosenberg gör dock tummen upp för Sävsjö kommun när hon skriver:

”Vi har en gård i Sävsjö kommun och en aktiv förening som arbetat för att få bredband till bygden. Det blev inga EU-pengar, trots lång väntan. Då går Sävsjö kommun in och satsar motsvarande belopp och möjliggör för bland annat företagare och distansarbetare att bo kvar eller flytta dit. Det tycker jag är en framsynt kommun!” Det håller vi med om.

• Karin Nylund i byn Markusvinsa i Pajala skriver att kommunen har så dålig ekonomi att de tänker börja skjutsa elever i årskurs 6-9 från Tärendö och Junosuando till centralorten Pajala. Det innebär att elever får skoldagar som är mellan 10 och 14 timmar långa. Före jul 2015 bestämde kommunen att stänga badhusen i tre byar som haft öppet två kvällar i veckan med hjälp av ideella föreningar. Centraliseringen tar död på byarna, menar Karin Nylund och skriver:

”Vi har ingen service kvar, men betala höga skatter till kommunen måste vi göra i alla fall.”

Som sagt. Tack för eldsjälarna, men hur länge orkar dem?

Tummen upp…

…för Rudskoga socken i Kristinehamn. Ifjol invigde man en cykelväg som sockenborna till stor del byggt och finansierat själva. Nu är en ny etapp på gång till gagn för exempelvis skolbarn och turister som kan göra trygga turer i det vackra landskapet.

Alla samhällsbyggare borde göra studiebesök i Rudskoga. Cykelvägarna är bara ett exempel på lokal kreativitet.