Har vi det i Sverige? Nej, vill jag mena. Fallet Hyttsten, med andra liknande utslag i domstolar, visar klart och tydligt att de delar av äganderätten som omfattar brukanderätten — alltså rätten att bestämma vad som ska planteras, när till exempel en slutavverkning genomförs — inte längre omfattas av någon form av rättssäkerhet. Här har politiken helt övergett rätten att bestämma över ersättningen när inskränkningar i pågående markanvändning inte längre är självklar. Utan att domstolar tillåtits ta bort ersättningsrätten.
Hur kan domstolar få rätt att fatta beslut utan att ta någon form av helhetsperspektiv på det man behandlar? Till exempel, vad är miljönyttan med att hindra Hyttstens från att avverka, om resultatet blir att generationsskiftet försvåras, mjölkproduktionen ev. inte fortsätter ? Vilka miljövärden påverkas då? Är det inte intressant för domstolen att se till helheten? Tydligen inte.
Här måste politiken sätta ner foten och ta tillbaka ansvaret: grundlagens rätt till ersättning omfattar även brukanderätten, nyttjanderätten samt förfoganderätten över fastigheten man har äganderätten till på papperet.
Här tror jag att LRF och LRF Skogsägarna måste agera på ett annat sätt. Man måste få politiken att förstå att äganderätten inte är hotad, men brukanderätten, nyttjanderätten och förfoganderätten håller på att sättas ur spel för oss markägare.
Om vi inte har garantier för att brukanderätten, nyttjanderätten och förfoganderätten garanteras ersättning vid inskränkningar, har äganderätten ingen betydelse. Vem vill äga något som andra har möjlighet att påverka utvecklingen i? Då blir viljan och möjligheten att investera och utveckla sina fastigheter begränsad när rätt till ersättning inte finns, fast det borde göra det enligt grundlagen.
Resultatet blir nog på sikt att välståndet kommer urholkas och glesbygden tappas på personer med drivkraft, kreativitet och vilja att verka för samhällets positiva utveckling.
Per Nyström, Nergården
