Ivriga och bestämda vill Emma Olssons jakthundar springa iväg i skogen eller busa med varandra, men matte har ett stadigt grepp i vardera kopplet.

– Tiken löper just nu. Annars är de inte så här, säger Emma Olsson och skrattar gott åt sina hundar som drar åt olika håll så att kopplen trasslar in sig i varandra.

Läs också: Träna hunden att hitta kantareller

Rasen slovenský kopov lämpad för vildsvinsjakt

Hon har två jakthundar av rasen slovenský kopov. Rasen är av stövartyp, lämpad för vildsvinsjakt och Emma tränar dem enbart för att jaga vildsvin. Hundarna är hennes ögonstenar.

Emma bor i Småland och större delen av fritiden går till att träna sina nuvarande hundar för vildsvinsjakt och till att jaga. Hon brinner för att se hundarna jaga.

– Det finns inte i någon annan hundsport att man bara kan släppa hunden, där de helt utan dig och din inverkan kan göra det som de är avlade för. Att få se hundarna jobba och få se dem göra det som är bäst i deras värld, det är svårslaget.

Trängda vildsvin farliga

– Att höra de första skallen när upptagen kommer och dreven när vildsvinen springer, det kittlar i själen och man vet att hundarna bara älskar det de gör och passkyttarna tycker det är fantastiskt.

Hundarna har uppgiften att spåra och driva vildsvinen ur ställena där djuren sover på dagen. Träningen är viktig för hundens säkerhet. Ett nära möte med vildsvinen som normalt är skygga, men som kan bli farliga om de blir trängda, kan bli allvarligt för hunden.

Läs också: Jakthunden räddades under dramatik

Därför får jakthundar inte bli aggressiva

– Vildsvin är bland skogens farligaste vilt. Det syns på skadestatistiken. Då krävs hundar som har mycket hjärna, som inte bara jagar med jaktlust. De ska vara lämpliga, de ska inte bita, det får inte slå över så att de blir aggressiva, säger Emma.

– Det krävs att de är uthålliga nog att stå emot, för de blir överkörda av vildsvinen, och det måste deras psyke klara av. Grisarna springer på dem, de kastar dem, de sprättar dem och de trampar ned dem, och de måste klara av det utan att det går över till aggression.

Uppsprättad in till lungan

När tiken var 16 månader mötte hon ett svin som med betarna sprättade upp tikens bröstkorg.

– Jag var någon kilometer därifrån. Jag hörde bara hur det skrek i skogen. För mig var det lite av ett trauma, för jag kunde inte göra någonting. Det var bara att hoppas att hunden slutade jaga. Hon blev sprättad i bröstkorgen och det tog ända in i lungan.

Hunden fick sys, men återhämtade sig på en månad. Sedan var hunden åter redo för jakt.

Själv blivit påsprungen

– Lite försiktig var hon i början, men sedan tågade hon på som om ingenting hade hänt.

Även jägare får se upp för det här viltet. Emma berättar att hon fått några pärlor när hon blivit påsprungen av vildsvin. Det hör till, konstaterar hon, och medger att det är med skräckblandad förtjusning hon möter de stora djuren.

– De är fina på avstånd, men i närkontakt är det mycket djur att hantera.

”Yrkesjägare behövs”

Emma Olsson deltar i storjakter och mindre jakter i hela södra Sverige. Hon bedriver skyddsjakt hos en markägare i Småland. Emma Olsson anser att den svenska skyddsjakten inte alltid fungerar. Hon funderar på om en rekryteringspool med yrkesjägare kan vara en lösning.

– Om jag hade ägt en mark, hade jag velat ha effektiva och duktiga vildsvinsjägare som vet vad de pysslar med och som bryr sig om etiken och som skjuter rätt vilt eller avstår skott när det krävs.