Skogsduvan talar ut: ”Jag skulle aldrig bråka om ett tappat korvbröd i stan”

Nej, men se en duva! Vad gör du härute i skogen? Alla dina kompisar är ju inne på stadens torg och bråkar om tappade korvbröd.

– All respekt för dessa stackars hungriga satar, men det skulle jag aldrig göra.

Nähä, vad är det för märkvärdigt med dig då?

– Tycker du att jag är lik duvorna inne på torget? Titta noga, om jag får be.

Ja, jo, du se ut som en duva liksom. Typiskt grå och småtråkig.

– Tack för den! Ska jag kommentera ditt utseende? Ditt gråa hår, urtvättade byxor och solkiga skaljacka?

OK, förlåt. Jag ska titta noggrannare. Du är mörkare helt klart än de där inne i stan. Snygg grön fläck på halsen förresten, metallic liksom.

– Nå, det var bättre observerat. De andra kallas tamduvor, fast de lever vilt, och har nästan alltid mera ljust och till och med vitt i sin fjäderdräkt. En del är nästan helt vita. Ja, de kan se ut nästan hur som helst faktiskt.

När jag tänker efter har tamduvorna varit här hela vintern, men dig har jag nog inte sett förrän idag. Är du helt enkelt en annan sort?

– Nu börjar du få upp ångan! Ja, jag är skogsduva och flyttfågel och faktiskt bland de allra första som dyker upp på våren.

När kommer du hit då, och varifrån?

– De kvickaste, eller modigaste kanske man ska säga, är här redan i februari. Och de flesta av oss övervintrar i Frankrike och Spanien. Men jag har hört att på senare tid har en del faktiskt börjat stanna längst nere i södra Sverige över vintern.

Vilka losers, när man kan dra till Spanien och ha lite rajtan-tajtan!

– Många människor tänker tydligen bara på nöjen. Men vi fåglar kalkylerar strikt ekonomiskt med våra liv. Hur mycket energi går det åt och hur mycket fara innebär det att flytta, jämfört med att inte flytta? Var hittar vi tillräckligt med mat?

Ursäkta, men ni låter som värsta plugghästarna. Slår ni er aldrig lösa liksom?

– Den frågan förstår jag nog inte riktigt.

Ja, leker eller gör nåt tokigt eller raggar brudar eller nåt?

– Nu på våren kan du se oss skogsduvor spelflyga. Det kanske är nåt sånt du menar. Vi seglar fram väldigt snyggt med vingarna upplyfta i v-ställning. Skulle tro att det är motsvarigheten till när du slår dig ”lös” och brölar på spanska barer och dräglar över kvinnor.

Hallå, jag brölar inte på barer och inte det där andra som du sa heller! Inte så mycket nu för tiden i alla fall.
– Du förstår nog vad jag menar. Men har du inget vettigare att fråga om. Annars tänkte jag flaxa vidare.

Jo, jag undrar hur vanliga ni skogsduvor är egentligen? Nu när jag förstått skillnaden mot tamduva kan jag knappt minnas att jag sett någon som dig förut.

– Vi gillar grova träd med hål att bygga bo i och sådan skog är inte vanlig längre, så det fanns betydligt fler skogsduvor förr. Men vi har fattat att klippskrevor och holkar duger också och de senaste tio åren har vi ökat i både Sverige och i västra Europa.

Kul! Men jag ser rätt mycket duvor ändå, förutom tamduvorna på torget. Det är inte skogsduvor då?

– Nej, ringduvan är mycket vanligare. Nästan en miljon par i Sverige. Vi är bara drygt 10 000 par.

Och hur i hela faderullan ska jag skilja på er då?

– Ringduvan är större och har en tydlig vit fläck på halsen.

Men om jag bara hör en duva hoa i skogen?

– Vi hoar tvåstavigt och ringduvan femstavigt. Människor har hittat på att vi säger ”kom-då, kom-då, kom-då” och att ringduvan säger ”så-kom-då-än-då, så-kom-då-än-då”. Rätt fiffigt faktiskt, för att vara människor alltså.

Men på Gotland hörde jag en trestavig duva, typ ”så-kom-då, så-kom-då”.

– Det var turkduva! Den är ovanlig men häckar litet här och där i södra Sverige. Öland och Gotland är bra ställen och…

Va? En sort till att hålla reda på. Det här börjar bli rörigt.

– …sen har vi turturduva. Den häckar inte i Sverige, men rätt många brukar dyka upp varje år särskilt i östra Sverige…

Nu är intervjun slut! Tack så mycket!

– …och en mycket sällsynt gäst är större turturduva. Den har setts i Sverige ett 20-tal gånger…

Hallå! Hej då!!!

Kortfakta om skogsduvan

• Längd ca 30 cm, vingspann ca 63 cm (ringduva ca 40 cm lång, vingspann ca 73 cm).
• Blågrå fjäderdräkt med grön/vinröd-glänsande halsfläck.
• Häckar i trädhål, holkar, klippskrevor i framför allt Götaland och Svealand. Sällsynt i Norrland. Skygg.
• Kan lägga tre kullar, med två ungar i varje, per säsong.
• Äter frön, bär, gröna blad och ekollon. Kan även ta smådjur, t ex sniglar.
• Kommer hit feb-mars. Flyttar söderut i sep-okt. Sydflyttande flockar med ringduvor innehåller ofta enstaka skogsduvor.