Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Djur & natur 13 april

Utan perfekt hörsel är många djur chanslösa

En del har öronen på benen. Andra har dem på antennerna. Att uppfatta ljud är livsviktigt för nästan alla djur. Ugglan är en av de stora mästarna.

 Ekorren tar ofta små pauser i sitt eget prasslande för att lyssna efter annat som prasslar runt omkring.
Ekorren tar ofta små pauser i sitt eget prasslande för att lyssna efter annat som prasslar runt omkring. FOTO: Mattias Almqvist och Agneta Bergström

Oavsett om ljud görs avsiktligt eller oavsiktligt innehåller de värdefull information. Till exempel kan ekorrens prassel när den letar nötter bland löven avslöja den för en lyssnande räv.

Bofinkshannen sjunger däremot för att tala om var han är, både för att locka till sig en hona och för att säga åt andra hannar att hålla sig undan. Fåglar kan också varna varandra för faror eller, som en flock skator, försöka skrämma iväg rovfåglar och andra hot med sitt kraxande.

Läs också: Därför ska du inte sätta holkar i söderläge!

 Dovhjorten har stora, rörliga och trattformade öron som kan vinklas åt olika håll för att upptäcka hotande faror.
Dovhjorten har stora, rörliga och trattformade öron som kan vinklas åt olika håll för att upptäcka hotande faror. FOTO: Mattias Almqvist och Agneta Bergström

Känselhår är avgörande

Förmågan att höra handlar om att få nervtrådar att reagera på ljudvågor. Ryggradsdjurens öron har under evolutionen utvecklats från fiskarnas sidolinjeorgan. Dessa innehåller känselhår som kan fånga upp tryckförändringar och i viss mån ljud med låg frekvens.

Även hos många fiskar har hörselorganen utvecklats och en del använder ljud för att kommunicera med. Till exempel gör torskhannar grymtande läten under parningstiden.

På land behöver djuren fånga upp ljudvågorna i luften. De flesta har ett membran som, liksom vår trumhinna, vibrerar vid vissa frekvenser. Det får benen i innerörat att röra sig, vilket snappas upp av nervtrådar som skickar informationen till hjärnan.

 Åkergrodans trumhinna syns som en cirkel strax bakom ögat.
Åkergrodans trumhinna syns som en cirkel strax bakom ögat. FOTO: Mattias Almqvist och Agneta Bergström

Två öron lyssnar åt alla håll

Ytteröron har utvecklats för att fånga upp och leda ljud till trumhinnan. För en hare gör de stora, rörliga öronen att den kan lyssna efter rovdjur åt alla håll. Att ha två öron gör att ljuden inte når öronen exakt samtidigt, så att haren kan avgöra från vilket håll det kommer.

Fåglar har bara öppningar till trumhinnan under fjädrarna. En koltrast som lyssnar efter mask vänder ena örat mot marken för att höra bättre.

För en uggla är däremot uppmärksamhet framåt viktigast i jakten. Den har specialanpassade fjädrar i en cirkel runt ögonen som samlar upp ljuden i synriktningen och leder dem till öronen. En del ugglor har en liten höjdförskjutning i öronens placering vilket ger stor precision i att lokalisera ljud.

Ormar får smuts i öronen

 Huggormens öronöppningar är täckta med fjäll som hindrar luftburna ljud. Den "hör" på andra sätt.
Huggormens öronöppningar är täckta med fjäll som hindrar luftburna ljud. Den "hör" på andra sätt. FOTO: Mattias Almqvist och Agneta Bergström

Ormar håller ofta till i trånga utrymmen under marken där smuts lätt skulle fastna i örongångarna. Deras ytteröron har genom evolutionen täckts av fjäll som gör att de inte kan höra luftburna ljud.

Däremot känner de av vibrationer i marken. Vill du smyga dig närmare för att titta på en orm som värmer sig i vårsolen behöver du inte viska, däremot bör du inte stampa i marken – det är tvärtom ett bra sätt att skrämma bort ormar.

Läs också: VIDEO Här skuttar Sveriges dyraste får fram

 Humlan både lyssnar och luktar med antennerna.
Humlan både lyssnar och luktar med antennerna. FOTO: Mattias Almqvist och Agneta Bergström

Trots att ormar är döva använder de ljud för att varna. Huggormens väsande är, precis som skallerormens rasslande, en varning till den som kommer för nära.

Hos leddjuren finns en betydligt större variation av hörselorgan än hos ryggradsdjuren. Insekter har känselhår spridda över kroppen som i viss mån känner av ljudvågor. De kan också uppfatta låga frekvenser utifrån vibrationer som uppstår i den egna kroppen.

 Nässelfjärilen har öron på mellankroppen.
Nässelfjärilen har öron på mellankroppen. FOTO: Mattias Almqvist och Agneta Bergström

Dessutom kan de ha specialanpassade öron. Så kallade tympanalorgan har utvecklats många gånger oberoende av varandra och kan sitta på olika ställen av kroppen.

Gräshoppor har öronen på benen eller bakkroppen, medan många dagfjärilar och svärmare har dem på mellankroppen eller antennerna. Dessa öron består av en förtunning i skalet, som fungerar ungefär som en trumhinna. Innanför finns en luftkammare och specialiserade känselceller.

Antennerna vibrerar

 Som alla fåglar hör koltrasten bra men saknar ytteröron och vänder ofta sidan av huvudet mot det håll den lyssnar.
Som alla fåglar hör koltrasten bra men saknar ytteröron och vänder ofta sidan av huvudet mot det håll den lyssnar. FOTO: IBL

Ett annat slags öron är Johnstons organ, som sitter i antennerna, i andra leden från basen. Bland stickmyggor, bin, humlor och många nattflyn är det väl utvecklat och många kommunicerar med ljud. Hos stickmyggor får till exempel honornas flygton hannarnas antenner att vibrera.

Spindlar lyssnar efter byten med specialanpassade borst på benen. Det har hänt att man trott att spindlar är musikaliska eftersom de ofta visar sig när det spelas musik. I själva verket är det toner i samma frekvenser som ljuden från spindlarnas byten som lockar fram dem.

När skymningen faller och det är dags att runda av vårpromenaden blir hörseln än viktigare för de djur som är aktiva när det är mörkt. Fladdermöss kan göra och höra ljud med sådan snabbhet och precision att de kan navigera och jaga med hjälp av ekon från sina egna ljud.

För nattflyn, som är ett av deras främsta byten, gäller det att höra när en fladdermus närmar sig. Detta har lett till en kapprustning mellan fladdermöss och olika nattflyn där det gäller att göra och höra ljud som den andra inte klarar.

Läs också: Språkkurs! Lär dig tala hönska

Många hör bättre än människan

* Ljud består av tryckvågor som skapar skillnader i täthet i luft, vatten och annan materia. I luft färdas ljudvågorna i 343 meter per sekund, i vatten 1 482 meter per sekund.

* Frekvens är ljudvågornas hastighet som mäts i antal svängningar per sekund, Hertz. Snabba svängningar ger vad vi uppfattar som höga toner medan långsamma frekvenser ger låga toner. Människor kan höra frekvenser mellan 20 och 20 000 Hertz.

* Ultraljud är frekvenser som är högre än vad människan kan höra. Delfiner, fladdermöss och en del insekter kan höra ultraljud. Nattfjärilen större vaxmott, som jagas av fladdermöss, hör de högsta tonerna i hela djurvärlden.

* Infraljud är frekvenser som är lägre än vad en människa hör. Elefanter, blåvalar, krokodiler och i viss mån kor är exempel på djur som hör infraljud.

* Ljudnivån är kraften i svängningarna och avgör hur starkt vi uppfattar ljudet. Enheten är decibel.

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 41 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen