Färgstarkt hos virkbloggaren Martin i Brunflo

Notering: Reportaget publicerades hösten 2019.

Hela världen är här, på sitt lilla vis. Martin Etlinger går runt i villan i Brunflo. Han pekar, stryker med handen och visar. Här ligger kudden i bayersk virkning på filten efter ett mönster av Martins designfavorit just nu, tjeckiska Tatsiana (Lilla Björn Crochet). En annan filt har skapats av brittiska Lucy of Attic24 medan favoritsjalen är designad av svenska Johanna Lindahl, känd som Mijo Crochet i virkvärlden.

När Martin pratar virkning låter det som en internationell modebransch, med kändisar, designtrender och allt.

– Jo, men så är det ju, utbrister han.

På väg mot kändis

Martin är själv på god väg att bli just en virk-kändis. Hans blogg Martin up North (extern länk) har blivit virk-sveriges nya favorit och nyligen blev han anlitad som designer av ett stort garnföretag.

Mest känd är han för sina stilrena och tekniskt spännande filtmönster. Här finns till exempel filten som trollas fram med utan en enda lös garnända fastän mönstret löper med två färger i ett geometriskt mönster härs och tvärs över de lodrätta varven. De ser krångligt ut men är förbluffande enkelt att virka.

– Det är fantastiskt hur mycket kontakt jag får med virkare över hela världen via bloggen. Jag går omkring här och plötsligt har nån tagit en bild på en filt de virkat efter mitt mönster. Det blev något de tycker så mycket om och det gillar jag.

Martin Etlinger kommer ursprungligen från Wien i Österrike. Att han hamnade i just i Brunflo beror på sambon Alexandra. Hon är till hälften svensk och hälften österrikare och när hon var klar med läkarutbildningen i Österrike ville hon göra sin AT-tjänst i Sverige.

– Vi hamnade först i Kalix, berättar Martin.

Livet i Sverige tog samma väg för Martin som för andra nya svenskar. Det var svenskaläsning på SFI, Komvux och senare jobb i vården och som modersmålslärare innan Martin utbildade sig till socialpedagog på Kalix folkhögsskola.

– Vi trivdes i Kalix men ville rota oss på allvar och flytta närmare min sambos familj. Det visade sig att det var lika dyrt att bygga nytt hus som att köpa, berättar Martin.

Så de byggde. Nu står deras nybyggda villa ett stenkast från Alexandras mammas hus. Från de generösa fönstren har de utsikt över gammelskogen där älgarna, ugglorna, grävlingen och lodjuren rör sig.

Läs också: Virka en mandalamatta

Måste bara testa

De har bott här i fem år och familjen har vuxit. Nu finns två barn i huset, Cleo och Lotta.

Både Martin och Alexandra jobbar i Bergs kommun, hon som läkare och han som socialpedagog.

Martin jobbar med människor som varken arbetar eller studerar. Första åren var det fokus på ungdomar. Idag ligger betoningen på nysvenskar och då har Martin ibland nytta av egna erfarenheter.

– Jag har ju gått ungefär samma väg som de gör. Jag vet hur det är att gå på SFI, till exempel, fast jag hade naturligtvis andra förutsättningar.

Hemma är virkningen en avkoppling, något att vila i och något som utmanar sinnet. Så fort han får syn på ett spännande virkprojekt måste tekniken testas. I arbetsrummet finns alla nystan han behöver, ordnade efter färg och kvalitet.

Arbetsbordet är stillsamt bestrött med några projekt, inga högar och inget trassel.

Men pysselkadaver? Har du inga såna?

– Absolut! Massor!

Martin öppnar lådorna och där ligger de. Fyrkanter och rundlar, remsor och testlappar. Men han kallar dem inte för pysselkadaver utan ser dem som skisser.

– De här pytterundlarna virkade jag när Cleo skulle skolas in på dagis.

Han visar hur perfekt den lilla plätten går att gömma inne i näven, smygvirkning på riktigt. Den är en pytteliten, virkad tanke som kan bli något stort vad det lider.

När Martin får frågan vad som är roligast, att hitta de tekniska lösningarna eller skapa vackra mönster, så springer han iväg och kommer tillbaka med en virkad kudde skapad av designern Torun Johansson.

– Bägge delarna!

Han visar hur de virkade stjärnorna bildar ett överliggande mönster när de fogas ihop. Det blir kopplade rundlar som nästan ser ut att sväva ovanför. Entusiasmen är påtaglig.

– Jag är en virkande människa, konstaterar Martin.

Det var precis vad hon sa, damen på stödboendet i Kalix som en gång lärde honom virka, att han inte var en stickande människa utan en som borde virka i stället.

Men det betyder inte att han ser virkandet som en karriärväg.

– Jag har bestämt mig. Det ska vara en hobby, inte ett jobb.

Blir det jobb av det hela blir det vassare villkor och pengaprat i stället för all den kärlek och stöd det virkande kollektivet i världen stått för.

Virkar presenter

Hittills har några enstaka mönster publicerats men i övrigt fortsätter Martin att virka sina saker som presenter. För varje mönster han tar fram finns en tänkt mottagare, så mycket att det kryper ut i fingrarna.

Han visar på ett universalmönster på en virkad mössa. Samma mönster, samma garn och samma virknål. Ändå blev mössan han virkade till dottern Lotta mycket mindre än den han virkat till sig själv.

– Jag tänkte på Lotta när jag virkade och, vips, blev den mindre och passar henne.

Kolla in: Du hittar mycket om virkning och stickning i Land Shopping!

Kan fånga bubblor

Namn: Martin Etlinger.

Ålder: 41 år.

Jobb: Socialpedagog i Bergs kommun.

Familj: Sambon Alexandra Smeikal och döttrarna Lotta och Cleo.

Hemlig talang: Efter att ha läst i Bamse att såpbubblor fryser i luften när det är kallare än 15 minusgrader har han övat och övat. Nu är Martin fenomenal på att plåta frostbubblor i precis rätt ögonblick mot precis rätt bakgrund.