Magnus verkstadsdörr öppen för alla som vill träffas och prata

Ett stenkast bort ligger havet, en vik i Hanöbukten i Blekinge.

Men det syns inte från centrala Pukavik och den vita, anspråkslösa byggnaden med skylten "Pukaviks bilservice".

Verkstaden är något av ortens hjärta. När ägaren, mekanikern Magnus Holmer, anländer på morgonen är det oftast någon som redan väntar i sin bil utanför. Men inte alltid för att något ska lagas.

Bilverkstaden i Pukavik är populär

För bilverkstaden i Pukavik är populär. Och inte bara när bilen krånglar. Nu när kiosken och butiken har stängt och kaféet och lunchrestaurangen pausar i väntan på sommargästerna, går man till Magnus bilservice.

Här samlas man för trevlig gemenskap, lite uppfriskande käbbel och diskussioner och några goda skratt. På dörren hänger affischer med reklam för byns punk-rockgrupp ”Sött Svart Tivoli”.

Läs också: Walters 1-årspresent: En egen mini-veterantraktor!

Trivsam röra i verkstaden

En av musikerna är stamkund med sin pärla, en Volvo 142 med drygt 50 år på nacken. Några bilar står med öppna motorhuvar, man får kliva runt den röda verktygslådan, dunkar och verktyg och bra och ha prylar ligger på hyllorna.

Det är inte mycket som behövs. Några slitna pallar, ett smalt bord framför trappan ner till smörjgropen och en välanvänd kaffekokare i bakre rummet.

Medan Magnus skruvar och mekar med bilar som ofta är både 15 och 20 år gamla, har ha ofta sällskap.

Ett par gubbar som diskuterar allt från växellådor till vädret, aktuella händelser i bygden, samhällsläget, elaka krämpor, gamla minnen, motorer och livet i största allmänhet.

Canada-Bengt brukar vara en av de första på plats. Han stänger dörren snabbt mot isvindarna som drar över viken som brer ut sig strax bakom verkstan.

Pensionär som älskar gamla bilar

Som oftast har han en påse wienerbröd med till fikat och går och fyller på vatten i kaffebryggaren.

– Det är tur att Magnus finns här, han är så lätt att prata med, säger Bengt och visar några bilder av släkten i Canada i sin mobil.

Han är pensionerad, älskar gamla bilar, helst Volvo 740 och 940 och amerikanare och bor ensam på en gård i grannbyn.

Några personer tittar in helt kort och hör efter när Magnus kan fixa deras bilar. Visst kan man ringa, men det är trevligare att komma hit.

Livet i bygden med sina många småbyar hade varit mycket tråkigare utan bilverkstan i Pukavik. Under 1970-1980-talen lades post, bank, butiker eller kaféer ned när folk flyttade härifrån.

Nu flyttar folk hit igen, men några ställen där man kan träffas finns knappast.

Jobbar medan han pratar

Magnus jobbar på nere i smörjgropen eller uppe vid arbetsbänken. Då och då ställer någon en fråga till honom, men de flesta pratar med varandra.

– Folk kommer och går, säger Magnus. Jag kan inte hålla reda på alla, men tydligen finns ett stort behov av att träffa folk och prata. De flesta är pensionärer som har det lite tradigt.

– Kanske har de inte pratat med någon på hela dagen, nu på vintern är de mest hemma och eldar.

Många stammisar

Ibland kommer även de lite yngre, som varit korttidspermitterade under coronan. Mest är det karlar som kommer, men också flera kvinnor är stamkunder.

– Damerna har gärna med sig hembakta bullar och kakor som jag brukar bjuda av till fikat.

De riktiga stammisarna i verkstan har egen kopp i metall, strögäster får nöja sig med pappmuggar och kaffet sinar aldrig.

Pukavik är byn som fått namn efter en vik i Hanöbukten, mellan Sölvesborg och Karlshamn. Detta har i alla tider varit en mötesplats, folk har kommit från när och fjärran.

Här möts vägen norrifrån Småland och den gamla kustvägen med tusenåriga anor och här finns en hamn.

I Pukavik fanns såväl galgabacke (avrätttningsplats) och gästgiverier, lönnkrogar, dansbanor, hantverkare, skeppsvarv, lotsar och kustskeppare och en av Sydsveriges mer betydande hamnar.

Grannen Rickard Nilsson släntrar in och kollar läget. Han driver företaget Husbilar i Pukavik vid rondellen intill.

Får i gång gamla bilar

Nu har han bogserat hit en gammal Volvo PV från 1962 för genomgång. En av Magnus sidosysslor är att få igång riktigt gamla bilar.

– Han är fenomenal, säger Rickard. Jag vet att PV:n kommer att gå som en klocka när han har piggat upp den. Det ska bli roligt att köra med den i sommar.

– För en tid sedan lagade jag en folkvagnsbubbla som inte fungerat på 14 år, men med lite omvårdnad och nya slangar med mera, så spann den igång och kunde köras härifrån, säger Magnus.

Han har älskat att skruva med motorer så länge han kan minnas.

– Jag har jobbat här i verkstan i över 30 år. Jag hade inte ens fyllt 15 och fått moped första gången jag kom hit, berättar han.

Efter skolan jobbade han här som anställd fram till 2003 då han tog över verkstaden plus butiken och BP-macken som i dag är nedlagda.

De flesta som kommer hit har lite äldre bilar och Magnus tar det som sin livsuppgift att laga och fixa och hålla dem rullande så länge det bara går.

Gillar återvinning

Han tror på återvinning och att satsa på att reparera.

Nya bilar med mycket elektronik kommer sällan hit. De kräver en helt annan typ av specialutrustade verkstäder med datoriserad felsökning.

– Äldre bilar har oftast bättre kvalitet. De byggdes för att hålla längre. För mig är det miljö- och hållbarhetstänk att se till att de används så länge som möjligt, säger han.

Han lovordar närliggande Lörby bilskrot som hjälper honom att hitta reservdelar till rimliga priser.

– Deras verksamhet är viktig, det går inte att bara köpa nytt. Vi måste ta vara på det som går att använda.

Vissa skakar på huvudet men de flesta är imponerade av Magnus resonemang.

– Han är speciell, han har ett sjätte sinne för bilar, en diger kunskap och erfarenhet kombinerad med säker magkänsla, säger Rickard och de andra håller med.

– Det spelar ingen roll vad man än kommer med för problem, han har stött på det förut. Han kan laga nästan allt och det han inte kan laga mekar han ihop och bygger själv.

Tommy Månsson från Sandbäck kliver in och ansluter sig och får en kopp kaffe. Han är kusin med Magnus och gammal tävlingsboxare som för flera år sedan startade populära boxningsklubben ”Revansch” i Sölvesborg.

Många skrönor och historier

Tommy som pratar en utpräglad stockholmska (!) är född och uppvuxen en kilometer bort, i byn Galleryda, där även Magnus växte upp.

– Det var tufft på 1950-talet, farsan fick inget jobb och vi flyttade till Västerhaninge. Där fick jag snabbt ändra min dialekt. När jag flyttade ner hit igen 1994 träffade jag en kvinna som pratade precis som mamma. Jag blev tvärförälskad och så är det fortfarande, berättar han.

Samtalet böljar och plötsligt är det någon som kommer in på ämnet Kiviks marknad. Det talas om varitéer med lättklädda damer och starke Adolf och William Arnes motorcirkus velodrom.

Läs också: Kjells PV har rullat dagligen - sedan 1965!

Rickard minns när han som tonåring fått uppdraget att sälja rökt korv i ett marknadsstånd och ett gäng ökända raggare kom förbi och ryckte till sig den största korvringen.

– Jag blev galen och sprang efter dem och lyckades sno åt mig korven och springa tillbaka. Efteråt fattade jag att de kunde vara jäkligt farliga. Jag hade väl tur!

Sedan börjar alla bubbla av gamla historier.

Magnus som legat under en äldre Peugeot en stund, kravlar fram och torkar bort oljan från nävarna.

– Jag har en del verkligt långväga kunder också, säger han och tar fram ett vykort som sitter på väggen över tvättstället. Det är hälsningar från Jim, alias ”Crocodile Dundee” och hans svenska sambo Hannele från Olofström.

Gillar dragracing

[bild

]Ett annat stort intresse för Magnus är dragracing. Han är stolt över sin son, Jimmie Lillis Holmer, 30 år, som är framgångsrik på Mantorp och Emmaboda Strippen och andra kända banor i Sverige.

Inte helt fel heller att ha en pappa som håller tävlingsbilarna trim. Dessutom sponsras av lokala företag, som Pukaviks husbilar.

Nu är det dags att sätta på en ny laddning i kaffebryggaren. Och stammisarna med sina kaffekopparframför den gamla PV:n är rörande överens.

– Verkstaden är vårt andningshål. Det är här vi träffas och pratar om livets väsentligheter. Försvinner Magnus och hans verkstad från bygden är det en katastrof. Då kan man lika gärna ge upp.