Victoria kör mjölkbil: ”Friheten och samtalen med bönderna är det härligaste”

Den vita mjölkbilen ligger stadigt på vägbanan och Victoria vinkar åt en mötande cyklist. Det är ett imponerande ekipage: 24 meter långt och med plats för 47 000 liter mjölk. Med van hand svänger Victoria in på Norrevångs gård i Vinslöv, utanför Hässleholm.

Här har Eskil Carlsson just gett kalvarna mjölk när tankbilen rullar in på gårdsplanen. Han hejar på Victoria när hon kliver ner från förarhytten. Hon öppnar luckan på tankbilen och drar ut den grova slangen som hon skruvar fast i uttaget på gårdens mjölktank.

En pratstund

De pratar lite om väder och vind och skrattar gott när Eskil berättar om ett av sina senaste besök i Stockholm. Där fick han plötsligt syn på sig själv på reklamtavlor i tunnelbanan, i samband med en reklam för svensk mjölk och Sveriges mjölkbönder.

Eskil driver gården tillsammans med sin bror Ola. Trots att de är 55 och 60 år gamla och saknar självklara arvtagare fortsätter de att satsa stort. De har just renoverat och byggt ut för två mjölkningsrobotar för sina 125 kor.

– Vi är tredje generationen här på gården, farmor och farfar kom hit 1931. Nu odlar vi 136 hektar, det är lagom till antalet kor. Vi har haft en mjölkgrop i flera år och genom att installera robotar tänker vi framåt samtidigt som vi sparar våra kroppar. Vi har ju tänkt hålla på tills vi är 75. Minst!

Satsar på gården

Eskil visar stolt det egendesignade golvet i den nya delen av kostallet, med ett ringmönster som ska förhindra att korna halkar och skadar sig.

Mjölktanken är tömd och Victoria rullar ihop slangen och tackar för sig. Kontakten med mjölkbönderna är en viktig del av jobbet.

– Samtalen och friheten att jag rår mig själv är det härligaste med det här jobbet, säger hon.

Victoria kör 13 kvälls- och nattpass i månaden. En "vanlig runda" och en "KRAV-runda" till ekobönderna. Ofta kör hon 30–40 mil per arbetspass och hinner fundera över livet på landet och förändringarna på landsbygden.

När hon började för 17 år sedan kunde hon hämta mjölk på 28 ställen under ett arbetspass. I dag kan det vara så få som sju beroende på vilken runda hon kör. 

Större gårdar

Förr kunde små gårdar leverera 200 liter mjölk. I dag är det få som lämnar mindre än 1 500 liter varannan dag – och på vissa större gårdar handlar det om uppåt 20 000 liter. Samtidigt är den totala mjölkmängden ungefär densamma eftersom gårdarna som finns kvar blivit större. 

När barnen växte upp började Victoria köra på kvällar och nätter för att få vara ledig på dagtid och kunna sköta djuren och gården.

– Förr när jag jobbade dagtid var det mer socialt och många bönder som jobbade ensamma på gårdarna var pratsjuka. Bland de äldre fanns många intressanta, speciella och roliga personligheter, berättar hon.

– I dag är bönderna mer skolade och rationella för att kunna driva allt större specialiserade gårdar med många djur och modern teknik. Det är stor skillnad att komma ut på en gård i dag. Alla måste hänga med i utvecklingen. Det är mer stress, fortsätter hon.

Stort hästintresse

Hon föddes i Hästveda i nordöstra Skåne. Hennes pappa var bilfantast och känd i bygden för sin hantverksskicklighet. Han byggde om och lackerade bilar och kunde förvandla en vanlig Volvo Amazon till en fräck sportbil med frustande motor. På 1980-talet blev han uppmärksammad och omskriven i de största biltidningarna som Bilsport.

Kanske såddes ett frö till Victorias intresse och fallenhet för att hantera bilar av alla storlekar. Men det tänkte hon inte så mycket på som ung, då var det hästar som gällde.

– Jag var pappas flicka, men efter mina föräldrars skilsmässa flyttade jag och min bror med mamma till Osby. Därifrån cyklade jag ut på landet för att vara med hästar. Vi hade inte råd med ridskola men jag löste det på mitt sätt, berättar hon.

– När jag såg hästar i en hage cyklade jag fram till gården, knackade på och frågade om jag fick hjälpa till med hästarna. Ofta fick jag det och på så sätt ägnade jag snart all min lediga tid åt hästarna. Jag läste alla hästböcker som fanns och lärde mig av andra hästägare, bönder och ryttare, säger hon.

Victoria var också medryttare i ett stall med flera hästar, men det var körningen som lockade mest. Hon köpte sin första egna häst när hon var 18 år, en shetlandsponny för 1 500 kronor. De tränade ihop och snart tävlade hon i körning med sin ponny.

Tog lastbilskort

På den tiden jobbade Victoria med lite av varje; på bokbinderi, i blomsteraffär, på café, körde motorsåg och arbetade i skogen. Victoria och hennes dåvarande man flyttade till Kastagården i Östaröd i Östra Göinge, nordöstra Skåne.

Där skaffade hon snart hästar och som mest hade hon åtta som hon tränade. Hon tävlade i körning runt om i södra Sverige och körde häst och vagn vid bröllop och andra evenemang.

– Eftersom jag åkte runt med mina hästar bestämde jag mig för att ta körkort för tungt släp. Min exman uppmuntrade mig att satsa på lastbilskort när jag ändå höll på. Det var mer avancerat men jag var arbetslös då och fick möjlighet att genomföra en yrkesförarutbildning i Arbetsförmedlingens regi.

Hänsyn viktigt

När hon var klar sökte hon och fick arbete direkt som mjölkbilschaufför.

– Jag hade dåligt lokalsinne så det var en utmaning för mig i början att lära mig turerna. Jag fick åka med ordinarie chaufför och skriva ner allt i minsta detalj för att hitta rätt, säger Victoria, som med åren har fått lättare att hitta.

Hon trivs med sitt jobb, kontakten med bönderna och att få köra i vackra landskap. Nackdelen är trafiken och trafikanter som inte visar hänsyn.

– En del förstår inte att det inte är så smart att först köra om mig i en uppförsbacke och sedan svänga in tätt framför mig och bromsa upp. Jag behöver ta fart för att komma upp för backen med mitt tunga ekipage och måste jag då bromsa in kan det bli väldigt besvärligt även om vi har bra däck och övrig utrustning, säger hon.

Efter att hon och hennes man separerade för fem år sedan stannade Victoria kvar på gården och bor nu här med sonen Love, 14 år. Dottern Adina, 25 år, är utflugen.

Livet på landet

Nu har hon bott här i närmare 30 år. Det är sex hektar att ta hand om, med bete och lite odlingar, fyra hästar, två hundar och två katter.

Victoria har en avelshingst, Bandido, en vit spansk PRE-hingst. Hästverksamheten är inte så intensiv, hon rider och kör lite till husbehov och har en unghäst som ska tränas nu.

Det är en hel del att göra med stängsling och foderhantering, trots att hon har förenklat så mycket som möjligt. Hon har hästarna på lösdrift och fodrar med rundbalar som en grannbonde hjälper henne att köra.

– Jag älskar livet på landet, även om det är mycket arbete, säger Victoria, som är praktiskt lagd och både renoverar och odlar för självhushåll.

Betesdjur 

Ett öppet levande landskap kräver betesdjur och ibland funderar hon på om det småskaliga lantbruket har en chans i framtiden.

– Kanske de nya idéerna om beredskap och försörjning inom landet kommer att påverka livet på landet. Jag har en vision om att kunna ha en ko och några grisar, men det är svårt som jag lever och jobbar idag, säger hon.

För något år sedan blev hon och kollegan Magnus, som också kör mjölkbil, ett par. De är särbos och han bor i en stuga på landet någon mil österut.

– Vi är båda engagerade landsbygdsbor. Gillar att laga mat och tar gärna en runda på motorcykeln. Det behövs lite avkoppling från allt ibland.

Ser framåt

Jobbet sliter på kroppen. Det tar på armar och axlar att lyfta, dra i slangar och ratta den stora bilen. I höstas tog Victoria tjänstledigt för att prova något helt annat. Hon gick en distansutbildning till socialpedagog och förra hösten gjorde hon två månaders praktik på en skola.

– När jag var ung var jag inte alls intresserad av att studera. Nu är det tvärtom. Jag är nyfiken på att lära mig nytt, vidga mina vyer och utvecklas, berättar hon.

Victoria är intresserad av hälsa och personlig utveckling och utbildar sig även till massör och naturterapeut.

– Jag behöver tänka på framtiden, hur mycket kroppen orkar. Det är därför bra att ha lite alternativ, säger hon.

Men än så länge trivs hon med att köra mjölkbilen och vill inte släppa det helt och hållet. Friheten och mötet med bönderna får henne att vilja fortsätta.

– De här samtalen är viktiga.