Ida och Erik: Vi bygger ett atomforskningslabb i ladan

Lands reporter letar sig fram längs ringlande grusvägar i hälsingorten Segersta och möts av Ida som är ute och drar minstingen i barnvagn.
– Jag skall bara få Maja att sova. Sätt dig så kommer jag strax, säger hon.

Närmast vägen på parets tomt ligger en stor röd lada. Men i den bräker inga får utan där står olika maskiner och manicker till det högteknologiska centrum för forskning och utveckling av atomkraftsmikroskopi, som Erik och Ida håller på att bygga upp.

Utanför betar ett par kor. Ida kommer tillbaka, Maja vill inte alls sova men tas om hand av mormor och morfar som bor i granngården. Teknologin och atomkraften till trots är Bullerbykänslan total.

Valde att flytta hem

Men för Ida som är född och uppvuxen här i Segersta var det inte först inte självklart att flytta hem igen.
– Som ung längtade jag härifrån. Efter gymnasiet flyttade jag och kunde väl aldrig tro att jag skulle flytta tillbaka. Men nu, när vi bor här känns det så självklart, säger hon.

Erik, som är född i Rättvik har alltid varit klar över att han ville tillbaka till landsbygden igen.
– Är man från Dalarna så är det bara så. Att Stockholm inte var något permanent har jag alltid vetat, säger han.

Paret träffades i Linköping där båda studerade på universitetet. Efter examen flyttade de till Stockholm där Ida fick jobb på ett stort läkemedelsföretag och Erik började forska på Kungliga Tekniska Högskolan. Hon är i dag magister i kemisk biologi och han är civilingenjör och teknologie doktor.

Efter att barnen fötts började tankarna förändras, paret kände att det var dags att köpa hus. Och skulle de flytta så var det läge nu, innan äldste sonen Ebbe skulle börja i förskoleklass.
– Okej - hus, det blir bra, tänkte Ida, men var?
– Vi funderade på allt från Stockholmstrakten till Dalarna eller Hälsingland. Sedan var det ju det här med jobben, vi trodde länge att med våra jobb måste man bo i en storstad. Den rådande inställningen är sådan. Ingen ifrågasätter det, säger hon.

Fick provbo i byn

I början av 2015 stod paret fortfarande och stampade med sina funderingar kring arbete och boende. Vändpunkten kom i samband med att Ida skulle bli föräldraledig på vårkanten och paret bestämde sig för att flytta upp till mormor Rut i Segersta över sommaren. För att känna sig för och så att Ida skulle få provbo hemma i byn igen. Lägenheten i stan sålde de, den hade ändå blivit för liten för familjen.
– Vi tänkte att om det var så att vi valde att bo kvar i Stockholm skulle vi ändå behöva köpa något större. Sommaren gick och vi stortrivdes. Reträttvägarna tillbaka till stan kändes inte aktuella längre, egentligen hade vi bestämt oss att stanna, berättar Ida.

Hon anade att hennes arbetsgivare inte skulle gå med på en distanslösning, men tänkte att det problemet fick hon ta när föräldraledigheten gick mot sitt slut.
– Vi hade börjat titta efter på hus att köpa i trakten, men till hösten gick mormor bort. Och huset det stod ju här, vi bodde redan i det, säger hon.

Erik, som tillsammans med några forskarkollegor och en professor på KTH startade eget företag 2011, var i ett annat läge och behövde inte stångas med någon arbetsgivare. Företaget tillverkar avancerad elektronik och vad Erik behövde, förutom bra mobiltäckning, var lämpliga lokaler. Här kom ladan väl till pass, pigkammaren byggdes om till kontor och av det gamla mjölkrummet har det blivit ett laboratorium.
– Skulle det behövas mer ytor så tar vi upp väggen till kvigstallet, säger Erik och pekar.

Erik är nöjd med situationen.
– Man har knäckt en nöt när man kan bo så här och jobba med det man vill. Men det krävs bra infrastruktur. Här fungerar mobilerna men det är ingen självklarhet på landsbygden, säger han.
– Paketutlämningen tar en dag extra men å andra sidan är det toppen med lantbrevbärare! I Stockholm fick jag ta mig till Postens Företagscenter med konstiga öppettider - här kan jag skicka paketen med postbilen, fortsätter han.

Gick att jobba på distans

Våren 2016 tog Ida kontakt med sin chef och lade fram sitt förslag att arbeta på distans. När arbetsgivaren sade nej började hon söka nytt jobb inom sitt gebit, medicinsk forskning, och upptäckte att det fanns flera möjligheter. Det gick mycket väl att arbeta på distans.
– Jag fick anställning ganska snabbt med samma arbetsuppgifter som tidigare, klinisk prövning av läkemedel, men nu kunde jag få jobba hemifrån, säger hon.

Hon och Erik är förvånade över att det trots all teknik som möjliggör distansarbete fortfarande finns ett så stort motstånd bland många arbetsgivare.
– Det handlar nog om kontroll. Jag tror att när 80-talisterna tar över och hamnar i chefsposition kommer vi att se en förändring. Då kan folk arbeta och bo på alternativa ställen. Själv blir jag otroligt produktiv när jag får jobba där jag vill vara, säger Ida.

Hon är också produktiv inom en helt annan värld än den kliniskt vetenskapliga. Den skaparådra hon ärvt efter sin mormor tar sig uttryck i broderier, kläder och hantverk.
– Det här är något jag behöver som en motvikt till mitt vanliga jobb där allt är strikt och inom ramarna. Nu har jag byggt upp ett litet företag och webbshop där jag säljer mina alster. Inspirationen kommer från mormor och företaget, ja, det heter såklart Mormorrut

Är magister respektive doktor

Namn: Ida Jacobs och Erik Tholén.
Ålder: 38 och 37 år.
Yrke: Ida har magisterexamen i medicinsk biologi, Erik är civilingenjör inom teknisk fysik och elektroteknik samt teknologie doktor inom tillämpad fysik.
Familj: Varandra och barnen Maja, 1 år, Lisa, 4 år, och Ebbe, 7 år.
Bor: Ida är född och uppvuxen i Segersta, Hälsingland där familjen nu bor. Erik är född och uppvuxen i Lerdal i Rättvik.
Kolla in Idas hemsida och läs hennes blogg på www.mormorrut.nu

Segersta är en tätort i Bollnäs kommun med när 320 invånare. Kyrkan har anor från 1200-talet och Segersta har en skola för årskurserna 0-6 och tre broar över Ljusnan.

Kuriosa: Delar av den amerikanska filmversionen av Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" (The girl with the dragon tattoo) spelades in här.

Erik och Idas 4 bästa tips!

1. Bara gör det! Det är lätt att tänka för mycket och fastna i riskanalys. Bestämmer man sig så öppnas ofta möjligheter.
2. Prata med chefen! Var inte rädd att ta en diskussion med arbetsgivaren. Fundera innan på hur ofta du kan tänka dig att åka till jobbet, en dag i veckan eller mer?
3. Våga prova, inget är hugget i sten.
4. Hitta alternativ! Om arbetsgivaren säger nej, tänk nytt. Inventera ditt kontaktnät, vilka känner jag? Gamla studiekamrater kanske kan tipsa om något eller vilja samarbeta.