Naturfotografen Mattias Klum ”Nu vill jag inspirera på ett nytt sätt”!
Kärleken till naturen föddes under sommarloven nära Ludvika. I dag är Mattias Klum en av världens kändaste naturfotografer. Men nu växlar han spår i karriären.
Uppdaterad: 2017-05-29
Kråkungen såg ut som ett litet troll. Så gullig. På en stubbe satt den och kallade på sina föräldrar. Till slut var sommarlovsledige Mattias så nära att han kunde ta porträttbilder. Han tjusades för evigt.
– Tidigt fick jag en total kärlek till naturen, där kände jag mig alltid helt trygg. Att få vara i naturen är ett behov än i dag. Precis som att försöka fånga in något som berör mig och sedan få visa upp det så att beröringen smittar, säger Mattias Klum.
Lärde sig djurens språk

Passionen har dragits så långt att han stått öga mot öga med både bitska ormar och ilskna elefanter. För att få den där unika decimeternära dokumentation har Mattias lärt sig djurens språk och accepterats.
– I Indien gled en stor giftorm i väg över min armbåge efter att jag hade fotograferat. Det där farliga vilda djuret godkände mig verkligen. Om jag har varit övermodig eller rent av tokig någon gång? Nej, det handlar bara om att man respekterar djuren och är ödmjuk inför varje möte. Annars kan det gå snett…
Firar 30 år som naturfotograf

Förra året firade Mattias Klum 30 år som framgångsrik fotograf och filmare med natur-, djur- och etniska minoriteter i linsen och djupt miljöengagemang i själen.
Han har producerat mängder av böcker och dokumentärer, otaliga gånger haft omslagsbilden på den respekterade bildtidningen National Geographic med över 35 miljoner läsare över hela världen
Få har haft lika stor skärpa som Mattias Klum. Men nu har han bytt metod i skildringen av jordens natur- och miljömässiga utmaningar. Borta är det sedvanliga redovisandet av bild och film. I dag handlar det om att i samma anda försöka bygga broar mellan hjärta och hjärna, mellan dröm och verklighet.
Glapp mellan fakta och känslor

– Även fast vi matas med forskning, fakta och kunskap får det oss inte att konsumera så mycket bättre och bry oss mer om varandra och miljön. Glappet mellan vad vi känner till och hur vi agerar är fortfarande stort, säger Mattias Klum.
Det glappet hindrar förståelsen för att vi alla delar samma värld, menar han. Där tror han att konsten och berättandet, kan ha en fantastisk förmåga att överbrygga och sammanfoga.
För snart två år sedan träffade Mattias en ny livskamrat – fotografen, filmaren och konstnären Iris Alexandrov.
Bildar konstnärsduo

De har bildat konstnärsduon Alexandrov Klum som vill beröra och utmana invanda sätt att se på naturen och existensen. Allt för människor gemensamt verkligen ska känna: Nej, nu räcker det! Nu gör vi någonting tillsammans!
– Hjärnan och hjärtat behöver kopplas ihop. För att även kommande generationer ska kunna dyka ner och se vackra fiskar vid ett korallrev måste människan ha svarta siffror i varje årsredovisning, säger Mattias och Iris fyller i:
– Vi tror på sammansmältningen mellan konsten och forskningen. Det ger en annan dimension som kan få fler att förstå att jordens miljö påverkas av allt som sker och att alla ha ett ansvar.
I februari nästa år blir det premiär för deras föreställning "Sagor från verkligheten" på Konserthuset i Stockholm. Ett upplevelsekonstverk med bilder, filmer, nya berättelser och symfoniorkester.
Vill visa allt som går att rädda

Innan dess är Mattias Klum aktuell med dokumentärfilmen Havets öga om Östersjön, som efter årtal av övergödning har en bottendöd större än hela Danmarks areal.
– Men Östersjön innehåller även oerhört mycket häftigt och fint. Från mikroorganismer och plattfiskar till sälar och havsörnar. Jag vill visa upp det unika liv som vi fortfarande kan rädda.
På näthinnan har alltid Mattias kråkungen som han i koltåldern avbildade på familjens sommarställe utanför Ludvika i Dalarna. Än finns mycket annat som också kan trollbinda. Bara vi låter det få finnas kvar.
Läs också: Svensk natur i klass med Amazonas
Tre snabba till Mattias!
– Min fästmö Iris, måste jag säga. Jag känner att hon är mitt livs kärlek. Iris gör att jag i vaket och drömmande tillstånd alltid är lycklig. Jag tvivlar på allt annat, men inte det.
– Min farmor sa en gång till mig: ”Lilla Mattias, det du ska göra ska du göra fullt och helt och inte styckevis och delt.” Hon citerade Ibsen. Jag har försökt att leva efter det rådet, fast ofta misslyckats. Men jag tycker ändå att det är väldigt klokt att vara passionerad i allt man gör.
– I stort är jag relativt orädd. Men jag kämpar som så många ändra med känslorna av förgänglighet. Och känslan av att saker är utmätta blir tydligare ju mer man upplever och ju äldre man blir.












_ebd156fcd6.png)










