Följ med på en tidsresa längs Göta kanal
Land går ombord och tar vattenvägen tvärs över landet. Följ med på en historisk resa i sällskap med grevar, deckarförfattare, stickande kanadensiskor och en 150-årig skönhet. Sällan har Sverige varit vackrare än längs en färd på Göta kanal.
Uppdaterad: 2026-04-15

Knappast ”Döden på Nilen”, förstås.
Men fyra dagar längs Göta kanal innehåller ändå ett klientel som kunde platsa i vilken Agatha Christie-roman som helst:
En svensk greve vars förfader satt fängslad i Ryssland.
Ett brittiskt par som firar sin 25-åriga bröllopsdag.
En tysk adelsman som två gånger kört bil till Kina.
Två kanadensiskor som stickar strumpor i sann miss Marple-anda.
Ej att förglömma den norske deckarförfattaren Lasse Høyem som på skoj hävdar att han åker med för att leta stoff till sin nästa thriller:
– Ett styckmord där liket ligger utspritt i olika slussar… Nog vore väl det en fräsch intrig, så säg?
Fast tills hans thriller är klar, kan vi andra nöja oss med Sjöwall Wahlöös ”Roseanna” från 1965 som säljs i båtens butik, tillsammans med motiv från den stiliga kanalbåtens barndom.
Ty Juno är i sanning en dam med anor.
Trots 150 år på nacken är hon fortfarande en tuff skönhet i lackad mahogny och blänkande mässing, med bukig midja och kaxig uppsyn.
Göta kanal – snäv, krokig och naturskön
I Göta kanal finns som bekant varken haj eller val – men i gengäld en botten som lurar blott 20 centimeter under Junos köl.
Kapten Björn Forsby känner dock sitt ”blå band”, som vattenleden kärleksfullt brukar kallas. Tillsammans med en noggrant utvald besättning bjuder han och Juno sina resenärer på en resa lika full av bedårande vyer som stillsam dramatik.

Björns egen favoritsträcka är det trolska landskapet väster om Vättern där passagerna är extra snäva, krokiga och natursköna.
Här väntar också kanalens kanske trognaste supportrar: ättlingarna till lekmannapredikanten Henry Kindbom, född 1895, som brukade kallas ”Guds vandringsman”.
Vid den idylliska slussen i Forsvik tar de för hundrade året i rad emot med andliga sånger till gitarr och dragspel, överräcker en blomsterkvast och viftar med landsflaggor tillhörande just dem som färdas på denna tripp.

Och t r a d i t i o n är också denna resas själva ledord.
Fyra dagar då mobiltelefonen gärna glöms i hytten och världsnyheterna förvandlas till bisatser, innebär för de flesta ett reningsbad för både kropp och själ.
Från en annan tid
Att resa längs Göta kanal är att sjunga långsamhetens lov:
Skrakar som urtidsödlor på mörka stenar. Dimma över täta trollskogar. Betande får på gröna ängar. Slussvaktarstugor i gult som hukar vid perfekt sammanfogade stenväggar som förvandlas till trånga rum, när Juno till synes trotsar tyngdlagen för att stiga eller sjunka på sin väg tvärs genom Sverige.
I dag är visserligen maskinrummets ångpanna ersatt med moderna Volvo Penta-motorer. Det är de som ser till att resan börjar med en skakning på nedre däck, precis som i visan om ett annat legendariskt men mera olyckligt fartyg.
Men i övrigt är Juno en sorts tidskapsel: en charmerande påminnelse om de dagar då en slussande båt var höjden av modernitet och fick folk att söka sig ner till kanalerna i fridfulla flugprickar som Rotkilen, Tåtorp, Ruda, Brådtom och Mem för att beskåda det bolmande underverket.
Hon är på det hela taget oerhört lätt att gilla, denna båt.
Läckra rätter i en matsal med svartvita fotografier från förrförra seklet. Små mysiga kojer med inbyggda tvättfat och fällbara överslafar. Duschar, bibliotek, kylda barskåp, bekväma rottingfåtöljer...
Ja, är väl egentligen bara 193 centimeter norsk deckarförfattare som har anledning att klaga en smula på att sängarna skräddarsyddes för resenärer av en annan tid och längd.
Å andra sidan njuter han av sällskapet med ännu fler färgstarka karaktärer.
Spänningen stiger
Här finns den västgötske tillverkaren av livbojar, Leif Forsström, som förnöjt konstaterar att hela kanalen kantas av hans produkter.
Här finns Christine Poerzgen som lockats av ett tyskt tv-reportage och nästan faller i trans vid åsynen av de vita näckrosorna på det mörka vattnet.
Och här finns den ständigt leende schweizaren Markus Hengartner som säger sig njuta av varje sekund på färden.
Och jo, till slut blir det ändå lite ”Döden på Nilen” för den som saknat den sortens spänning.
I en av Bergs sju slussar påträffas en förolyckad häger och slussvakten, kallad ”Gubben”, kan dessutom berätta att han i år påträffat tvenne dränkta rådjur på nästan exakt samma ställe där romanens Roseanna en gång mötte sitt öde.
Att akterdäck sista kvällen får besök av kapten Björn, som serverar champagne till alla, innebär dessutom ännu en trivsam höjdpunkt.
Följande dag styr han Juno till vila vid Stockholms slott via ett strandhugg på legendariska Birka, där alla som vill kan beskåda en kopia av ett 1 200-årigt skepp, gira mellan frigående höns och skåda det landskap hackat till kalops som en gång mötte aposteln Ansgar.
Efteråt tycks alla nästan ofattbart nöjda med resan. Eller som en lustigkurre uttrycker det:
”Gillar man inte det här, så kan man ju alltid byta kanal...”
Vad var det bästa med Göta Kanal-resan?
Kapten Björn Forsby, Kalmar:

– Som kapten på Juno älskar jag speciellt de trånga och natursköna passagerna runt Forsvik där vi också alltid hälsas med musik och sång av predikanten Kindboms släktingar. Det brukar komma en tår när passagerarna får se sina egna landsflaggor vifta vid kajen.
Kjerstin Mackie, Kanada:

– Farfar kom från Skåne och mina föräldrar gjorde den här resan 1970. Av det lilla arv de lämnade efter sig, beslöt jag att resa i deras fotspår. Lugnet är nog det bästa. Jag har hunnit sticka ett par strumpor på resan.
Jörgen Lantz & Lena Lingvall, Göteborg:

– Alla nya trevliga bekantskaper. En höjdpunkt var när vår bordsgranne greve Bonde pekade ut och berättade om släktens slott Hörningsholm som vi passerade söder om Södertälje.
Thea Jolly & Chris Byne, England:

– Vi har just köpt en båt på Themsen men såg ett program om Juno på brittisk tv. Kanske är det långsamheten som är det bästa. Vi kallar det ”flodtid” – en sorts meditation i ett otroligt vackert landskap.
Leif Forsström, Fristad:

– Efter att i elva dagar ha lyxkryssat genom sju länder, var det dags att förverkliga denna gamla dröm. Mindre dramatiskt än Donau men mera avstressande. Att det varken finns toa eller dusch i hytterna tänkte vi skulle bli lite jobbigt. Men det var inga problem alls.
Andreas von Engelbrechten, Tyskland:

– Juno! Jag blev oerhört förtjust i den här 150-åriga gamla damen. Jag har rest över hela världen men måste säga att Göta kanal ändå slår det mesta. Vilka skiftande landskap!
Ruth E Laué, Schweiz

– Dagen då det regnade återfick jag samma känsla som när mina föräldrar brukade ta mig som barn från Tyskland till Skandinavien. Jag har alltid älskat när allting blir stilla, dovt och mörkt. Då kan jag i fantasin skymta trollen på lur inne i skogen.
Maritha Wedberg, Göteborg:

– Alla sköna människor, inte minst den fromma mottagningskommittén i Forsvik. Jag är inte troende men blev både full i skratt och rörd av deras engagemang. Sen var det kul att se miljöer från vattnet istället för från land. Det gav liksom en annan syn på saken.
Lasse Høyem, Norge:

– Blandningen mellan gammalt och fräscht, små byar, söta trädgårdar, får i hagar och djupa skogar. Jag känner att jag har fått snudda vid den svenska ursjälen. I Birka fick jag dessutom chansen att med modern fototeknik se hur jag skulle sett ut som viking. Allt var så fridfullt att jag till och med glömde kolla börsen varje kvart.
Morgan & Lili-Ann Romvall, Nyköping:

– Att åka kanalbåt känns som att sväva genom landskapet. De här fyra dagarna har gett nytt perspektiv på den stresstillvaro vi ofta lever i. Dessutom var maten god, personalen trevlig och medresenärerna som en enda stor familj.
Philip Ronne, Roslagen:

– Den hisnande känslan att i Vreta kloster få kliva av och sitta i samma kyrkbänk som en nunna som för 700 år sedan hade långtråkigt och klottrade i träet. Nu när jag har rest på Göta kanal kan jag dö i frid, tänker jag. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så avslappnad.
Koll på kanalen – 8 vattentäta fakta
1. Brask var först
Den förste som på allvar föreslog en vattenled tvärs igenom Sverige var Linköpingsbiskopen Hans Brask, också känd för den ”brasklapp” som ska ha räddat honom från att avrättas vid Linköpings blodbad 1520.
Bland annat ägde Brask ett boktryckeri och ett pappersbruk i Söderköping, dit en av slussarna omsider förlades.
Hans baktanke med en kanal var att Sverige på detta sätt skulle slippa Öresundstullen och besvär med Hansan.
2. Krigsfångens geniala idé
Kanalens byggherre Baltzar von Platen, med mellannamnet Bogislaus, hade helst velat bli kavallerist men tvingades av sin far att i stället välja sjöofficersbanan.
Han var född i Rügen och bröt under hela sitt liv på tyska vilket stundtals gjorde honom till åtlöje.
Efter att en tid varit krigsfånge i Ryssland förvandlade han västgötska Frugården till ett mönsterjordbruk där han också fick idén att binda samman Göta älv med Östersjön.
Han tillhörde samma adliga släkt som kylskåpets uppfinnare med samma namn, född 1898.
3. Bönder gjorde jobbet
Ryktet att kanalen mestadels byggdes av ryska krigsfångar är betydligt överdrivet.
Den huvudsakliga arbetskraften bestod av inhyrda bönder, hantverkare, gästarbetare (varav några dock mycket riktigt kom från Ryssland) och svenska soldater.
De sistnämnda jobbade sex dagar i veckan med att gräva. På söndagarna fick de exercera.
4. Omodern direkt
Kanalen stod färdig 1832 och var omodern lagom till den var klar.
Under det 22-åriga byggandet hade britterna nämligen uppfunnit ett nytt sätt att transportera tunga gods.
Den första engelska järnvägen med ånglok stod klar 1830, den svenska lät vänta på sig till 1856.
5. Kändisar på kanalen
Den svenska författarinnan Fredrika Bremer och danske sagoberättaren H C Andersen möttes ombord på Göta Kanal 1837, vilket blev början på en livslång vänskap.
Andra kända kanalfarare har varit Henrik Ibsen, Sir Robert Baden-Powell, Oscar II, Erik Gustaf Geijer, Anders de Wahl och Sven Hedin.
6. 190,5 kilometer
Den grävda Göta kanal utgör nästan exakt hälften av den 190,5 kilometer långa vattenvägen mellan Kattegatt och Östersjön.
Resten består av Göta älv, Trollhätte kanal och diverse sjöar.
7. Världens äldsta
Juno är världens äldsta registrerade kryssningsfartyg som fortfarande erbjuder övernattning. Hon byggdes på Motala Verkstad 1874 och har alltså varit i drift i mer än 150 år.
Namnet syftar på den romerska gudinnan som ägde yppiga former och framförallt var de gravida kvinnornas beskyddare.
Två gånger har Junos passagerare evakuerats på grund av grundstötning, 2006 och 2024.
En missuppfattad signal ledde 1931 till att fartyget, istället för att slå back, sprängde slussportarna i Söderköping och föll tre meter.
8. För ful
Deckarparet Sjöwall Wahlöö kallade i sin debutroman ”Roseanna” kanalbåten Juno för ”ful”. De tyckte hon hade tappat sina sköna former när ångpannan byttes ut och skorstenen kapades 1956.
Mordet på amerikanskan Roseanna McGraw lät de i stället utspela sig i hytt A7 på systerfartyget Diana.
9. Skitit i det blå skåpet
Filmen ”Göta kanal eller Vem drog ur proppen?” blev visserligen utskälld av en enig kritikerkår vid premiären 1981, men lockade ändå 1,5 miljoner svenskar till biograferna.
Från filmen härstammar uttrycket ”att ha skitit i det blå skåpet”, som Janne ”Loffe” Carlsson påstod sig ha fått från sin far Erik som var plåtslagarmästare och tyngdlyftare i Eskilstuna.
Läs också: Hänförd av en magnifik kanalkryssning












_ebd156fcd6.png)



















