Spontana snöskottare mottogs med glädjetårar
När snösmockan slog till som värst i Västerbotten tog ett gäng i Vindeln till skyfflarna och knackade på hos äldre i byn och frågade om de fick hjälpa till att skotta fram dem.
– En del blev riktigt tårögda. Så glada blev de, säger Charlotta Lindgren.
Uppdaterad: 2021-02-05

Det var hon som tog initiativ till aktionen och samlade ihop några kompisar. Med sig fick hon Sara Sigfridsson, Lisa Karlqvist och Dan Oskarsson.
– Det var ju extremväder och tungt med snö. Man vet ju själv hur tungt det var. Det började med att min systers mans farmor, som är 99 år gammal, fick sin balkong helt igendrevad. Hon brukar släppa ut och in katten där. Vi började med att skotta upp hennes balkong och i det området finns andra seniorlägenheter, så då knackade vi på eftersom och frågade om det var ok att vi kunde skotta, säger Charlotta Lindgren.
Skottade från dörr till dörr
Utrustade med spadar, vindelnrökt skinka och ett glatt humör så betade de av den ena bostaden efter den andra. De skottade fram broar, brevlådor eller gångar ut till vägen.
– Man tänker när man knackar på att det är lite skrämmande när det kommer okända, men de blev jätteglada. Och så fortsatte vi vidare där vi visste att det bodde äldre personer och där man såg att det verkligen hade drevat och snöat igen, och där inte traktorer kommer åt, så de kan komma ut genom dörren om det händer något eller till brevlådorna, säger Charlotta Lindgren.
Bara positiv respons
Insatsen uppmärksammades inte bara av de boende, utan av många andra vindelnbor, som tycker att gänget är värd en tårta för sina insatser.
– Men vi belönades med leenden, fina ord, karameller, små pratstunder och många tack. Vi fick även frisk luft, motion, några trevliga timmar med samarbete samt möjligtvis en härlig träningsvärk dagen efter, men den uppvägs av glädjen att ha kunnat hjälpa andra, säger Charlotta Lindgren.
Fler kan hjälpa till
Hon tycker att fler skulle kunna ta sig för att göra en insats en sådan här gång.
– Det var en jobbarkompis som sa att ”ingen kan göra allt men alla kan göra nåt” och det tycker jag är ett så bra uttryck. Jag är ganska liten och inte är så stark, men när man är några stycken så blir det roligare och man känner ändå att man gör en insats. Det lilla kan betyda någonting stort för andra, säger Charlotta.
Blev rörd av omtanken
Det stärker också den egna självkänslan att känna att man kan hjälpa till och den glädje det kan medföra.
– Vi knackade på ett hus där vi såg att det var helt insnöat. Hon som bor där är över 90 år och hon såg dödsslagen ut när hon öppnade, som att någon ville göra inbrott eller något. När vi frågade om vi skulle skotta sa hon ”jag blir så rörd så jag tror jag börjar gråta”.
Alla kan hjälpas åt
Charlotta tror att pandemin, om man kan se något positivt med den, har hjälpt till så att många inser att man måste hjälpas åt och ta hänsyn till varandra.
– Man ser när det började att många ville ställa upp, åka och handla eller på andra sätt hjälpa till. Jag tycker inte att man behöver tänka så stort, utan att man kan tänka ganska litet och titta i sitt närområde.
– Om man kollar tio hus åt höger och tio hus åt vänster så finns det säkert någon som är gammal, någon som är sjuk, någon som är trött, någon som är ensamstående mamma. Det finns små grejer som man kan göra. Det kan vara allt från att hjälpa till att handla, vara barnvakt, posta brev, göra mat eller små grejer som kan betyda mycket.
– Det kan räcka med att man kokar en palt åt grannen som är trött, säger Charlotta.












_ebd156fcd6.png)











