Debatt

Sverige behöver en skogspolitik som vågar välja riktning

Ska Sverige vara en ledande skogsnation även i framtiden måste politiken börja se skogen som mer än en fråga om avverkning eller naturvård.  Skogen är en strategisk resurs för klimatomställningen, svensk konkurrenskraft, jobb och beredskap. Ändå saknas fortfarande en politik som på allvar väger samman dessa intressen. Det skriver Jonas Eriksson, medlemschef Norra Skog.  

Publicerad: 6 november 2026 kl 07:00

Kommentera
Flygfoto över slingrande flod genom grön skog och myrmark under blå himmel
Nästa regering har en möjlighet att gå från ord till handling. Vi förväntar oss en skogspolitik som ger utrymme för både naturvård och ett aktivt skogsbruk, och som gör det möjligt att investera och planera långsiktigt. Det skriver Jonas Eriksson, medlemschef Norra Skog i en debattartikel i Land Skogsbruk. Foto: Istock

När Norra Skog firar 100 år är det tydligt hur mycket skogsbruket har förändrats. Från häst och timmerkälke till avancerad teknik, förädling och en global marknad. Men en sak är densamma: det är enskilda skogsägare som genom sina beslut lägger grunden för hela värdekedjan. Därför måste också politiken utgå från deras verklighet.

Vi vill se en skogspolitik som tar fasta på fem områden:

  1. För det första behöver produktionen få en tydligare plats. Sverige har miljömål för skogen, men saknar ett likvärdigt och uppföljningsbart mål för produktionen. Det är en obalans. Om politiken vill öka tillgången till förnybar råvara, stärka industrins konkurrenskraft och minska beroendet av fossila material måste den också följa upp hur produktionsförutsättningarna utvecklas. Det handlar inte om att ställa produktion mot miljö, utan om att kunna se konsekvenserna av politiska beslut.
  2. För det andra måste äganderätten och rättssäkerheten stärkas. Skogsägare ska kunna lita på att reglerna är begripliga och att myndighetsbeslut går att förutse. Den som får sin möjlighet att bruka skogen kraftigt begränsad av artskyddsregler ska ha rätt till ersättning. Staten bör också ta ett större ansvar för inventeringar och kunskapsunderlag. Det är inte rimligt att enskilda markägare ska bära hela risken för brister i myndigheternas beslutsunderlag.
  3. För det tredje behöver klimatpolitiken räkna hela skogens klimatnytta. Skogen binder kol när den växer, men träprodukter lagrar också kol och kan ersätta material med betydligt större klimatavtryck. Om politiken enbart fokuserar på kolsänkan missar den en viktig del av skogens bidrag till omställningen.
  4. För det fjärde måste skogspolitiken utgå från svenska och regionala förutsättningar. Skogarna i norra Sverige är inte desamma som i söder eller i Centraleuropa. Skogsbruket måste kunna anpassas efter lokala förutsättningar, samtidigt som väl beprövade brukningsformer fortsatt måste kunna användas. Politiken ska ange målen och ge skogsägaren frihet att välja den metod som bäst passar den egna skogen.
  5. För det femte måste Sverige driva skogsfrågorna tydligare inom EU. Gemensamma regelverk får inte utformas utan hänsyn till att medlemsländernas skogar och skogsbruk skiljer sig åt. Sverige måste värna nationellt handlingsutrymme och undvika att införa mer långtgående krav än vad EU-reglerna kräver.

Det här är inte särintressen för en enskild näring. Det handlar om hur Sverige ska använda en av sina viktigaste naturresurser och samtidigt ta ansvar för kommande generationer. Skogsägarrörelsen bildades för att ge skogsägare inflytande över sin egen framtid. Hundra år senare behövs den fortfarande – inte minst för att se till att politiska beslut tar hänsyn till dem som faktiskt äger, brukar och utvecklar skogen.

Nästa regering har en möjlighet att gå från ord till handling. Vi förväntar oss en skogspolitik som ger utrymme för både naturvård och ett aktivt skogsbruk, och som gör det möjligt att investera och planera långsiktigt.

Jonas Eriksson,

Medlemschef Norra Skog 

Vad tycker du?

Dela med dig av dina tankar och diskutera med andra läsare.

Genom att kommentera godkänner du våra communityregler.