Sverige behöver producera mer mat. Det säger regeringen, riksdagen och i princip samtliga partier när frågor om beredskap, självförsörjning och totalförsvar står på dagordningen. Men samtidigt förs en skogspolitik som riskerar att undergräva de investeringar som krävs för att stärka svensk livsmedelsproduktion. För många lantbrukare är skogen nämligen inte ett sidospår, utan en ekonomisk motor som möjliggör satsningar för gårdens framtid. Därför är det dags att gå från insikt till politisk handling och erkänna en grundläggande sanning: skogspolitik är också matpolitik. För den som inte är verksam på landsbygden kan kopplingen verka oväntad. Men verkligheten är att skogen är en avgörande del av ekonomin på många svenska lantbruksföretag. Två tredjedelar av landets lantbrukare äger också skog och för många gårdar är skogsinkomsterna det kapital som möjliggör investeringar i nya stallar, maskiner, klimatanpassning och ökad produktion av livsmedel. När den förnyelsebara och fossilfria skogen växer stärks också möjligheten att utveckla jordbruket.
Därför är det oroande att allt färre unga väljer att ta över och investera i skogsfastigheter. Enligt statistik från Skogsstyrelsen, sammanställd av Mellanskog, har antalet skogsägare under 40 år minskat från 55 521 år 2000 till 25 484 år 2025. På bara en generation har gruppen i praktiken halverats. Utvecklingen sker samtidigt som tusentals familjeföretag står inför generationsskiften. Frågan är varför allt färre vill ta steget? En viktig förklaring är den växande osäkerheten kring äganderätten. Därför är det djupt olyckligt att grundlagskommittén ännu en gång misslyckats med att skapa större tydlighet kring markägares rätt till ersättning när samhället begränsar användningen av privat mark. Resultatet blir fortsatt osäkerhet för dem som ska fatta långsiktiga beslut om investeringar, företagande och generationsskiften.
Som ni ser handlar inte en rättvis modernisering av grundlagen bara om skogen. Den handlar om Sveriges förmåga att producera bättre mat. Varje gång en lantbrukare bygger ett nytt stall, investerar i bevattning, köper modern teknik eller utvecklar sin produktion är det ofta skogen som utgör den ekonomiska ryggraden. Skogen fungerar som säkerhet vid lån, som buffert när konjunkturen svänger och som kapital för framtidssatsningar. Om värdet av att äga skog och mark urholkas påverkas också möjligheterna att investera i jordbruket. Samtidigt är behovet av ökad svensk livsmedelsproduktion större än på länge. Krig, torka och handelshinder har visat hur sårbart samhället är. Sverige behöver både starkare livsmedelsberedskap idag och i framtiden kunna exportera mer bättre mat till Europa. Det kräver större investeringar i den inhemska livsmedelsproduktionen, något som i sin tur förutsätter en rättssäker och långsiktig skogspolitik.
Det är dags för politisk handling, skogspolitik är matpolitik, och båda behövs om bonden ska kunna levererar bättre mat till hushållens tallrikar.
Mikaela Johnsson
Ordförande LRF skogsägarna
