Giftig ört eller hundkäx? Så ser du skillnaden

Undvik att ta i jätteloka, men annars går de flesta blommor bra att plocka och ta i även om de är giftiga.

– Man dör inte om man har fått lite på tungan heller. Förgiftningsfallen handlar om folk som verkligen ätit växterna. Det handlar till exempel om överlevnadstyper som dragit upp rötter i sankmark och ätit sprängörtsrötter i tron att det varit ätliga som vassrötter eller kaveldunsrötter, säger Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet.

Grundregeln är enkel: Var inte rädd för växter, men ät bara växter som du är säker på vad det är och säkert vet att de är ätbara.

Så här ser du skillnaden på hundkäx och dess giftiga släktingar.

Hundkäx – kännetecken

En ytterst vanlig ört med vita flockblommor och fårad och hårig stjälk. Ibland kan stjälken vara rosaröd nertill men inte rödfläckig, som odörten. Bladens skaft är inte ihåliga och om man knipsar av ett blir snittytan hjärtformad.

Hundkäxet finns över hela landet och blommar i maj-juni. Växer helst i hagar, dikeskanter, skogsbryn och

Odört – kännetecken

Odörten (Conium maculatum) är sällsynt, den växer främst från Skåne till Gästrikland och då på gamla gårdar och ruderatmarker, till exempel avfallsplatser och vid vägbyggen.

Hela odörten är giftig men gifthalten är högst i blad och omogna frukter. Giftet påverkar nervsystemet ungefär på samma sätt som giftet curare.

Mät, lukta och titta på stammens bas så lär du dig känna igen den. Odörten är en bjässe som kan bli 2 meter hög, rör du den luktar den råtta eller katturin och doften är efterhängsen.

Stammen är ihålig och längst ner rund, slät och hårlös. Den har också röda fläckar längst ner på stammen.

Sprängört – kännetecken

Sprängörten (Cicuta virosa) är den giftigaste växten i Sverige men förgiftningar är tack och lov ovanliga. Den växer i strandkanter i sjöar, åar och dammar och finns i hela landet utom i fjälltrakterna. Växten kan bli upp till 1 meter hög.

Bladen är inte som hundkäxets fransiga blad utan är smala lansettblad, kraftigt sågkantade. Bladskaftet är ihåligt och längst ner sväller stjälken ut i en rotknöl fylld med slemfyllda små kammare.

Vildpersilja – kännetecken

Vildpersiljan (Aethusa cynapium) är den som liknar hundkäxet mest. Den har liknande fransiga blad fast grönare och blankare och påminner i stort om en spensligare version av hundkäxet. Som tur är har inte vildpersiljan lika hög halt gifter som odört och sprängört.

Du skiljer lättast vildpersiljan från hundkäxet genom att titta på blommorna. Vildpersiljan har långa svepen under blomflockarna. De hänger nedåt som små stödben under varje blomflock, såna har inte hundkäxet.