Potatis är pålitlig, ger variation och mättnad och är enkel att odla – egentligen är potatis det enda du behöver för att överleva. Efter en tid i skuggan av GI-skräcken hyllas potatisen återigen för alla sina förtjänster, den där förtjusande kombinationen av basvara och delikatess som funkar till såväl vardag som fest!

Kom från Anderna

Som vi alla vet fick potatisen färdas en bit för att komma till Sverige, närmare bestämt från Anderna där inkaindianerna odlade den under namnet ’papa’.

Till Europa kom den med de spanska erövrarna på 1600-talet, döptes till ’patata’ och ’potato’ och blev tack vare Olof Rudbeck i Uppsala den älskade svenska potatisen.

Potatis är järnrik

Potatis (Solanum tuberosum) är både energi- och vitaminrik och var förr vår vanligaste C-vitaminkälla. Potatisens innehåll av järn är inte heller att förringa, den som äter mycket potatis får i sig bra mängder med järn. Att den dessutom mättar gör potatis till en helhetsgröda som är perfekt för självhushållaren.

Potatis, dialektalt även kallad pärer eller pära, förökas med sättpotatis som du antingen har odlat själv och lagt undan till kommande år eller med kontrollerat utsäde från trädgårdshandeln.

Bintje, Magnum Bonum och King Edward

I en husbehovsodling är de gamla lantsorterna sorterna centrala, eftersom de är framodlade och anpassade för olika klimat. På 1940-talet gjordes en inventering som visade att det fanns cirka 220 lantsorter i Sverige.

I samband med indistriodling rök de gamla sorterna till förmån för Bintje, Magnum Bonum och King Edward som var släta och fina och dessutom tålde konstgödsel. Den senare är för övrigt en av de sorter som kräver mest bekämpningsmedel vid odling.

Läs också: Lyckas med rabarber

Gamla potatissorter tillbaka

I dag är bilden av potatis en annan, inte minst bland landets hobbyodlare som vill odla potatis med olika smak, struktur, färg och form och inte minst odlar ekologiskt. Det gör att lantsorterna är både efterlysta och tillbaka, och numera svänger vi oss återigen med namn som Jämtlands Vit, Rättviks Röd och den lilla söta Early Rose som odlats i Norrland och på Västkusten.

Nya sorter som klarar sjukdomar

I takt med hobbyodlingens utbredning och storodlarnas krav på god motståndskraft dyker det också upp nya sorter som står pall mot sjukdomar. Att de också erbjuder variation gör att även icke potatisfantaster plötsligt kan käka pärer vareviga dag utan att tröttna.

Självförsörjande på potatis – tänk så här

• Odla både tidiga och sena sorter för att ha jämn tillgång på färsk potatis direkt från landet.

• Odla både sorter som konsumeras färska och som kan lagras väl.

• Välj sorter med olika smak och struktur, se till att ha såväl fast som mjölig potatis.

• På en odlingsbädd om 120 x 400 centimeter får det plats cirka 30 potatisplantor. En planta producerar omkring 1 kilo potatis vilket ger en skörd på cirka 30 kilo.

Så odlar du potatis – tidpunkt, avstånd och djup

1. Potatis vill stå soligt i mager men fukthållande, luftig och väldränerad jord.

2. Grundgödsla med 2-4 kilo brunnen stallgödsel strax innan sättning. Gödsla sedan inte överdrivet. För mycket kväve ger mycket blast men lite potatis. För mycket gödning leder också till sämre hållbarhet, tråkig smak och vattnig potatis

3. När jorden håller 8 grader är det dags att sätta potatisen. Dra upp 10 centimeter djupa fåror, lägg ner potatisen och täck med jord. Sätt potatisen med ett plantavstånd på 20-30 centimeter. Sena sorter kräver mer utrymme för att utvecklas maximalt och ge stor skörd. Om du har en stor markyta behöver du 60 centimeter breda rader mellan potatisraderna, till gångar. Odlar du i smalare bäddar behövs inga rader, då kan potatisen sättas med 30 centimeters avstånd på alla ledder. Med längre avstånd mellan plantorna minskar dock risken för bladmögel.

4. Vattna vid sättning och fortsätt vattna under hela knölutvecklingen. Jorden ska hålla en jämn fuktighet under hela sommaren. Vid blomning är det extra viktigt att plantan inte torkar.

5. Skydda med fiberduk om det drar ihop sig till nattfrost när blasten kommit upp.

6. Kupa upp jord över plantorna ett par, tre gånger under sommaren. Potatis som exponeras för ljus blir grön och utvecklar det giftiga ämnet solanin.

Skörda och lagra potatis

• Det tar två till tre månader för potatis att bli skördeklar. Redan under blomning går det att skörda färskpotatis, fös först försiktigt undan jord och kolla om potatisen har fin storlek och färg. Ju senare potatisen skördas desto tjockare skal och därmed bättre hållbarhet får den. Den stora höstskörden görs någon gång i september–oktober när blasten har vissnat men innan det kommer för mycket frost.

• Potatis kan lagras länge om den placeras i luftiga lådor i ett mörkt och svalt utrymme, någonstans mellan 3 och 7 plusgrader.

Välj rätt sättpotatis

• Använd alltid certifierat utsäde, eller sättpotatis som du själv har odlat fram så undviker du obehagliga överraskningar. Certifierad potatis är kontrollerad så att den inte har för hög halt av olika sjukdomar, som virus, röta och skorv.

• Den perfekta sättpotatisen är 5 centimeter i diameter. Större sättpotatisar kan delas. Klyv dem på hälften och låt snittytan torka i ett par timmar. Se till att båda halvorna har groddar eller ögon.

Förgrodda potatis – så gör du

Genom att förgrodda sättpotatis förkortar du dess tid i jorden och får en både tidigare och större skörd. Att få tidig potatis är förstås härligt i sig, men är också ett sätt att undkomma potatisbladmögel. Gör så här:

Börja 4-5 veckor innan beräknad utplantering. Förvara potatisen varmt och mörkt i ett par dagar innan du tar ut dem i ett ljust rum, cirka 10-15 grader varmt. Placera potatisen i låga kärl, efter en tid har de utvecklat groddar. När jorden i trädgårdslandet håller 8 grader är det dags att sätta ut potatisen, då ska groddarna vara knubbiga och centimeterlånga.

Om du lägger potatisen på en fuktig bädd av mull eller jord så utvecklas både groddar och rötter vilket ger ett ännu bättre odlingsförsprång.

Läs också: Odla potatis utan att gräva – 4 metoder

Odla nytt med grön potatis

Om du missar att kupa växande potatis kan den utsättas för solljus, utveckla klorofyll och vidare det giftiga ämnet solanin. Det är alltså inte färgen på en grön potatis som är giftig utan solaninet, som kan ge illamående, diarré, yrsel och kräkningar. Men istället för att kasta grön potatis kan du använda den igen – som sättpotatis! Spara alltså grön potatis till nästa år, sätt den i jorden och gläds åt att solaninet försvinner ut i växande potatisblast.

Potatis bryter mark

Ska du bryta ny mark? Ta hjälp av potatis! Så här enkelt är det:

• Trampa ner växtligheten på det område där du vill ny odlingsmark.

• Se till att marktemperaturen är 8 plusgrader.

• Lägg ut sättpotatis på marken, 30 centimeter mellan varje potatis och 60 centimeter mellan raderna.

• Täck potatislandet med halm, minst ett 30 centimeter tjockt lager.

• Vattna.

• Följ tillväxten och vattna vid behov. Extra viktigt under torra somrar!

• När potatisen har blommat kan du sticka in handen och skörda potatis under halmen.

• Nästa år har du en fin odlingsbädd. Gräs och ogräs har kvävts under halmen medan potatisen har grävt och bearbetat jorden.

Växelodla!

Virus, nematoder och kräfta kan undvikas genom att skifta växtplats för potatisen. Grundregeln är att potatisen ska återkomma till samma jordplätt som tidigast vart fjärde år.

Skydda potatis från skadedjur och sjukdomar

Potatisbladmögel: En svamp som angriper bladen som blir brunfläckiga och vissnar. När bladen dör har mögelsvampen redan spridit sig till potatisknölarna i form av brunröta som gör potatisen giftig.

Åtgärd: Använd tidiga eller medeltidiga sorter. Sätt potatis så tidigt som möjligt för att ha en färdig gröda om bladmögel uppträder. Förkultiverad potatis får en snabbstart och blir färdig tidigare. Odla inte potatis på en alltför skuggig och fuktig plats, bladmögel frodas i fukt. Var sparsam med kvävegödsling, kväve gynnar svampen. Agera snabbt om bladmöglet slår till, ta bort angripna blad och bränn eller släng dem i soporna. Angripna blad får aldrig hamna i trädgårdskomposten där svampen kan överleva.

Potatiscystnematoder, eller potatisål: Finns i jorden och parasiterar på potatisen, angreppen visar sig i dålig tillväxt och små runda cystor på rotsystemet. Nematoderna kan överleva i jorden i upp till 20 år.

Åtgärd: Växelbruka. När nematoderna inte har en värdväxt svälter de ihjäl. Välj nematodresistenta sorter för att slippa angrepp.

Potatiskräfta: En jordbunden svampsjukdom. Svampen lever som en parasit i potatisväxtens celler och orsakar underjordiska svulster som växer okontrollerat. Svampsporerna kan finnas kvar i jorden i upp till trettio år.

Åtgärd: Växelodla. Satsa på sorter som är resistenta mot kräfta.

Knäppare: En ofta gråbrun skalbagge vars larver är gula och blir upp till cirka tre centimeter långa. Larverna trivs i gräsmatte- och ängsjord och förekommer därför mest i nyligen uppbrutna grönsaksland där de gör gångar i potatisen.

Åtgärd: Välj andra grödor än potatis under de första åren i ett nyanlagt grönsaksland. Knäpparlarverna försvinner efter ett par år.

Skorv: En bakteriesjukdom som orsakar sår och rostfärgade fläckar på skalet. Bakterierna trivs i kalkrik och mager jord och älskar torra somrar. Ytlig skorv gör inte potatisen sämre men ser tråkig ut.

Åtgärd: Håll jorden fuktig medan knölarna bildas. Använd inga som helst kalkmedel.

Stritar: Små insekter som sätter sig på bladens undersida där de suger i sig växtsafter med sina små snablar varpå bladen blir vitprickiga och växterna mindre livskraftiga. Stritarna trivs i torra och varma miljöer.

Åtgärd: Spruta på stritarna med såpvatten för att kväva dem.

8 potatissorter för husbehovsodling

Mycket tidig sort:

Casablanca – Fast. Oval med vitt kött och vackert skal. Generös och mycket smakrik. Äts som färskpotatis. Resistent mot kräfta och nematoder.

Rocket – Fast. Rund, vit och snabbväxande. Resistent mot kräfta och nematoder. Passar att koka, steka och rosta. Odlas lätt i hink.

Tidig sort:

Amandine – Fast. Avlång, ljusgul med perfekt textur och gourmetsmak. Fin för allt från späd primör till bakpotatis. Resistent mot kräfta och skorv.

Provita – Något mjölig. Släta, ovala knölar med ljusgult kött. Kan stå länge i landet utan att överväxa. Goda lagringsegenskaper. Resistent mot kräfta och nematoder. Viss motståndskraft mot bladmögel/brunröta.

Sen sort:

Allians – Fast. Ovala knölar med tunt skal, gult kött och smörig smak. Ger stor skörd. Resistent mot kräfta och nematoder samt bladmögel.

Asterix – Något mjölig. Rödskaliga ovala knölar med god smak, hög avkastning och fina kokegenskaper. Resistent mot kräfta och nematoder. Viss motståndskraft mot bladmögel.

Ovatio – Mjölig. Högavkastande med stora, ovala knölar. Fin smak. Resistent mot kräfta och nematoder, viss motståndskraft mot bladmögel/brunröta.

Sarpo Mira – Mjölig. Lättodlad och högavkastande, har rundovala knölar med rosa skal och ljusgult kött. Bra att koka, göra mos, rosta, fritera och baka i ugn. Dubbelt resistent mot bladmögel. Resistent mot kräfta, mindre resistent mot nematoder