Med bister min tittade poliskonstapeln in i hans bil och röt:
”Varför åker ni fyra personer i framsätet?”
Varvid Neon Ross lugnt smekte sin eleganta vita mustasch och svarade:
”Vi var inte fler.”
En hjälte i min gamla hemstad – en man byggd av motorolja, asfalt och koloxid. Bensin i blodet. Idel originaldelar.
För även om jag själv aldrig riktigt gick ner mig i bilträsket utan ägnade min uppväxt åt att sparka boll, bygga kojor och föda upp möss, har min respekt för dessa fantastiska män, oftast män, som vet att fila en kolv och svetsa ett avgasrör, alltid varit stor.
När jag väntade på skolbussen brukade en cool gubbe fara förbi på moped med en sådan där strut framför ansiktet (minns ni dem?) och jag ville absolut vara som han.
Neon blev jag bekant med först i vuxen ålder i samband med den årliga cruisingen i min barndomsstad.
Fenomenet är i sig värt en krönika. Jag räknar på nätet till 80 bilträffar av detta slag i vårt land enbart under de tre sommarmånaderna, bland annat i små flugprickar som Hovby, Lerdalen, Nykroppa och Pukavik som dessa dagar lär leva upp rejält.
Vad miljökämparna tycker om denna orgie i avgaser och decibel, kan jag förstås gissa. Men här finns å andra sidan en gemenskap och värme som imponerar.
Neon Ross & hans Tranås Caroliners har ibland tagit servicehuset Bergets åldringar på en tripp, komplett med rullatorer och löständer. Det brukar vara saliga miner i skinnsätena.
Och även om han själv är en egensinnig herre som alltid levt med ena armbågen i fartvinden och valt bort de vanliga allfarvägarna, är han i sanning en man att gilla skarpt.
Inte minst för hans påhitt, humor och slagfärdighet.
För att få ihop pengar till sina inköpsresor av nya glidaråk i USA brukade han färga ladugårdar. Några vårpigga grisar var så närgångna att han gav dem en dusch med sprutan. När bonden såg dem, sa han: ”Värst vad solen har tagit hårt. De där måste jag nog ta in igen.”
Eller ta när han stoppades på motorvägen och polisen pekade på ett rosthål i golvet, så stort att man kunde se rakt ner i vägbanan.
”Men hallå, vad är det där?”
Neon kastade en blick och sa:
”Det där? Tja, det är väl E4:an?”
Fast favoriten är ändå när det var trafikkontroll och lagens långa arm försökte vifta in hans ekipage med en polisspade.
Neon gjorde ingen som helst ansats att stanna. Ökade snarare farten en smula.
De upprörda poliserna hann upp honom efter några kilometer. Prejade in bilen till vägkanten. Rusade ut och skrek:
”Men såg du inte att det stod Polis?!”
”Va?”
”Såg du inte att det stod Polis på spaden?!”
”Polis?! Nä, jag trodde det stod Paris och ... (konstpaus för att pilla lite med mustaschen) ... jag tar a l d r i g upp liftare!”
