Att vara chefredaktör för Land är lite som att vara lantbrukare brukar jag tänka. Man måste hela tiden ha långa linjer i tankebanorna och ständigt planera för framtida skördar men man måste samtidigt vara mjuk i prioriteringarna och kunna flytta uppgifter upp och ned i den ständigt uppdaterade priolistan. Och så måste man vara ödmjuk inför att att göra-listan aldrig skrivs ned till noll, den är oändlig. Det är, precis som för bonden, ett dygnet runt-jobb.
Nu kanske den beskrivningen passar på oändligt många yrken men eftersom Land ändå är landsbygdens tidning och lantbrukaren är landsbygdens symbol nummer ett så brukar jag se mig själv som en textens och bildens lantbrukare, en ordbrukare i dess rätta mening.
Men nu är det slut med det.
Efter tio år på Land, varav åtta som chefredaktör, har jag bestämt mig för att lämna över till någon annan. Nej, jag kommer inte sluta bruka orden, men jag kommer inte att bruka dem i Lands namn längre. Detta är min sista krönika och jag tager härmed farväl. Det må låta högtravande men det är precis så det är. Efter åtta år och efter flera hundra små betraktelser på denna sida så känns det som om vi har kommit att bli vänner, att vi lärt känna varandra på många plan. Och då säger man farväl när man går, det är det minsta man kan göra.
Härmed säger jag tack för alla tankar. Tack för alla samtal. Tack för all kritik och tack för alla bra idéer. Jag har lyssnat på dem alla och vissa har jag till och med fått genomföra tillsammans med er. Det har varit fina år, men nu känns det rätt att låta någon annan ta över och fortsätta utveckla Land tillsammans med er.
Så även om det gör lite ont att lämna så får nu mina kollegor och en ny ordbrukare ta vid. Så nya frön, gödsla den friska myllan och sedan skörda nya framgångar. Och inte nog med det, min efterträdare kommer också få lära känna världens bästa läsekrets – Landläsarna! Det kommer att bli en rolig upplevelse, både för hen och för er.
Tack, tack, tack – ha det fantastiskt!
