För de allra flesta kommer beskedet om cancer som en chock, även om man misstänkt att den där knölen i bröstet eller konstiga hudförändringen var just det.

– Det är förstås olika hur man reagerar, men ofta kan personen verka helt adekvat utifrån samtidigt som det är kaos inombords. Så är det för den närstående också, säger Yvonne Brandberg, psykolog och professor i vårdvetenskap.

Viktigt få besked

Overklighetskänslor är vanliga. Först tänker man kanske att ”det här inte händer mig.” Men helt plötsligt har sjukdomen kommit in i ens liv. Ofta är det då viktigt att få ett besked om vad som är nästa steg, till exempel genom att man får en tid för undersökning och ett telefonnummer dit man kan höra av sig när man har frågor.

– Ett bekymmer är också hur man ska berätta för dem runt omkring. Det är bra om en partner eller närstående kan göra det, eftersom den personen också ofta uppfattar det positiva till skillnad från den som är sjuk.

Hanterar dåliga besked

En cancerpatient får alltid flera besked vilket kan vara väldigt tufft. När man väl greppat det första, att man drabbats av cancer, kommer nästa. Samtidigt verkar det som att en del som drabbas faktiskt kan hitta något slags lugn.

– För några år sedan gjorde vi en intervjustudie med kvinnor som fått spridd cancer och där behandlingen inte hjälpte. De hade på något sätt lärt sig att hantera dåliga besked. Ofta la de mycket vikt vid familjen, barnen och sina egna intressen, säger Yvonne Brandberg.

Livet värt att leva

En av flera svårigheter när en person blivit svårt sjuk är att den drabbade och de närstående inte är i samklang i processen. Ibland är det den sjuka som håller hoppet uppe och ibland är det partnern eller någon annan nära. Att prata om sina känslor med varandra är viktigt.

– Hoppet handlar om att känna att livet är värt att leva trots sjukdomen. Det handlar inte om att leva i 100 år utan om att den tid man har ska bli så bra som möjligt. Man brukar vänja sig vid situationen även om man ibland blir orolig och rädd.

Tacka ja till hjälp

Enligt Yvonne Brandberg är det vanligt att närstående försummar sig själva och anpassar livet helt efter den som är sjuk. Långsiktigt gynnar det ingen av parterna. Det är inte ovanligt att även närstående blir sjuka och utmattade.

– I en parrelation är det viktigt att vara tillsammans. Men det är också viktigt att ha någon annan att prata med. Och kan man få avlastning är det jättebra. Man ska ta emot all hjälp man kan få. Erbjuder sig någon att handla, laga mat eller skjutsa barnen till hockeyträningen, tacka ja.

Psykologisk svacka

Den första tiden efter ett cancerbesked hamnar många i en rejäl psykologisk svacka. Då kan man behöva få älta sin sorg och oro. Efter ett tag brukar de bra perioderna bli längre och längre samtidigt som svackorna blir kortare och mindre djupa.

– Många säger att de lär sig prioritera, det är en av de positiva sidorna. Man blir inte så upprörd av att det är dammigt till exempel. Det gäller nog även närstående, fast inte riktigt på samma sätt.

Naturligt hålla fast vid hoppet

Även om man får höra att någon som står en nära eller man själv ska dö, kan ingen säga exakt när det kommer att ske. Man orkar heller inte ständigt vara i tankarna på döendet. Det är sunt och normalt att hålla fast ett hopp trots dåliga odds. En sjuk person kan till exempel prata om att den ska dö, för att en kort stund senare börja göra upp semesterplaner.

– Man har sitt liv helt oavsett. När det verkligen börjar luta utför förstår man ändå.

Prata är nyckeln

I en relation är det mycket man måste hantera när partnern inte orkar vara lika aktiv som tidigare. Att kunna lösa problem tillsammans är nödvändigt. Yvonne Brandberg nämner en vän och dennas man som exempel. Paret hade ett sommarhus på en ö som bara nåddes med båt. Mannen ville gärna åka dit, men den sjuka kvinnan var kluven. Hon tyckte mest att alltihop kändes jobbigt. Samtidigt ville hon inte förstöra för maken. Till slut bestämde de att han skulle åka ensam.

– Sådana situationer kan vara väldigt jobbiga för båda parterna i en relation. Att prata med varandra är nyckeln till att ändå få det att fungera, säger Yvonne Brandberg.

Prata med barnen

Det är viktigt att barn till cancersjuka föräldrar är med från början på sin nivå. Till små barn kan man till exempel säga att mamma är sjuk och kommer vara trött och behöva vara på sjukhus. För äldre ska man berätta att det är cancer. Risken är annars stor att barnet får höra det från någon annan. Det är ännu jobbigare och kan dessutom rasera förtroendet för föräldrarna.

Svara ärligt

Om barnet frågor om man ska dö får man svara ärligt, men återigen, utifrån barnets nivå. Barn behöver vara delaktiga hela tiden.

Mamma i himlen

De flesta barn har en idé om vad som händer efter döden, precis som vuxna. Om ens barn har en uppfattning ska man inte utmana den. Vill hen exempelvis placera mamma i himlen, låt det vara så.

Här finns extra stöd till den som drabbats av cancer

Det är viktigt att ha någon utomstående att prata med. De flesta sjukhus har kuratorer man kan vända sig till både som sjuk och som närstående.

Det går också bra att ringa Cancerlinjen på 020-59 59 59. Där kan man få svar på frågor om själva sjukdomen, ställa frågor man kanske inte ville eller kunde ställa till läkaren samt få känslomässigt stöd.

Föreningen Cancerkompisar – Cancerkompisar.se – förmedlar kontakt mellan anhöriga och andra i samma situation.

Läs också: Så vet du om dina leverfläckar är farliga!