Weronica trotsade förlamningen – nu springer hon motionslopp

För tre år sedan hamnade Weronica Rundberg i rullstol. Läkarna trodde att hon aldrig mer skulle kunna gå – nu har hon rest sig upp! "Min läkare blir tårögd".

Publicerad: 15 juni 2016

Läkarna skakade på huvudet. Hon skulle inte kunna ta sig upp ur rullstolen. Ingen med den massiva förlamningen kan gå igen. Men Weronica Rundberg ville annat.

– Jag struntade i diagnosen. Givetvis var det ett tungt besked att få. Fast samtidigt var det inte någonting som kunde sätta sig i mig. Jag är chefen i mitt eget liv och då är ingenting omöjligt. Jag tittade på sjukgymnasten och sa: ”Bara så att du vet, jag ska kunna gå igen!”, säger Weronica.

Kunde inte röra sig

Hennes tillvaro förändrade för tre år sedan. En morgon kunde hon inte röra på varken vänster arm eller ben. Under en period hade Weronica varit oförklarligt hängig och trött och flera nätter väckt sin man Hans när hon i sömnen ojade sig med händerna om huvudet.

– Jag var ensam hemma och tog mig ändå till jobbet efter att ha ringt och bokat tid på vårdcentralen. Jag trodde att någon nerv hade kommit i kläm. Men när jag kom till skolan tittade en elev på mig med stora ögon: ”Men fröken, är du full?” Då förstod jag att det var något allvarligt.

Planerade sin egen begravning

Weronica blev omedelbart inlagd på sjukhuset i Trollhättan. Hennes hjärna röntgades och plåten visade att det fanns ett område som inte såg bra ut. Sannolikt handlade det om en hjärntumör.

Allt blev nattsvart.

– På nätterna låg jag ofta vaken och planerade min egen begravning. berättar Weronica Rundberg.

– Ännu värre var det att behöva berätta för barnen att läkarna skulle in och skära i mitt huvud och att det fanns stor risk för att jag skulle dö …

Gav minst 110 procent

Samtidigt ville Weronica inte helt inse att någonting fatalt var på väg att ske. Hon har alltid haft järnvilja.

– Jag insåg att jag har många saker kvar i livet som jag vill uppleva. Jag bestämde mig för att vara pragmatiskt och hela tiden ge minst 110 procent. Att jag dessutom var ganska vältränad innan har också hjälp mycket i den här processen.

Felaktiga diagnoser

Det visade sig att det inte alls var någon hjärntumör. Läkarna kom i stället fram till att Weronica drabbats av MS och förberedde henne på en framtid med nervsjukdomen. Som inte heller visade sig vara svaret – orsaken var en inflammation i höger hjärnhalva. Men det tog tid att få diagnosen. Under de första sjukhusmånaderna hade en rad olika stafettläkare hand om Weronica, med lika många teorier, undersökningar och besked.

– Det var jobbigt. Jag är glad över att jag höll humöret uppe, det gav mig styrka att fixa allt, säger Weronica, som blev lättad när det visade sig att hon varken hade en hjärntumör eller MS.

Hon hade drabbats av hjärninflammation.

Utmanade hjärnan

Weronica dömdes till ett liv i rullstol. Läkarna gav henne ingen chans till att kunna gå igen. Men det kunde inte Weronica acceptera. Hon började genast rehabiliteringen, pressade sig dagligen hårt både med sjukgymnaster och för sig själv.

– Jag utmanade min hjärna hela tiden. Det gäller att hitta nya vägar för sådant man vill klara av och ha en stor portion med tålamod.

Träningen gav resultat. Knappt ett år efter insjuknandet gick Weronica ett halv mil långt välgörenhetslopp i Vänersborg med rullator och hjälpskena på vänsterbenet. I förfjol sprang hon Vårruset i samma stad och i somras deltog Weronica i Midnattsloppet i Göteborg, fixade en mil på 68 minuter. Hon är till och med tillbaka som spinninginstruktör.

– När träffar den läkare jag mest haft att göra med blir han lika tårögd som jag. Han är oerhört glad över att de hade fel. Men om vi bara vill är vi människor större överlevare än vad vi kanske tror.

Gick upp 35 kilo

Av medicineringen och ett stort antal kortisonsprutor gick Weronica upp 35 kilo och tappade håret. Ett tag var hon lite folkskygg. Men inte av skam. Det handlade om att hon inte alltid orkade berätta om sitt sjukdomstillstånd.

– I dag kan ingen se vad jag har varit med om. Men på insidan finns det kvar och det får jag förhålla mig till varje dag. Jag hade inte klarat den här resan utan min man, mina föräldrar och mina vänner. Ensam är absolut inte stark. När det krisar och man är illa däran klarar man sig inte själv. Då måste man sänka garden och inse att man behöver hjälp av andra.

Tillbaka på jobbet

För ett år sedan kom Weronica tillbaka till jobbet som engelskalärare. Den första terminen var det arbetsträning i den mån hon orkade och i augusti började hon arbeta halvtid. För att kunna hålla fokus är vilopauser inlagda mellan lektionerna.

– Även vardagen måste planeras på ett annat sätt än tidigare. Blir det för mycket aktivitet blir jag snabbt trött och måste vila. Det får inte bli för många bollar i luften och jag måste skriva upp saker för annars finns de inte för mig.

Kan springa igen

Förutom det fysiska finns det nämligen flera andra sviter av hjärninflammationen: Weronica har drabbats av hjärntrötthet och fått försvagat minne.

– Det är tufft att inte orka och minnas som man varit van vid. Men det viktigaste är att jag har livet i behåll och kan gå och springa igen. Visserligen har jag sämre blodcirkulation i vänster kroppshalva och kronisk värk i vänster axel och ben. Men med medicinering blir det drägligt, konstaterar hon.

Läs också: Sandra, 24, fick en stroke: Plötsligt small det bara till

5 viktiga fakta om hjärninflammation

1. Hjärninflammation, encefalit, är en inflammation i själva hjärnvävnaden.
2. Orsaken är ofta ett virus, som herpes-, TBE- eller vattkoppsvirus.
3. Vanliga symtom är kraftig huvudvärk, stelhet i nacken, feber, medvetandepåverkan och i sällsynta fall kramper och/eller förlamningar i ansikte, armar eller ben.
4. Vissa drabbade får bestående men som hjärntrötthet och funktionhinder.
5. Diagnos ställs utifrån symtomen, analys av ryggmärgsvätska och/eller skiktröntgen av hjärnan.