Han sågs av många som en dagdrivare, en onyttig figur. I själva verket var fotografen August Christian Hultgren (1869-1961) en av landets viktigaste, men också mest okända konstnärer.

Trodde på troll och oknytt

Pappa var organist och skollärare i Svinhult i södra Östergötland. Här trodde man in i det sista på troll och oknytt och när den smale, mustaschprydde Hultgren monterade upp sin kamera viskades det om ”svartkonst”.

Läs också: Gammaldags galltvål – så använder du den

Loftbodar, kolmilor och bykhus

I nio år hade A C Hultgren jobbat i Chicago, där brodern drev fotoateljé. En hisnande kontrast till hans egen hembygd med sina skvaltkvarnar, loftbodar, kolmilor, bykhus och backstugor.

Passion för bygdens original

Hemma igen 1896 beslöt fotografen att agera medan tid ännu fanns. Som brödföda plåtade han konfirmander, brudpar, 50-åringar och bolagsstyrelser. Men det var det oavlönade traskandet runt i bygden, bland original och fallfärdiga byggnader, som blev hans verkliga mission och passion.

Återvände till Ydre

Efter några år i Stockholm återvända han 1912 till barndomens Ydre där han fortsatte att dokumentera brunnsstänger, visthus, dragoxar, jordkällare, kräfttänger, träkugghjul, offerstockar och timmerhus.

Människor av kött och blod

Men framförallt fotograferade han människor av kött och blod: Slagrutegubbar, gärdesgårdshägnare, brunnsgrävare, skogsarbetare, ullspinnerskor, backstusittare, nätbindare och nattliga tjäderjägare med bloss av törved.

Slitna, trasiga och fattiga

De flesta han mötte var slitna, trasiga, fattiga och ”lite tydliga”, som man sa i Ydrebygden om den som gick sin egen väg. Men den blide, vänlige A C Hultgren fick dem att sänka garden.

Perfektionist i varje tum

Samtidigt var han perfektionist i varje tum. En gubbe hjälpte honom en gång att bära den tunga utrustningen. De gick i två mil genom hagar och skogar. När de var framme vid målet, kisade A C Hultgren mot himlen och sa:

– Nä, ljuset duger inte.

Då gick de hem igen.

9 unika bilder från förr

1. Missväxt och nöd

Under de svåra missväxtåren på 1860-talet hade sockenborna skrivit till kungen och klagat sin nöd: ”Här sitter flera hushåll med 2, 4, 6 minderåriga barn, utan den Ringaste tillgång på Livsmedel sedan långt före jul.”

Fyra årtionden senare var fattigdomen fortfarande stor. Men Karolina Jonsdotter i torpet Degerhult tycks ändå ha behållit både stolthet och livsglädje. Kläderna är hela och rena, håret uppsatt och visst visar munnen ett leende, om än en smula förläget?

2. Traktens första motorcykel

Motorcykelmärket Indian grundades 1901 av smålänningen och tävlingscyklisten Oscar Hedström som 1880 emigrerat till Portland, USA, från Lönneberga socken.

3. Utfattiga backstusittare

99-åriga Katarina Bram slutade aldrig att sticka. 1852 hade hon gift sig med smeden Samuel Johan Bram och flyttat in i en backstuga på gården Grindsbo. Snart antecknades de som ”utfattiga”. Dessutom fick de en dotter, Klara Matilda, som bokfördes som antingen ”idiot”, ”mindre vetande” eller ”fallandesjuk”. Dock kunde hon bidra en smula till hushållet genom att samla lump. Smeden dog i lungsot 1872 och kort därefter togs Katarina och dottern in på fattighuset Bona (ca 1919).

4. Ligga lik

En gammal torpare har somnat in för gott. Nu ligger han lik på sin gårdsplan medan den svartklädda änkan hukar under sitt paraply. Även om nutiden har glömt huvudpersonernas namn – vi vet blott att gården heter Älmekulla – kan man nästan känna lukten av grankvistarna i leran och höra regnet slå mot kransarna.

5. Bygdens ålderman

När bilden togs var Jonas Peter Johanson 90 år gammal och Svinhults sockens äldste invånare. Den fromme baptisten från Bäckstugan skulle leva i ytterligare tio år.

6. Ung men erfaren jägare

Blott tolv år gammal – men redan en erfaren jägare. Yngve Andersson, son till mjölnaren Johan Alfred i Kvarnforsen, visar stolt upp sitt senaste byte – en räv som senaste tiden terroriserat grannskapets värphöns.

7. Ett ånglok kommer lastat

Det ångdrivna lokomotivet transporterade timmer på den smalspåriga järnvägen utanför Södra Vi.

8. Herren på täppan

Karl Johan Johansson vårplöjer med jordbrukets enda oxe vid Bogölen. Han köpte torpet 39 år gammal och gifte sig samma år, 1905, med Johanna Gustava Adolfsson. De fick aldrig några barn.

9. Flickan i fållen

”I mjölkfållan” lyder noteringen i fotografen Hultgrens liggare. Där noteras också att flickan i fållan heter Elin Johansson och är dotter till Johannes och Karolina Andersson som ägde ett hemman i byn Idhult.