Ledare

Demokrati är ingen elitsport

Demokrati är ingen individuell elitsport. Den som utropar: ”odemokratiskt!” när man inte får sin vilja eller åsikt igenom behöver tänka till en sväng till, skriver Susanne Öberg. 

Uppdaterat: 9 juni 2026 kl 12:39

Kvinna framför bild av fullsatt konferenssal med lantbrukstema på scenen
Ledarbild 25 2026Foto: Åsa Sommarström

Nu har fullmäktige från LRF:s riksförbundsstämma återvänt hem till gårdar, kontor och traktorer. Beslut är fattade, yrkanden avgjorda och protokollet skrivet. Årets stämma kretsade kring lantbrukets allra största framtidsfrågor: livsmedelsproduktion, energiförsörjning, äganderätt, generationsskiften och hur de gröna näringarna ska utvecklas i en tid av ökad osäkerhet. Stämman präglades också av ett rekordstort engagemang. 104 motioner behandlades – fler än någonsin. Det är i sig ett styrkebesked för en organisation som under senare år diskuterat risken att medlemsengagemang minskar när lokalavdelningarna försvinner. Men när klubban fallit och ombuden rest hem kom den mest engagerade debatten att handla om utformningen av själva stämmodebatten.

Fullmäktige hade en talartid på 1 minut och 45 sekunder. Resultatet blev en stämma som höll ihop programmet, där alla motioner hann behandlas utan stress och där de sista ärendena fick samma uppmärksamhet som de första. Men är det viktigaste att alla får möjlighet att yttra sig hur ofta de vill och hur länge – eller finns det en poäng i att alla kan få yttra sig så att många perspektiv får utrymme att utvecklas? Långa inlägg gynnar de mest erfarna talarna, de som redan känner sig hemma vid talarstolen och de som vet hur man tar plats i stora församlingar. Kortare talartid sänker trösklarna för nya röster, yngre ombud och personer som annars tvekar att begära ordet. Demokrati är ingen individuell elitsport. Den som utropar: ”odemokratiskt!” när man inte får sin vilja eller åsikt igenom behöver tänka till en sväng till.

Tydligt är också att regionerna resonerar olika kring att vara fullmäktige för medlemmarna. En del sätter ära i många talare i samma ärenden. Andra regioner, som norrlandslänen, väljer i stället att prata ihop sig för att bli starka tillsammans. Största insatsen för att stämmoprogrammet höll ihop måste ändå sägas vara gjord av riksförbundsstyrelsen. Smart att bryta den långa traditionen av att-satser med formuleringen anses besvarad när man i själva verket faktiskt håller med. En ledning som ser på medlemmarnas idéer som något man ska försvara sig mot urholkar rörelsen.

Kvaliteten på yttrandena höll lika hög klass som motionerna. Återigen ett kvitto på att moderniseringen av organisationen där regionerna har tillgång till egna politiska experter som kan bistå de förtroendevalda. Det finns så klart en fara även med det. I en tid när allt är så välorganiserat och högkvalitativt – finns det något för medlemmarna att tillföra?