”Jag kom hit för att jag måste. För att överleva”

”I Iran jobbade jag som professor och forskare i fysik på ett universitet. Under åtta år jobbade jag i England med samma sak men när jag återvände sattes jag i fängelse eftersom jag var kritisk till regimen.

När jag fick permission för att träffa min familj var enda utvägen att fly. En vän hade flytt till Sverige och sa att det var ett demokratiskt och fritt land där barn kan växa upp i trygghet.

Jag kom till Långviksmon där vi blev väl mottagna och trivdes. Där finns många bra människor som hjälper flyktingar och det kommer jag aldrig att glömma.

Språket var svårt att lära sig i början men jag bestämde mig för att jobba på det och när jag fick börja jobba som mattelärare på Komvux så tvingades jag att lära mig svenska. Vi pratade också svenska med varandra hemma.

Efter SFI flyttade vi till Örnsköldsvik. Jag ville först flytta någonstans där det finns ett universitet men nu trivs jag väldigt bra och det gör min familj också.

Jag tror att det är lättare att komma in och integreras på mindre orter. Dessutom är det svårare att hitta en bra bostad i en storstad.

I dag bor vi i en lägenhet i Örnsköldsvik men skulle gärna vilja köpa ett hus så småningom.

Min fru jobbar deltid som barnmorska och i oktober 2015 började jag jobba som hemspråkslärare och studiehandledare på Björnaskolan. Det innebär att jag hjälper nyanlända att förstå de olika ämnena i skolan.

Jag trivs med att jobba som lärare. Helst skulle jag vilja ha ett bra jobb på ett universitet men i livet får man anpassa sig.

Min son pluggar på gymnasiet i Örnsköldsvik och min dotter går i skola i Gullänget. Båda trivs bra och har fått många kompisar.

Vi har fått många svenska vänner som vi umgås med.

Jag har blivit erbjuden jobb i England men vi vill stanna i Örnsköldsvik, åtminstone tills barnen blir större och kanske ska studera vidare.

Jag tycker att kommunen borde bli ännu bättre på att ta vara på flyktingar med bra kompetens.

Jag har aldrig velat ha bidrag för att överleva och jag kom inte hit för att leva ett bra liv.

Jag kom hit för att jag måste. För att överleva.

Jag hade ett bra liv i Iran med ett bra jobb, en bra lön och ett fint hus i Iran men vi fick lämna allt och jag kan aldrig återvända dit.”

Läs även:Flykten till Långviksmon: Nu väntar Mai på grönt ljus

Fakta: Hadi Arabshahi, 48

Familj: Frun Mitra, dottern Diana, 10 och sonen Ramtin, 16.

Gör: Jobbar som hemspråkslärare och studiehandledare på Björnaskolan. Jobbade tidigare som professor i fysik. Kan fem språk.

Bor: I en lägenhet i Örnsköldsvik.

Bakgrund: Kom till Långviksmon i november 2013 från Iran.