Rånaren höll kniven mot Moas hals – efter en tid inträffade det osannolika

Vi träffas i skönhetssalongen hon startat hemma i Uddevalla efter att ha utbildat sig till makeupartist. I dag är hon lugn och trygg – och har sitt drömyrke.
– Jag älskar att jobba med makeup och drömmer om att få göra det i en stor tv-produktion, säger hon.

Men för ett par år sedan mådde hon riktigt dåligt psykiskt efter två omskakande händelser.

En okänd man dök upp

Det hela började när hon fick sitt första fasta jobb efter gymnasiet, på Shellmacken. Då tänkte hon inte mycket på de ensamma nattskiften som ingick i schemat.
– Nej, jag trivdes fantastiskt bra. Och jargongen med kunderna var go, berättar Moa.

En sen aprilkväll jobbade hon ensam butiken. Det var mörkt ute och macken låg avsides, långt från bebodd bebyggelse.
– Vi hade haft problem med snatterier och därför låst automatdörrarna, berättar Moa.

Hon hade precis städat klart, när det dök upp en man i motorcykelhjälm utanför dörrarna.
– Han stack in en kniv i dörröppningen och bände sig in. Jag trodde först att det var något slags skämt, säger Moa.

Aggressiv och påtänd

Mannen gick mot henne där hon stod längst ner i butiken. Han hade en kasse i ena handen och innan hon hinner reagera håller han kniven mot henne och kräver med hård röst: "Give me the money"!
– Jag fattade absolut ingenting, det kändes overkligt, berättar hon.

Hon rörde sig till kassan i änden av den långa disken, slog in koden och mannen som följt efter rafsar åt sig pengarna.
– Han var riktigt aggressiv, verkade påtänd. Det var extra obehagligt att han inte verkade vara riktigt normal. Han blev jättearg när det var så lite pengar, berättar Moa.

Mannen viftade med kniven och krävde att hon skulle öppna kassaskåpet.

Med den oberäkneliga mannen hack i häl tog hon sig livrädd in till lagret.
– Jag skakade, fumlade och hade problem med låset. När jag fick upp det tog han pengarna och springer ut. Då ringde jag 112 och gick in och gömde mig på lagret igen. Jag spanade ut genom titthålet och var övertygad om att han skulle återvända för att döda mig. Jag var ju ett vittne, berättar Moa.

Höll sig gömd

Allt gick på några minuter, men för Moa har det förändrat allt. Hon höll sig gömd tills polisen kom fram.
– Världens goaste poliser. Vi satte oss på lagret och jag berättade allt jag kunde komma ihåg, säger Moa.

Men stressen och paniken hade förvandlat en del detaljer i hennes minnesbild.
– Jag kom ihåg mycket mindre än jag trodde. Var till exempel säker på att mannen hade haft svarta handskar, men på övervakningsfilmen syntes inga handskar, berättar hon.

Dagen efter fick hon samtal från både en psykoterapeut och från brottsoffermyndigheten om att träffas.
– Ingen av dem hjälpte mig alls. Psykoterapeuten satt bara och tittade på klockan hela tiden, säger hon.

Moa försökte hantera händelsen på egen hand, genom att bara fortsätta leva på som vanligt.
– Jag gick och jobbade natt dagen efter tillsammans med en kollega. Det var ju inte smart. Jag hade behövt tid att smälta det inträffade, berättar hon.

Total blackout

Månaderna gick och Moa gick på semester i juli. Hon var mer påverkad av rånet än vad hon ville inse.
– Jag kommer inte ihåg något från hela semesterresan. Det är total blackout. Min pojkvän Markus fick berätta att vi var i Stockholm, själv mindes jag ingenting, säger Moa.

Då blev det tydligt att hon också påverkats rent fysiskt, var ofta sjuk det året, som att immunförsvaret inte fungerade som vanligt.
Efter semestern gick Moa över till kvällspass istället för natt.
– Det kändes lite bättre för då är det mer folk i rörelse. Men i mitt huvud pågick rånet igen och igen.

Det osannolika inträffade

När hon var ensam kom ångesten tillbaka.
– Då pratar jag inte om den typ av ångest som folk lättfärdigt kallar ångest utan på riktigt. När jag visste att jag skulle vara själv på jobbet svettades jag så att håret var helt blött innan jag kom dit.

Men trots det fortsatte hon att jobba. Hon ville visa att hon klarade det.
– Alla sa ju också till mig att; Vad är oddsen att det händer igen. Det är ju omöjligt, var kommentarerna, berättar hon.

Men Moas magkänsla sa något annat. Dessvärre fick hon rätt. I november samma år, strax innan hon skulle gå hem en fredagskväll, händer det osannolika.
– Jag höll på och lägga upp bullar på plåtar åt nattpersonalen. Då såg jag en man med motorcykelhjälm närma sig dörren och jag slutade i princip att andas, berättar Moa.

Drog upp en stor kniv

Mannen tog av sig hjälmen och drog upp en stor kniv.
– Den här gången var det annorlunda. Nu kör vi, tänkte jag. Började titta på alla detaljer. Samtidigt var jag livrädd för han höll kniven mot min hals.

Moa hällde pengarna i hans påse och lyfte sedan händerna i luften.
– Han pratade också på engelska med svensk brytning precis som den andra killen. Men han var mycket lugnare, berättar hon.

Moa blev inte riktigt lika rädd trots att han också tvingade ut henne till lagrets kassaskåp.
– Det berodde absolut inte på att jag varit med om det tidigare, som en del tror, utan att han var mer som en människa och inte desperat och aggressiv som den första killen. När jag bad honom att inte skada mig så ursäktade han sig och sa förlåt, berättar hon.

Moa larmade igen och samma poliser dök upp.
– En av dem var förtvivlad för min skull och bestämde sig för att hitta den här killen och det gjorde de också genom tips från en taxichaufför.

Ville inte gå ut bland folk

Efter det andra rånet drabbades hon av posttraumatiskt stressyndrom, ville inte gå ut bland folk, undvek allt som påminde henne om rånet och kunde bara sova med tv:n påslagen.
Till slut fick hon hjälp av en psykolog som förstod henne och som gav henne självförtroendet åter. Moa sökte också medling efter rättegången.

– Jag behövde få svar på en del frågor för att kunna gå vidare och jag ville berätta vad händelsen betytt för mig. Medlingen var bra, välorganiserad och genomtänkt. Men jag förlät honom inte, har mått så dåligt. Däremot kom vi överens om hur vi skulle agera om vi möttes när han kom ut, berättar Moa.

Träffat på rånaren på stan

Hon har också träffat på rånaren flera gånger inne i Uddevalla.
– Om han ser mig ska han gå därifrån, men en gång stötte vi ihop snabbt och då sa jag faktiskt hej.
Numera har Moa gått vidare i livet. Hon är inte rädd längre och händelserna gjorde att hon valde att satsa på sin dröm och är nu utbildad makeupartist med egen liten salong.

På ett sätt har de svåra upplevelserna fått henne att mogna och uppskatta det hon har i livet.
– Man inser att man ska leva i nuet, säger hon

Sadlade om till makeupartist

Namn: Moa Karlsson.
Ålder: 24 år.
Yrke: Utbildad makeupartist.
Bor: I Uddevalla.
Familj: Pojkvännen Markus Hermansson.
Jobbar med: På kontor och som makeupartist i egen salong.
Drömmer om: Att jobba som makeupartist på någon stor tv-produktion.

Fem landsbygdslän i "råntoppen"

• 772 butiksrån rapporterades 2015, vilket är 30 procent färre än 2009.
• Minskning beror på ökat säkerhetsarbete, särskilt i guldsmedsbutiker.
• Livsmedelsbutiker har flest antal rån, följt av bensinmackar, spel-, guld- och tobaksbutiker.
• I 23 procent av rånen blir personalen utsatta för fysiskt våld.
• Kniv är det vanligaste vapnet vid rån, därefter pistol.
• Flest butiksrån i förhållande till folkmängd har förutom Stockholm och Uppsala, fyra län med stor landsbygd: Örebro, Östergötlands, Södermanlands, Västmanlands och Gotlands län.