Vi minns Michael Nyqvist – ”På landet får jag vara helt i fred”

Himlen är näst intill molnfri och på däck på S/S Norrtelje sitter Michael Nyqvist, ett av svensk films största affischnamn, och tittar längtande ut över vattnet – där ute på en av Roslagens öar ligger hans lantställe.

– Jag är jättetrött på stan. Jag hatar krogar och sådant. Det är underbart att bara sitta ute på ön och njuta. Jag har alltid känt en frihet i naturen … När jag åker ut till landet får jag vara helt i fred. I stan stirrar folk på mig. Berömmelse gör att du får en jävligt konstig självuppfattning. Blir själviakttagande hela tiden, säger Michael Nyqvist.

Har rötterna i Norrtälje

Norrtälje är Michael Nyqvists barndomsland. Hans adoptivföräldrar har haft lantställe i trakten sedan han var två år gammal och han har många kompisar kvar. Han var själv med och ritade huset på ön, där han i somras firade mamma Gerds 83-årskalas.

Innan vi träffas berättar hans PR-kvinna att Michael gjort över 500 intervjuer i Sverige och Europa under det senaste halvåret i samband med Män som hatar kvinnor. Ändå är han vänlig, avstressad. Pratar otvunget på utpräglad stockholmska, skrattar ofta, stryker handen över stubben när han söker efter rätt ord eller uttryck.

Anledningen är att han skrivit sin första bok, När barnen lagt sig, en blandning av tankebok och självbiografi om barnhemsbarnets jakt på sitt ursprung.

Gömmer sig bakom muskler

– Jag hade velat skriva något om en kantor i en kyrka som samlar frimärken och blir bästis med Mao, men det blev det här. Det är lite läskigt, för man avslöjar sig på en halv sida – SMACK! Sin naivitet, sin enfaldighet, sitt försök att vara någon annan… På scenen kan jag gömma mig bakom mustascher eller muskler!

Boken är skriven under lång tid, i Kanada, Egypten, Frankrike, Italien och Norrland. Från början var den på 700 sidor, men Michael strök cirka 500 (”det var för mycket adjektiv”).

Skriver om jakten på sitt ursprung

När barnen lagt sig handlar om Michaels jakt på sitt italienska ursprung, som han avslöjade för första gången i Sommar 2007, men också om hur det var att växa upp som adopterat barnhemsbarn. Om skräcken och sin ”oerhörda” fantasi och känslighet i ett iakttagande språk med rötter hos favoriterna Ivar Lo Johansson och Hjalmar Söderberg och färgat av ett otroligt minne för stämningar och – till synes – oväsentliga detaljer.

– Det beror på mitt barnhemsursprung. Jag skannar alltid ett rum när jag kommer in. Det oväsentliga är det väsentliga. Det hävdar jag stenstarkt. Det vi skapar vårt jag och vårt inre av är det vi ser i ögonvrån, inte det vi verkligen stirrar på.

Rädslan, uppförstorad av fantasin, var ständigt närvarande under hans uppväxt.

– Jag var rädd för portvakten, morsan och farsan, skolan, bilarna, höjder, vinden – allt var läskigt! Jag trodde att de skulle komma och hämta mig tillbaka till barnhemmet hela tiden.

Sviken som barn

När Michael var sex fick han reda på att han var adopterad. Ett år senare skilde föräldrarna sig och hans pappa flyttade. Det var ett svek Michael aldrig kommer att förlåta, även om de nådde ett slags försoning.

När pappan låg på dödsbädden ställde Michael till slut frågan om varför han övergav honom.

– Jag vågade aldrig fråga tidigare, säger Michael. Jag var så rädd att han skulle gå varje gång han kom så det gällde att inte stöta sig, bara le och vara glad. Men jag ville ha min mosaik klar så jag kan gå vidare.

”På en sekund känner jag igen honom”

I boken beskriver Michael hur han spårar upp sin biologiska pappa, träffar honom i Stockholm (”På en sekund känner jag igen honom, fastän jag aldrig sett honom”) och hur han på sin systers bröllop slutligen inser att han är accepterad av sin italienska släkt.

Sin svenska, biologiska mamma har han bara träffat i 20 minuter.

– Hon gillade inte mig. ”Jag hatar dig för allt du har gjort”, sa hon. ”Men”, sa jag, ”jag har ju inte gjort nåt, det är du som har gjort…” Det där kan ha gjort att min relation till kvinnor varit lite … svår.

Hur förändrades du av att hitta din biologiska pappa?

– Jag gick upp tio kilo på en sekund! Jag blev mogen. Det var en inre spänning som släppte. Förut tyckte jag att jag var betvivlad hela tiden, nu känner jag att ni kan tycka vad fan ni vill. Jag vet att jag har min farsa, min syrra och min brorsa. Tidigare var jag bara det jag gjorde och när du är det blir du väldigt rädd för att misslyckas.

Fler filmroller

I höst ska Michael stå på Dramatens scen i Jane Eyre men han kommer också synas som Mikael Blomkvist i de två avslutande delarna av Stieg Larssons thrillertrilogi, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes.

– Det är kul att den första fi lmen, Män som hatar kvinnor, går upp i precis vartenda skrymsle i Europa och sedan går den vidare till Asien. Det är en dröm att få göra något som hela världen vill se. Min tanke med Mikael Blomkvist var att visa en man som är väldigt lyssnande, empatisk och klok och analytisk. Jag hoppas– också i det här tidevarvet – att intelligens ska vara sexigt. Även om det finns mycket som talar emot att andra delar den uppfattningen...

Michael Nyqvist gick bort den 27 juni efter en tids sjukdom i cancer, han blev 56 år gammal.