Årets bästa helg: Slösöndag och annandag pyjamas

Tomten kan slänga sig i väggen, påskharen likaså. Nyårsafton har inget vettigt att erbjuda, inte midsommar heller. Kristi flygare och nationaldagen ska vi inte ens prata om.

Inget slår min favorit bland storhelger.

Så här är det. Påskharen är en lömsk figur. Han kommer hoppande med smågodis samtidigt som traditionen bjuder att man ska äta sill och kokta ägg. Det hämmande snögloppet, som brukar infinna sig till påsk, tillsammans med traditionen att göra ingenting på långfredagen, bidrar sedan till den allmänna matsmältningskollapsen.

En långhelg med hårdkokta ägg, marsipankaniner, löksill och choklad. Annandag påsk helgas därför åt den Stora Halsbrännan.

Jultomten är det egentligen inget större fel på. Det är allt det andra som ställer till det.

Före jul lyses nätterna i Svea rike upp av tusentals fläktbelysningar. Vid varje spis står en avmagrad hemmakock och lagar mat som om vartenda hus skulle föda en hel Ålandsfärja. På julafton samlas alla dessa hålögda människor och utbyter juicepressar med varandra, klagar på att Kalle Anka var bättre förr och somnar på maten.

Sedan har vi låtsashelgerna, de som får mig att känna mig som om alla andra har fest och har glömt bjuda mig. Folk låtsas att midsommar är knätofs och fioler, midsommarstång ända upp i molnen och glada människor som sjunger Små grodorna.

Egentligen sitter vi och småfryser på en veranda och försöker skära matjessill med plastbestick. De enda ljuspunkterna är de små blå blixtar som den elektriska insektsdödaren ger ifrån sig när myggen flyger in.

På nyårsafton är det nedräkning till tolvslaget med skumpa och glittriga klänningar. Bing, bong, sedan fylls luften av konfetti. Fast bara på film.

I verkligheten somnar man i soffan vid halv elva och vaknar med ett ryck när Sveriges alla kyrkklockor turas om att skrälla in nya året i P1. Grannarna smäller av en månadslön på nyårsraketer. Soffan vibrerar. Det är hunden som klämt in sig därunder och ligger och skakar.

Sedan kommer min favorithelg som sopar undan minnena av alla andra helgfadäser. Den har inget namn, än så länge, och kommer stilla skvalpande efter allt buller vid nyår.

Ska man vara noga tar den bästa av högtider avstamp i ett svisch-dunk. När nyårsdagens sista backhoppare svischat av hoppbacken och knäande dunkat i backen är det dags.

Äntligen! Nu infaller alla slöfockars tid. Nu kan man sova för länge och äta mandariner till frukost. Den som inte vill krypa ur pyjamasen låter bli. Bland de nyöppnade julklapparna finns det alltid någon mysig filt eller morgonrock som måste provköras.

Ingen lagar maten. Det finns massor av skinka, lax och köttbullar kvar att äta och magsäcken är behagligt ut­tänjd så att man får i sig allt man vill.

Det sprakar fint i brasan när julklappspapperet går upp i rök och den törstige hittar alltid en halvfull flaska julmust att sörpla ur.

Det är den mest kravlösa tiden på året och har man tur håller den i sig ända tills Knut slänger en avbarrad grankäpp i hjulet.

Vad skulle denna ljuvliga tid kunna heta? Lös- och ledigveckan? Kanske restätarafton och slösöndag följt av annandag pyjamas?

Jag bryr mig inte just nu. Jag ligger i badkaret och läser bak­sidestexten på schampo­flaskorna tills vattnet kallnar.