Mandelblom – mjukis med stenhårt rykte
Gullviva, knölbräcka, kattfot och blå viol. Mandelblommans ursprungsnamn ger bilden av en riktig tuffing.
Den är vän, skör, liten och doftar mandel. Doften har gett växten namnet mandelblom, men andra gamla namn känns allt annat än skört.
Mandelblom (Saxifraga granulata) har också kallats knölbräcka, knölig stenbräcka eller bara stenbräcka. Eftersom den gärna växer i torra skrevor i berghällar har frågan infunnit sig: Kan den bräcka stenen för att få en plats att trivas på?
Ser ut som sten
Så roligt är det inte. Mandelblomman har ett förflutet som läkeväxt. På den tiden när läkekonsten byggde på likheter mellan växter och olika åkommor tittade man på de små stenliknande groddknopparna vid rötterna och de njurformade bladen och drog slutsatsen att blomman måste kunna spräcka njurstenar.
Mandelblomman är en av de ängsväxter som minskar i antal. Vill du gynna just den kan du lieslå magra ängar och grusiga torrbackar. För de som vill testa att så finns fröer i handeln att köpa.
Sover på sommaren
Lyckas sådden blommar mandelblomman på våren, när smältvattensfukten fortfarande ligger kvar i marken.
Sedan ser den ut att försvinna. Mandelblomman har något så ovanligt som en viloperiod mitt i sommaren. Stjälk och blad torkar bort, allt som är kvar är groddknopparna under jord som levererar en bladrosett fram mot hösten.
Den lilla rosetten blir början på nästa vårs vita blomning då allt börjar om.
Läs också: Kattfot så får du den att frodas
Kommentarer
Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.