Det är tidig förmiddag och solen smeker över landskapet. Sommarblommor, gräs och örter vajar lätt i brisen. Runtom ängen, som brer ut sig i en böljande dalgång, står skogen hög och tät. Det är tyst och fridfullt, en perfekt plats för kulning.

– Jag har en rutin där jag går en promenad i skogen i ungefär en timme. Medan jag går sjunger jag och så stannar jag och kular. När jag var här i våras hade tranorna precis kommit tillbaka. Jag kulade och de svarade mig. Sådär höll vi på fram och tillbaka ganska länge, säger Karin och blickar ut över ängen.

Lockar till sig storlom

Tranorna är förresten inte de enda som svarat på Karins kulning. Hon har lockat allt ifrån småfåglar till storlom och en gök att närma sig och svara på hennes rop. Göken var först långt bort, men Karin märkte hur den liksom ringade in henne och till sist satte sig i ett träd alldeles ovanför hennes huvud.

– Det är fantastiskt. Jag blir så glad och uppfylld när jag får svar. Kulningen är verkligen ett mindfulnessverktyg och en kommunikation med naturen.

Läs också: Maja gör succé med sina broderier om utmattningssyndrom

Jobbigt och häftigt

Karin, som också är folksångerska, har kulat i över 20 år. Allt började med att en kompis anmälde dem båda till en kulningskurs för Agneta Stolpe, kulerska, sångerska och logonom. Det väckte först blandade känslor. Att stå där och låta jättehögt, att ta en massa plats med rösten, var både jobbigt och häftigt.

– På något sätt kändes det ”hemma”. Det är roligt att få fram starka ljud och en skön känsla att upptäcka att man får låta.

Ljudet flödar i kroppen

Som barn var Karin blyg och absolut ingen som tog plats. Kanske har det bidragit till att hon fastnat för kulningen. Det är befriande att ta i från magen, öppna upp och låta ljudet flöda ut ur kroppen. Grundidén med kulningen är ju att det ska bli höga ljud som hörs över långa avstånd. Att kula lite tyst och lagom behagfullt är omöjligt.

– Men många är rösträdda och det har jag med mig när jag lär ut kulning. Jag möter många som har tystnat för att de fått höra att de inte kan sjunga till exempel. Min största uppgift som pedagog är att skapa en lustfylld och tillåtande undervisningsarena där vi jobbar bort prestationen så mycket det går.

Drabbades av utmattning

För drygt tio år sedan drabbades Karin av utmattning. Hon tänkte att meditationstekniken mindfulness, eller medveten närvaro, kanske kunde hjälpa henne på vägen mot ett tillfrisknande. Många upplever ju att mindfulness lindrar stress, ångest och nedstämdhet. Men så blev det inte riktigt för Karin. Hon tyckte att det var svårt att slappna av när hon bara satt och ”gjorde ingenting”.

– I stället gick det långsamt upp för mig att kulningen var ett väldigt bra närvaroverktyg. När jag kular kan jag inte vara någon annanstans. Jag måste vara i min kropp för att kunna alstra så starka ljud samtidigt som jag dras in i närvaron av att göra ljudet. Ekot i skogen är också ett slags kvitto på min egen inneboende kraft. Jag tror att många upplever det just så.

Kulning som friskvård

2015 såg Karin att det skulle hållas en fristående kurs i musik och hälsa på Kungliga Musikhögskolan. Kursen väckte genaste hennes intresse.

– Musik och hälsa, det slog an strängar i mig. Jag anmälde mig och jag visste precis vad mitt projekt skulle handla om. Jag tänkte att kulningen måste kunna funka som friskvård för fler än mig.

Stressen minskade

Karin annonserade efter personer med stressrelaterad ohälsa som ville lära sig kula. Gruppen träffades vid tre tillfällen och före och efter varje träff fick de 14 deltagarna svara på en enkät. Efter kursen gjorde Karin också djupare intervjuer. Frågorna fokuserade på sådant som upplevd stressnivå, kroppslig och själslig närvaro, inneboende kraft och självkänsla.

– När jag sammanställde allt material såg jag ett tydligt positivt resultat. De flesta tyckte att stressen minskade och kände en större närvaro i den egna kroppen när de kulade.

Känns lustfullt

Karin visste att många med stressrelaterad ohälsa är ljudkänsliga. För säkerhets skull hade hon därför laddat med öronproppar före kursen. Men det var nästan ingen som använde dem.

– Överlag var det inget problem. Jag tolkar det som att det är okej när man gör ljud själv, då är man beredd och det känns också lustfyllt.

Karin kular själv flera gånger i veckan året runt, alltid utomhus och i skogsmiljö. Under sommaren är kulningen lite mer målinriktad eftersom det är en intensiv period med olika uppträdanden och en hel del kursverksamhet. Men det allra viktigaste är ändå kulningens läkande effekt. Karin ser den helt klart som friskvård.

– En kvinna som gått min kulningskurs sa: ”Kulning är en kraft som inte kostar något, den ger i stället”, och det är precis så det är, säger Karin.

Läs också: Efter stroken: Siv fiskade sig frisk

Det är kulning

• Kulning är en lockropsteknik som förr i tiden användes på fäbodarna dit man flyttade kor, getter och får för sommarbete. Genom att kula kunde man valla och locka hem djuren på kvällen, men också kommunicera med andra människor.
• Kulningen utvecklades för att höras över långa avstånd och låter därför mycket högt. I Sverige var kulning vanligt från Dalarna och uppåt, men det förekom även i andra landskap samt i vårt grannland Norge.
• Kärt barn har många namn, kulning kallas också för exempelvis kauking, hojning och kujning.

Läs också: Så tar du ett skogsbad – 3 sköna tips!