I säsong:

Under ICA:s parkering i Älvdalen ligger numera tiotusentals dragspel begravda.

För 1960-talet var ingen lätt tid för den musikfabrik som börjat så storstilat på 1920-talet.

Som nybliven tonåring hade den musikaliske skogvaktarsonen Albin Hagström, född 1905 i Orsa, fixat fickpengar genom att spela dragspel på danser och fester.

16 år gammal köpte han två tyska spel och hyrde ut det ena till lokala spelmän. Fyra år senare kunde han fyra mil nordväst om sin födelsestad registrera en firma med telefonnumret 36 och lade därmed grunden till ett företag som, via nymodigheter som postorder och avbetalningar, sålde dragspel till svenska folket. Kontoret låg i pappans vedbod.

Sparsam helnykterist

Affärerna gick makalöst bra. Förutom att Albin Hagström var född entreprenör, var han sparsam och helnykterist, föredrog husmanskost framför gourmetmat och bodde hellre hos Frälsningsarmén än på stadshotell. Den snirkliga firmaloggan – i dag ansedd som ett av branschens starkaste varumärken – lät han en konstnärligt lagd 20-åring på packavdelningen rita.

Logotypen till Hagström märkt 1952.
Logotypen spreds över världen. Foto: Arkiv

Men den klurige dalmasen drog sig inte heller för industrispionage.

Felet med de gamla svenska dragspelen var att de var för lågmälda. Genom att bjuda in italienska konstruktörer kunde han snart utveckla en bälg som gjorde sig hörd på både stimmiga logar och stökiga dansbanor. 

Dessutom skulle det vara snyggare än andra dragspel, menade Albin Hagström. De importerade italienska Paolini-spelen hade väckt hans intresse för imitationer i pärlemor, färgsprakande celluloidpaneler och fräckare formgivning.

Säljkontor i Rockefeller Center

1932 gled det första egentillverkade spelet, Excellent, ur fabriken i Älvdalen. Sju år senare öppnade Hagström som första svenska företag ett säljkontor i Rockefeller Center, New York.

Att bara några fåtal svenskar behärskade konsten att spela dragspel var förstås ett problem. Men Albin Hagström hade bot för det också.

Genom att samtidigt erbjuda kurser – ett frö till kommunala musikskolan – skapade han en folkrörelse där hundratusentals flinka fingrar for över lodräta knappar och tangenter.

Calle Jularbo sitter på gräsmatta med dragspel.
Vilket drag! Calle Jularbo valde Hagström. Foto: Sjöberg bildbyrå

Calle Jularbo, Erik Frank, Andrew Walter, Majken Carlsson, Olle Johnny… Med tiden skulle listan över blågula dragspelsvirtuoser bli lång. Och alla hade de Albin Hagström att tacka för berömmelsen.

Rocken förstörde marknaden

Men hans eget liv skulle inte bli lika bemärkt. Blott 46 år gammal avled han på grund av läkarslarv och sonen Karl-Erik tvingades, 20 år gammal precis som sin pappa, skola sig själv till blivande vd. 

Det gick till en början bra. Men i mitten av 1950-talet-talet kom ett nytt påfund från USA och England kallat rock'n'roll som förstörde marknaden för dragspelstillverkare.

Det var nu som tusentals osäljbara instrument schaktades ner på den jordplätt som i dag utgör ICA:s parkeringsplats i Älvdalen. En bisarr tanke förstås; att det under asfalten ligger begravt ett stycke svensk musikhistoria, ja även världens om man ska vara noga.

För Hagströms dragspel slog an tonen även på andra delar av jordklotet. Riktigt stor internationell spelare blev företaget dock inte förrän man beslöt att hänga på den musiktrend som många – inte minst skivbolaget Decca som 1962 nobbade Beatles med orden: ”Gitarrband är ute” – hade trott skulle bli en dagslända.

Lanserade första gitarren

Hagström hade länge haft elgitarrer i sortimentet, byggda av bland annat amerikanska Gibson, grundat av kyparen och gitarrbyggaren Orville Gibson i Michigan. Det var också Gibsons numera klassiska Les Paul som fick stå förebild när man 1958 lanserade sin första egna gitarr, Hagström DeLuxe.

Annons för Hagström Deluxe från 1958.
Annons för Hagström Deluxe från 1958. Foto: Arkiv

Precis som med dragspelen valde man en glittrigare design än konkurrenterna. Samtidigt infördes nymodigheter som greppbräda av hård nylon och plexiglas, egen patenterad mikrofonkonstruktion och en H-formad dragstång som tillät Hagström att producera gitarrvärldens kanske tunnaste halsar. I denna satt för övrigt en profillist från Saabs flygplanstillverkning.

Detta revolutionerande instrument skulle snart följas av nya modeller, elbasar (bland annat världens första åttasträngade), förstärkare, mixerbord, ekomaskiner och högtalare (som testades genom att ställas upp på ena sidan Dalälven, medan chefskonstruktörens andreman fick cykla över bron och lyssna hur det lät.)

Elvis valde Hagström

Och nu vaknade världens pop- och rockartister på allvar.

När Elvis Presley 1968 äntrade scenen i sin ”Elvis Presley comeback television special” var det med en röd Hagström Viking II kring halsen. Några år senare, 1974, levererade företaget all ljudutrustning till ABBA:s första världsturné.

Elvis Preslet på scen med sin Cherry Red Hagström Viking II runt halsen.
Elvis Presleys berömda Cherry Red Hagström Viking II. Foto: Arkiv

Slutackordet var dock närmare än många insåg. 1983 tvingades Hagström att slå igen på grund av konkurrensen från billiga masstillverkare i Asien. Då hade man hunnit bygga över 700 000 dragspel och 125 000 elgitarrer, samt utbilda närmare 70 000 svenskar i dragspelskonsten.

I dag lever gitarrmärket vidare i regi av Tricor AB med säte i Kungens Kurva i Stockholm. Dessutom är vissa av de begagnade gitarrerna dyrgripar, beroende på vem som spelat på dem.

Elvis röda Viking II, till exempel, såldes på 1990-talet för 50 000 dollar. Och så sent som i februari 2017 gick en Hagströmgitarr som ägts av grungebandet Nirvanas avlidne frontman Kurt Cobain på nätauktion för 750 000 kronor.

Mer från Land