Glesbygdsmäklaren Ann-Helén ger ödehusen nytt liv: En del har stått tomma i 40 år

Vårsolen strålar över Västerbottens inland. De illblå scillorna blommar redan i Ann-Helén Bågesund Marklunds trädgård i byn Norra Bergfors. Eftersom snön har smält vågar hon ta fram sin sommarbil, en brandgul Saab V4 årsmodell 1975 med texten ”Marklund mäkleri.”
Sedan fem år tillbaka driver hon en egen mäklarfirma som är specialiserad på glesbygden i norra Västerbotten och ödehusen som finns där.

– Sedan säljer jag många andra typer av hus på landet också, men objekten inne i städerna överlåter jag till andra mäklare. Jag visste när jag startade eget att jag ville ha fokus på landsbygd och glesbygd, säger hon.

Brinner för en levande landsbygd

Ann-Helén brinner för en levande landsbygd. Hon är född och uppvuxen i Kiruna och har tillbringat mycket tid med sina föräldrar i den lilla byn Kitkiöjärvi, nio mil norr om Pajala. 
Efter några år i Stockholm med sin ishockeyspelande sambo förde hans karriär familjen vidare till Skellefteå där Ann-Helén utbildade sig till fastighetsmäklare.

 Under många år arbetade hon som en traditionell fastighetsmäklare för Länsförsäkringar.

– Men när jag och min sambo separerade bestämde jag mig för att ha ett jobb som tog mindre av min tid för att ha mer tid med mina tre barn och blev fastighetsförvaltare först för Skellefteå kommun och sedan för Diös, berättar hon.

Träffade Robert i byn

Tack vare sin syster som redan bodde vid sjön Varuträsket i Norra Bergfors hamnade hon där.

– Jag kom över en tomt intill min systers hus och lät bygga ett eget litet hus där, säger hon.

I byn fanns ”Byggare Bob”, snickaren Robert Marklund och snart blev de två ett par. Nu bor de mitt i byn med en hisnande vacker vy över sjön. 
Huset byggdes 1830 och i entrén finns originaldörrarna kvar. Hela huset är inrett med gamla möbler som Ann-Helén har fyndat på loppisar och second hand butiker.

– Jag älskar gamla hus så jag trivs otroligt bra här. Här fanns också gott om plats för att husera våra sex barn, berättar hon.

Vurmar för det gamla

Nu är barnen stora och har flugit ut ur boet och Ann-Helén har gott om tid att fokusera på jobbet igen. För några år sedan fick hon idén att försöka sälja de många ödehusen som står tomma i Västerbottens inland.

– Jag vill verkligen ge dem nytt liv igen, säger hon.

För att kunna göra det har hon utarbetat ett särskilt arbetssätt i sin mäklarfirma. Förutom att anlita två duktiga fotografer som åker ut och både fotar och filmar husen, samarbetar hon också med tio olika visningsvärdar som kan visa husen till spekulanterna.

– Jag täcker in ett område som är 20 mil brett och 20 mil långt och då går det inte att bara åka ut för att visa ett enda hus långt borta, därför är det så bra att lokala visningsvärdar kan visa dem.

Öde eller tomma hus

Av cirka 85 hus som hennes firma säljer varje år är ungefär 15 ödehus.

– Sedan kan de vara olika öde. En del har stått tomma i 40 år, medan andra som till exempel gamla bönehus bara har stått oanvända några år, berätta hon.

Vi följer efter hennes brandgula gamla Saab på smala, slingrande grusvägar omgivna av låg tallskog. Målet är Brönstjärn som ligger vid Bureälven tre mil utanför Skellefteå. 
Här finns ett rödmålat tvåvåningshus med vita knutar från 1918 som har stått tomt sedan 1993. 

När bybon Arne Morén köpte ett skogsskifte blev han också ägare till huset.

– Det är ofta så det går till. Ödehusen följer med ett skogsskifte och sedan vet inte ägarna riktigt vad de ska göra av dem. De tror inte att de har något värde över huvud taget och blir ofta förvånade när jag säger att de faktiskt kan tjäna pengar på dem, berättar Ann-Helén.

Ödehusen är faktiskt tvärtom de objekt som hon säljer snabbast. Kunderna kan delas in i två huvudgrupper. 

De är antingen byggnadsvårdsivrare från Sverige eller också kommer de från länder som Tyskland, Holland, Schweiz och Storbritannien. Snittpriset brukar ligga på mellan 250000 och 500000 kronor.

– Många säljare tror inte att de ska kunna få så pass mycket. De tror att husen är värda på sin höjd 100000 kronor och blir förvånade över att det finns ett stort intresse för dem.

Under de fem åren som Ann-Helén har drivit firman har hon sett hur riktiga kråkslott har förvandlats till välunderhållna, vackra gårdar.

– Det känns så bra att se att de räddas till eftervärlden. Många gårdar har varit ett dåligt samvete inom olika släkter, ingen har riktigt orkat ta tag i vare sig att rusta upp dem eller sälja dem, när de får höra talas om att jag säljer sådana objekt blir de oftast glada.

Mycket behöver åtgärdas

Arne Moréns ödehus där i princip allt behöver åtgärdas säljs nu för 270000 kronor.

– Det är ett jättefint läge här uppe på en backe och en händig man i 40-årsåldern från Skellefteå planerar att köpa det nu och tänker göra den mesta renoveringen på egen hand. För någon som kan göra mycket själv är det ett fynd, säger Arne Morén.

Han menar att Ann-Helén gör en fantastisk insats för Västerbottens glesbygd.

– Hon räddar ett kulturarv när hon hittar köpare till de här husen och byarna får nytt liv när barnfamiljer flyttar in till dem.