Nu skärps reglerna för invasiva växter – så påverkas du som trädgårdsägare

Det har funnits skäl till förvirring när olika typer av listor över invasiva växter cirkulerat samtidigt. 

En listar växter som riskerar att bli invasiva i Sverige i framtiden. Den listan innebär inga förbud, bara forskningens syn på läget. En annan listar växter som redan blivit så problematiska att EU förbjudit dem helt. Allt från att låta dem växa till handel, transport och hantering.

Dessutom används ibland ordet invasiv till vardags om vilka växter som helst som sprider sig fort och retar livet ur folk som vill odla.

Invasiv = mer än ogräs

Det här är det som gäller. En invasiv växt är en främmande växt som inte hör hemma på den plats där den växer och som tränger undan den naturliga floran på platsen. Jobbiga inhemska växter som kvickrot och skräppa är däremot bara ogräs.

EU:s förteckning över förbjudna invasiva växter sätter tydliga ramar. Växterna får inte tillåtas växa, säljas, ges bort, transporteras eller spridas. Ofta beskrivs varje växt med krav på bekämpning och hur det ska gå till.

Från och med den 15 maj 2026 gäller också Naturvårdsverkets nationella förteckning med regler för hantering av invasiva växter i Sverige.

– I grunden är det samma reglering som EU:s förteckning men det görs vissa undantag för privata markägare. Stat, kommun och region ska däremot hantera växterna likadant som de på EU:s förteckning, säger Henrik Lange, som arbetar på Naturvårdsverket som koordinator för arbetet mot invasiva arter.

Undantag för privata

För privatpersoner gäller inte samma krav för växterna på den nationella förteckningen. Befintliga bestånd behöver man inte ta bort men man får inte aktivt odla eller sprida en invasiv växt utanför den egna fastigheten. Så långt det går ska man förhindra spridning.

– Om de här växterna finns i din privata trädgård behöver du inte få panik. Huvudregeln är, gör inget så har du i alla fall inte gjort fel. Men för vindspridda arter som kanadensiskt gullris behöver man göra något för att hindra spridningen, ofta även för andra arter eftersom de kan spridas med exempelvis fåglar, säger Henrik Lange.

Skulle växterna bli ett problem i lagens mening skickar Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet, ett brev till markägaren och berättar vad som behöver göras.

Som privat markägare är det också viktigt att minnas att växterna bara får transporteras om det sker som en del av bekämpningen.

– Men skulle något gå fel fast man gjort sitt bästa är det viktigt att minnas att slarv inte är straffbart. Man bör såklart göra sitt bästa för att undvika spridning, inom rimlighetens gränser.

Svenska förordningen i korthet

För privata markägare: Om en växt på den svenska listan finns på din mark får du inte medvetet sprida den, till exempel genom att plantera fler, ge bort eller sälja. Du måste vidta åtgärder för att se till att den inte själv sprider sig från fastigheten. Om du vill bekämpa eller hejda en invasiv art kan länsstyrelsen ge goda råd. Var också noga med hur massor hanteras om du behöver gräva. Om du vet att det finns invasiva växter på din mark kan de följa med i jorden.

Kommun, stat och region: Ska bekämpa växterna på den nationella listan och förhindra att de sprider sig. Det kan till exempel förändra hur diken och vägrenar slås under sommaren.

6 invasiva arter på svenska listan

Lupinus polyphyllus, och sandlupin, Lupinus nootkatensis: Lupinen gör stor skada genom att skymma andra växter och höja kvävehalten i jorden så att inhemska växter som vill ha näringsfattig jord dör ut. Gräv helst bort hela plantan om du vill bli av med dem. Annars kan lupinerna slås av men det måste göras innan de går i frö, annars sprids de ännu mer.

Solidago canadensis, och höstgullris, Solidago gigantea: En flerårig ört som tränger ut annan växtlighet och kan göra betesmarker obrukbara. Ryck helst upp plantan innan den blommar. Varje gullris ger upphov till tusentals frön.

Phedimus spurius, och Sibiriskt fetblad, Phedimus hybridus: Härdiga trädgårdsväxter på rymmen som kan ta över på känsliga platser som hällmarker, alvarmark och klippmiljöer. Sprids ofta genom trädgårdsavfall.

Cotoneaster divaricatus: En torktålig prydnadsbuske som blivit ett problem när den bildar täta snår. Den kan till exempel breda ut sig i skogar som saknar buskskikt som kväver underliggande växter.

Kom ihåg att buskens frön kan ligga kvar i jorden långt efter att växten tagits bort.

Cotula coronopifolia: En strandängsväxt som tål att stå i vatten stora delar av säsongen. Den har spridits med fartyg och fåglar men även använts som dammväxt. Strandkotula kan växa i tjocka mattor som kväver känsliga strandväxter.

Rosa rugosa: Om du redan har vresros i din trädgård är det viktigt att hindra den från att sprida sig utanför tomten med sidoskott. Ett sätt att hejda spridning är att plocka nyponen. Du kan alltså göra nyponsoppa som naturvårdande insats. Rent tekniskt gäller förbudet alla sorter och hybrider i Rugosa-gruppen utom de frösterila. Om du vill plantera en rugosa-hybrid, vänta lite. Än så länge har Naturvårdsverket ingen lista över vilka sorter som är okej att odla.