”Hjälp, min granne hotar att mörda mig!”

FRÅGA: Jag läste Land nummer 10 med stort intresse. Min sambo och jag har samma problem med hot och våld och förföljelse som den som skrev till dig. Vi flyttade hit från ett grannland i november 2010 och trivdes väldigt bra.

Sedan, i oktober 2012, fick vi nya grannar som kommer från samma land som vi. Vi hjälpte dem så mycket vi bara kunde. De bodde i vårt gästhus medan de renoverade sitt hus och vi passade deras barn som kunde vara med oss hos hästarna och fick ridundervisning gratis. Vi översatte allt de behövde.

Vi förväntade oss aldrig att få någon ersättning, vi gjorde det gärna för vi ville underlätta starten för dem här i ett nytt land. Men redan efter två månader, medan de fortfarande bodde i vårt gästhus, började de behandla oss som slavar. Medan vi passade deras barn stal pappan verktyg ur verkstaden. Plötsligt saknade vi post och deras dotter berättade att mamman hämtade vår post för att läsa breven och sedan slänga dem. Därför fick vi krångel med skatteverket, eftersom vi inte reagerade på deras brev.

Efter ett halvår flyttade de in i sitt hus och slutade hälsa på oss.

Sedan fick vi höra att de går omkring och berättar att vi är fruktansvärda grannar, att vi är djurplågare och så vidare.

Efter drygt ett år fick vi nog och bestämde oss för att prata med dem. Vi försökte flera gånger. Men det hjälpte inte, det blev bara värre.

Till sist fick mannen i grannfamiljen ett raseriutbrott och hotade att slå ihjäl mig och förgifta alla våra hästar, katter och hunden. Vi var väldigt rädda och gick till polisen för att anmäla honom, men polisen gjorde ingenting. De frågade om jag hade tagit kort när grannen stal saker, men det hade jag självklart inte.Polisen sa att jag behöver vittnen som kan bevisa att hot har uttalats. Jag berättade att min sambo var med och kunde bekräfta det. Men polisen sa att det inte räcker och frågade varför jag har något emot min granne. Jag skulle hålla avstånd och sluta att tala om detta, för annars kan min granne anmäla mig för förtal.

I somras försökte min granne att köra på mig när jag var ute och gick med hunden. Jag kunde bara rädda mig och hunden genom att hoppa ner i diket. Två veckor senare trängde han ner mig från vägen när vi möttes med bilarna. Han bara gasade och körde på min sida av vägen och jag var tvungen att köra ner i diket för att undvika krock.

Jag gick till polisen igen men de gjorde ingenting nu heller.

Vi vågar knappt lämna huset. Hunden får inte vara i trädgården och varje gång vi kommer hem kollar vi först hästarna för att se om de fortfarande är i livet. Jag kan inte längre sova och skräms av varje främmande ljud.

Vi får ingen hjälp och rådet att hålla avstånd, som du gav brevskrivaren i nummer 10, gör bara att vi låser in oss och alltmer hamnar i utanförskap.

Att prata med människor i närheten hjälpte inte heller. De trodde oss inte, utan de anser att våra grannar är trevliga och snälla människor.

Vad ska vi göra när ingen tror oss och situationen bara blir värre. Någon gång händer det något allvarligt och sedan är det för sent. Frågan är bara när det händer.

Du skulle fundera på om dina råd är bra eller om de hjälper i verkligheten. är det normalt här i Sverige att polisen inte bryr sig? I det land jag kommer ifrån är vi vana vid att polisen är lat och inte gör någonting.

Jag hoppas du har några bättre råd åt mig.

”Uppgiven”

• Läs svaret från Dag Notini: ”Det finns verkligen skäl till polisanmälan”
  


• Läs fler läsarfrågor om relationer och samlevnad och svaren från Dag Notini