Anna Nilsson: ”Lär av historien – bygg beredskapslager nu”

Mitt i byn där jag bor står ett stort, ståtligt magasin. Magasinet är rödmålat men är i övrigt långt ifrån vilken lada som helst. Tre våningar hög, vilandes på stora stenblock med välvt tegeltak och vita knutar tornar den upp sig. Runtom finns vita fönsterluckor för vädring. En pampig stentrappa leder till en vitmålad port som är reglad. Den är helt klart i en klass för sig för att vara en magasinsbyggnad. 

På en skylt bredvid står det att en kunglig kungörelse utfärdades 1757 vilket gjorde att sockenmagasin uppfördes i många socknar. Tanken var att lagra in överskottet från ett gott skördeår för att använda under år av missväxt. I den här byn tog en prost initiativet till att bygga ett magasin, året var 1774. Efter hans död fortsatte hans hustru med förverkligandet med egna ekonomiska medel. Ektimmer togs från hennes egna skogar och när det stod klart 1803 skänktes magasinet till denna socken. 1941 överläts det till hembygdsföreningen och numera fungerar magasinet som museum.

För Sverige har beredskap och spannmålslagring länge varit något som hört till det förgångna. De svåra missväxtåren under 1700- och 1800-talen har för många fallit i glömska. Vårt försvar och vår beredskap har successivt monterats ner. Vi är vana vid att året runt ha en ständig tillgång till ett välfyllt skafferi med råvaror från världens alla hörn som fylls på ”just in time”. Men de senaste årens säkerhetspolitiska turbulens med geopolitisk osäkerhet har satt frågan i ett helt nytt ljus. Statliga utredningar och rapporter från Jordbruksverket har gett förslag på hur ett system för statlig lagerhållning återigen kan byggas upp.  

Årets spannmålsskörd väntas bli rekordhög medan spannmålspriserna är låga. Det är därmed ett perfekt läge för staten att handla upp spannmål och påbörja uppbyggnaden av svenska lager för spannmål, utsäde och andra insatsvaror. Finland har aldrig gjort avkall på sina statligt finansierade spannmålslager, och har under senare tid höjt lagernivån för att kunna förse sin befolkning med spannmål under minst 8,5 månader. Norge har också tagit beslut om att bygga upp sin lagerhållning för att kunna trygga sin matförsörjning. Här i Sverige har ambitionen lyfts politiskt, men i skrivande stund saknas det fortfarande beslut av regeringen på vad som ska lagras och hur mycket. Svenskt lantbruk är pressat av det allt kärvare ekonomiska läget med ökade priser på de insatsvaror som behövs för att kunna bedriva växtodling. Genom att börja bygga upp spannmålslager nu kan våra svenska lantbrukare stöttas samtidigt som staten får spannmål till ett förmånligt pris. 

Jag tittar upp mot det stora sockenmagasinet, och tänker på alla tider som har passerat sedan det byggdes. Det sägs att historien upprepar sig, och nu behöver vi tänka på att vara förberedda på framtida kriser av alla de slag och faktiskt även krig. Att damma av tanken att lagra in överskottet från ett gott skördeår för att användas vid behov i kris är verkligen ingen dålig idé. Det enda som fattas just nu är handlingskraft.