Landredaktionen minns tillbaka: Här är våra värsta (och roligaste) julminnen

Emilia: "När jag gick på högstadiet firade vi jul hos morfar i Norsjö. Just den dagen vi skulle åka var det snorkallt ute, 32 minusgrader, och vi skulle bila från Härnösand. Vid Höga Kusten gick fläkten sönder och vi fick ta på oss flera lager kläder och vira in oss i duntäcken. Då var det 35 mil kvar att köra.

Hela familjen klagade och vi fick stanna på varenda bensinmack längs med vägen för att värma oss. Jag klädde däremot av mig till t-shirt. När vi kom fram visade det sig att jag hade haft mitt täcke över den enda fungerande fläkten i bilen. Min familj var sur på mig resten av julen. Allt finns dokumenterat på film."

Håkan: "Julhelgen 1992 satt jag och min fru på ett proppfullt passagerarfartyg mellan Madras och Andamanerna, eller rättare sagt låg eller vinglade omkring. Sjögången var grym. Dessutom var båtens enda restaurang både underbemannad och klent påfylld. Under de oförutsägbara och minimala öppettiderna slogs passagerarna om att få köpa ett mål mat. Tillsammans med de ytterligare 5-6 västerlänningarna ombord hade vi fösts ihop i en stor hytt, där vi i alla fall hade varsin brits."

Annika: "Vi bodde trångt i en tvårummare, jag och mina två söner. Jag sov i vardagsrummet och i hörnan bredvid min säng hade vi klämt in julgranen. Den var sned och började sakta glida åt sidan och rasade plötsligt ned – över mig i sängen. Vaknade av att nästan kvävas av granbarr och julgranskulor. Ställde upp den igen men efter nån timme dråsade den över mig i sängen igen. Jag vräkte in graneländet i hörnan och svor så att barnen vaknade och ängsligt tassade upp - ”Varför förstör du julgranen, mamma?”

Sen rasade granen flera gånger den julen och blev en till kul grej."

Sara: "Jag har fortfarande inte smält den enda julen på 36 år som jag INTE lyckats lista ut vem som var bakom tomtemasken. Han drog min pulka. Tomten, ge dig till känna!"

Kristina: "Det är inte ett minne från en jul utan ett återkommande tema. Varje barndoms julafton så länge jag kan minnas har jag hickat i timmar. Hick, hick, julegröt, hick, hick, dopp i grytan, hick, Kalle Anka önskar, hick, god jul, hick, nu kommer tomten, hick…

Alla goda råd har varit förgäves. Hålla andan, bli skrämd, trycka i öronen, svälja… Det enda som hjälpte var att hicka minst tre kvart och sedan dricka vatten upp och ner så att vattnet kom i näsan. Plågsamt fnysande men hickfri i några timmar innan det började igen.

Sent på kvällen kom den sista hicksvängen. Då gav jag upp och bara rullade med. Jag läste julklappsbok i sängen. Utmattad med bakhuvudet som dängde i väggen bakom sängen för varje hick. Tack och lov har hickandet minskat mer åren.

God, hick, jul på er allihop!"