Brittsommar, indiansommar och fattigmanssommar – vi reder ut begreppen!

Det är alltid lika förvånande. Och sagolikt skönt. När man efter veckors surmulet väder – i grå nyanser och bitande morgontemperaturer – plötsligt kan promenera hem från jobbet i ljumma vindar och höstlöv som glöder i milt solljus.

Uttrycket brittsommar – som numera används allt oftare om milda dagar redan i september – avsåg ursprungligen tiden runt Birgitta-dagen den 7 oktober. Det var dagen då vår svenska Birgitta Birgersdotter blev kanoniserad till helig år 1391 i Rom. Helgonförklaringen firades under många år och kallas även för Brittmässa då en officiell höstmarknad, Brittmässmarknad, hölls. Dessa uttryck har bara använts i Sverige och svenskspråkiga delar av Finland.

Heliga Birgitta tyckte det var kallt

Legenden säger att Heliga Birgitta tyckte att vi hade så kallt och bistert här i Norden att hon bad för oss, vilket Herrens ska ha besvarat med att ge oss några extra sommardagar, uppger SMHI. Dagarna kom att kallas för brittsommar. Den egentliga tidpunkten för en äkta brittsommar infaller alltså runt dagarna för Birgittadagen, mellan 4-10 oktober.

Grävlingar och fattiga bunkrade

Gräflingesommar är ett annat uttryck som i funnits i vårt folkbruk. Enligt 1800-talsutgåvan av Nordisk familjebok menas då en period av milt väder på eftersommaren och den tid då grävlingen kommer ut för att samla mossa och annat till sitt vinterförråd. Likadan uppgift hade sämre bemedlade människor, som under denna tid på året var tvungna bunkra upp inför vintern – därav uttrycket fattigmanssommar.

Uttrycket indiansommar däremot, som används i bland annat Norge och Danmark, är inte knutet till en särskild dag i vår almanacka. Ordet kommer enligt Institutet för språk och folkminnen troligen från engelskans ”Indian summer”, som man i USA och Kanada kallar en period av milt och soligt väder på senhösten.

SMHI menar dock att det bör ha varit en påtagligt höstlik period innan – helst med årets första frostnatt – för att perioden ska få kallas indiansommar.

Indiens monsun eller indianers buffeljakt

Det finns två huvudteorier till uppkomsten av ordet. Den ena bottnar i den period under hösten som nordamerikas indianer en gång brukade jaga buffel – och som utmärktes av stabilt och varmt väder. Den andra förknippas med Storbritanniens långa kolonialstyre i Indien och den varma period som brukar komma efter den årliga sommarmonsunen.

Uttrycket ”Indian summer” kan också avse en lugn, trevlig eller framgångsrik tid i slutet av en period, enligt Institutet för språk och folkminnen, såsom i slutet av en människas liv.