Vi har såväl tändare som tändstickor och tändstål med ut i Västmanlands skogar. Men idag ska vi göra upp eld helt utan moderna hjälpmedel, närmare bestämt enligt bågdrillstekniken.

Det vi har att förlita oss till är en kniv, en träbräda med en liten grop i, en borr i form av en träpinne, en benbit från ett rådjursbäcken, en spänstig gren och ett snöre.

– Man kan behöva lite tålamod också, säger Jonas Landolsi medan han lindar snöret ett varv runt pinnen och placerar pinnens ena ände i gropen på brädbiten.

Läs också: 10 saker du behöver veta för att bättre klara en krissituation

Friktion ger kolpulver som ger glöd

Han lägger tryck på pinnens övre, spetsigare, ände med hjälp av benbiten. Sen ”sågar” han på, och snart uppstår friktion i gropen. Efter knappt en minut börjar det ryka uppmuntrande.

– Friktionen gör att ett kolpulver bildas, och värmen från friktionen får kolet att börja glöda, säger han.

När Jonas lyfter bort pinnen ligger mycket riktigt en glödande liten kolhög i ett jack han skurit upp intill gropen.

Krävs föreberedelse

Han puffar ner kolet på en barkbit. Där får det ligga och glöda en stund innan han flyttar över den rykande klumpen till ett ”fågelbo”, ett litet paket av tände bestående av torrt gräs och innerbark, som han förberett tidigare.

Jonas blåser varsamt mera liv i glöden och efter någon minut flammar elden upp i det lilla paketet av gräs.

Läs också: Skaffa ett matreservlager – detta behöver du ha hemma vid en krissituation

Det brinnande tändet placeras i eldstaden. Jonas lägger på ett knippe torrt granris och blåser försiktigt på härden för att tillföra mer syre.

– Det gäller att vara väl förberedd om man ska lyckas. Nummer ett är att samla ihop det man behöver, som torra träämnen till bågdrillsetet, tände och tillräckligt med bränsle för att få fart på elden då det väl är dags, säger han.

Viktigt med balans mellan syre, värme och bränsle

Innan den första större vedbiten läggs på elden ”fransas” den upp lite på ena sidan med hjälp av en yxa.

– Det gör jag för att veden ska få en större kontaktyta för syre. Annars kan vedstycket kväva elden istället för att sätta fart på den.

Han förklarar också att för att elden ska brinna bra så måste samspelet mellan syre, värme och bränsle synka. Om det råder obalans mellan dessa tre får man en icke ideal förbränning. Det går alltså att elda med fuktigt bränsle, men då krävs mer syre och värme för att elden skall sluta ryka onödigt mycket.

Helt okej att göra det enkelt för sig

Efter en stund tar elden fart. Lågorna äter upp den disiga och fuktiga luften och värmen sprider sig behagligt.

Helt otippat fiskar Jonas upp en tampong ur byxfickan.

– Av naturliga material tycker jag att näver är det allra bästa att använda som tände, men tamponger brinner också väldigt bra, och har man inte torr näver till hands så är en tampong ett bra alternativ. De är små, vattentätt förpackade och praktiska att bära med sig. Och det är inget fel att göra det enkelt för sig, säger Jonas och vecklar ut tampongen.

Han ruggar upp den lite och tänder på för att demonstrera. Och visst brinner den. Alldeles utomordentligt till och med.

Läs också: Så lyckas du med elden – 3 tips

Handlar om att bli streetsmart i naturen

Vi befinner oss alltså i Västmanland, närmare bestämt hemma hos Jonas och Therese Landolsi på Lienshyttans Herrgård i samhället Riddarhyttan.

Detta är basen för Jonas Vildmark, ett bushcraftcenter som paret driver tillsammans. Hit vallfärdar människor för att skaffa sig kunskaper om bushcraft, överlevnad och jakt, tre företeelser som enligt Jonas går hand i hand.

– Bushcraft handlar om att lära sig att bli streetsmart i naturen, att lära sig läsa den och föra sig i den på ett hållbart sätt, med lagom mycket medhavd utrustning. Det är kunskaper som står i centrum, inte prylar.

– Vad gäller jakt så är det ett naturligt inslag i bushcraft. Har man goda kunskaper om jakt och jaktetik så kan man på ett mer hållbart vis ta tillvara på viltet, inte minst skinnberedningen.

Överlevnadskunskap – en förlängning av bushcraft

– Överlevnad handlar mer om psykologi, som fysiska gränser och gruppdynamik i en extrem situation där något gått allvarligt fel. Till skillnad från bushcraft, då man själv valt att vara i en spartansk miljö.

Jonas berättar att själva ordet buschcraft delvis har sina rötter i det australiensiska språket och beskriver urinvånarnas liv i bushen. Kunskaperna som ingår i begreppet bushcraft kommer till stor del från urbefolkningar världen över.

– Det handlar om kunskaper som många av oss har tappat bort i takt med samhällets utveckling, men som är väldigt värdefulla att bevara av olika anledningar, inte minst för kommande generationers skull.

Läs också: Svensk forskning: Naturen botar stressjukdomar bättre än medicin

Begreppet nytt för oss svenskar

– Utomlands är det vedertaget sedan länge, men här hemma började den stora massan prata om bushcraft först för tre-fyra år sedan. Och det ligger i tiden. Människor känner behov av att varva ner, komma bort från stressen och konsumtionen i det moderna samhället, säger Jonas.

– Frilufsande i traditionell bemärkelse har varit populärt länge, men har på senare år blivit mer pryl- och prestationsinriktat. Nu vill människor ta det mera lugnt och tänka mer hållbart. De vill lära sig saker istället för att samla på sig en massa dyra prylar.

Vissa prylar vill man ändå ha med sig för att kunna göra det bekvämt för sig i skogen.

– Utöver funktionella kläder kan en yxa, en kniv och en såg vara väldigt bra att ha till hands, säger Jonas.

Grunden i bushcraft

Eld – eldens historia, olika tändtekniker och uppbyggnader.

Vatten – hur man finner och hanterar vatten.

Skydd – att skydda sig mot väta, vind och kyla med hjälp av kläder och enklare konstruktioner.

Spårning – att kunna se skiftningar i naturen skapade av människa eller djur.

Navigering – att kunna läsa naturens, kartans och kompassens guidande tecken.

Jakt – att förstå viltets samklang med naturen. Viltvård och förvaltning via olika metoder.

Fiske – kunskap om vårt vattenlevande vilt och olika metoder att skörda ett fiskbestånd.

Växter – användbara och ätbara växter och träd.

Eggverktyg – till exempel kniv, yxa och såg.

Slöjd – i material som trä, läder, textil, järn, horn och ben.

Vill se trenden öka

Namn: Therese och Jonas Landolsi.

Ålder: Therese 38 år, Jonas 43 år.

Verksamhet: Driver bushcraftcentret Jonas Vildmark i Riddarhyttan.

Bor: Riddarhyttan, Skinnskattebergs kommun, Västmanland.

Familj: Tre döttrar på 1, 4 och 7 år.

Drömmer om: Att bushcrafttrenden fortsätter att öka, så att fler människor får uppleva hur tillfredställande det är att utöka sina kunskaper om naturen, sig själva och miljön.