Havsörn – kännetecken

• Vingspann 190-240 cm.
• Långa och breda vingar. En del liknar den vid en ”flygande dörr”.
• Skiljs från kungsörnen, som är nästan lika stor, på den kilformade stjärten.
• Dessutom sticker huvudet ut framåt nästan lika mycket som stjärten sticker ut bakåt.

Läs också: Här skådar du fåglar bäst – i varje landskap

Kungsörn – kännetecken

• Vingspann 190-225 cm.
• Nästan lika jättelik som havsörnen.
• Stjärten inte kilformad som havsörnens.
• Huvudet förefaller litet och sticker inte alls ut så långt framåt som stjärten sticker ut bakåt.

Fiskgjuse – kännetecken

• Vingspann 152-167 cm.
• Långa vingar, som ofta hålls något vinklade i vingknogen.
• Väldigt ljus undersida med mörk fläck vid vingknogen.
• Ryttlar med kraftiga vingslag över vatten när den siktat en fisk att dyka ned mot.

Ormvråk – kännetecken

• Vingspann 110-132 cm.
• Näst sparvhöken vår vanligaste rovfågel och oftast den som syns glidflyga i det blå.
• Lätt framåtvinklade vingar vid kretsflykt i skyn. Svart band på vingars och stjärts bakkant. Diffust ljust band över bröstet.
• Sitter ofta på staketstolpar och liknande invid vägar i spaning efter smågnagare.

Bivråk – kännetecken

• Vingspann 113-135 cm.
• Lik ormvråken, men har ljust och tydligt framstickande huvud.
• Förutom svart ändband på stjärt och vingar har den flera, tunnare, mörka band på stjärt och vingar.
• I solljus ser den yttersta delen av vingen, ”handen”, genomlyst ut.

Sparvhök – kännetecken

• Vingspann 58-80 cm, honan större än hanen.
• Liten rovfågel med lång stjärt samt korta och vingar.
• Snabba vingslag och korta glid.
• Huvudet sticker inte fram mycket. En liknar fågeln vid ett ”flygande T”.

Duvhök – kännetecken

• Vingspann 93-127 cm, honan större än hanen.
• Påminner om sparvhöken, men är större och kraftigare på alla sätt. I storlek ungefär som ormvråken. Sparvhökshonan dock inte så värst långt efter duvhökshanen i storlek.
• Lugnare vingslag mellan gliden än sparvhöken.
• Mer framstickande huvud än sparvhöken.

Brun kärrhök – kännetecken

• Vingspann 115-140 cm.
• Något större än ormvråk, men slankare och med längre vingar.
• Ses ofta flyga ganska lågt över vassar och håller vingarna uppåtvinklade i V-form vid glidflykt.
• Hanen ljust blågrå med mycket svart på vingspetsarna. Brunaktig på bröst och en del av vingöversidan. Honan brun med gulvit hjässa.

Röd glada – kännetecken

• Vingspann 140-165 cm.
• Större än ormvråken. Mest typiskt är den djupt kluvna stjärten, vilket syns tydligast när stjärten är ihopfälld och smal. Rödbrun på bröst och stjärtens ovansida.
• Ofta ganska rörligt och nästan flaxigt flygsätt, då den hela tiden vrider på stjärten.
• Har en nära, och i Sverige mycket sällsynt, släkting i den bruna gladan. Den har grundare kluven stjärt och är mörkare.

Tornfalk – kännetecken

• Vingspann 68-78 cm.
• Ungefär stor som en sparvhök, men med något smalare och spetsigare vingar.
• Ryttlar ofta över öppen mark med stjärten utbredd, till exempel längs motorvägar, i spaning på smågnagare. Bland svenska rovfåglar ryttlar bara tornfalk och fiskgjuse.
• Häckar ganska ofta högt upp i byggnader, inte minst kyrktorn.

Kråka och korp förvillar

Kråkan är i storlek som en duvhökshane. Ett enkelt sätt att skilja kråka från rovfågel är att kråkan inte glidflyger, utan i princip alltid slår med vingarna, medan rovfåglar då och då glidflyger på stela vingar.

Korpen är stor som en ormvråk och glidflyger ofta, till skillnad från kråkan. Den kilformade stjärten skiljer den ändå från alla rovfåglar utom havsörnen, som dock är betydligt större.

Läs också: Gör så här om du hittar en skadad rovfågel