I säsong:
Närbild på pärluggla på en mossig gren i dunkelt skogslandskap
Pärluggla. Foto: TT

Vårvinter är uggletid. Nu ska hanen locka en partner och hävda sitt revir. Stilla och nederbördsfria nätter är bra tillfällen att gå ut och lyssna.

Revirlätena, alltså hoandet, hörs framför allt när det är mörkt. Jordugglan är dock mest aktiv i skymningen och sparvugglan visslar bara i gryning och skymning.

Kattugglan håller sig ofta nära bebyggelse och är den ugglan som människor oftast hör. Tornuggla och fjälluggla har inte många hört över huvud taget, eftersom de är så sällsynta.

Pärluggla – kännetecken

En rask ramsa av klara visslande toner ”på-på-på-på-på-på-på” (ibland fler). Kan höras upp till 3 kilometer i stilla nätter. Vår näst minsta uggla. Har minskat kraftigt senaste åren. I skog från norra Skåne till Lappland.

Sparvuggla – kännetecken

Liten sparvuggla sitter på snötäckt gren i vinterlandskap
Sparvuggla. Foto: TT

Sex-sju mjuka upprepade visslingar ”hjuk” i skymning och gryning. Kan höras på mer än 500 meters håll. I skog från norra Skåne till Lappland. Sveriges minsta uggla, blott stor som en stare.

Kattuggla – kännetecken

Kattuggla sitter i en mossig hålighet i ett träd i skogen
Kattuggla. Foto: TT

Ett långt klagande ”hoooouh” följs efter 3-4 sekunder av kortare hoanden med ännu ett långt ”hoooouh” på slutet. Kan uppfattas på minst 2 kilometers håll. Vanligt är också ett gällt ”ke-vitt”. Upp till mellersta Dalarna-Gästrikland. Vår vanligaste uggla.

Hornuggla – kännetecken

Hornuggla med stora gula ögon sitter på en trästubbe mot snötäckt bakgrund
Hornuggla. Foto: TT

Ett djupt och ganska svagt ”oh” upprepas med 2-3 sekunders mellanrum, som hörs max 1 kilometer. Hela landet utom fjällen och nordligaste Norrland.

Slaguggla – kännetecken

En slaguggla sitter på en bar gren mot en vit vinterhimmel
Slaguggla. Foto: TT

Hoar djupt ”vo-hå (4 sek paus) voho åvo-ho” och kan höras på 2 kilometer i stilla väder. I skog från Värmland-Västmanland-Uppland och norrut. Har minskat i norr och ökat i söder.

Hökuggla – kännetecken

Hökuggla sitter i toppen av en gran mot klarblå himmel
Hökuggla. Foto: TT

En lång bubblande drill, som inte är så ”ugglelik”. Hörs 1 kilometer eller mer. Norra Värmland och norrut. Ej vid kusten. Vissa vintrar ses en del hökugglor tillfälligt i södra Sverige.

Jorduggla – kännetecken

Jorduggla med gulsvarta ögon står i vit snö och tittar rakt mot kameran
Jorduggla. Foto: TT

Ropar, ofta i skymningen, i flykten med djupa ”po-po-po-po-…”, vilket kan höras på upp till 1 kilometer. Myrar, ängsmarker och hyggen i norra halvan av Sverige. Häckar även sällsynt i södra Sverige. Observera att jordugglan är flyttfågel och inte återkommer före april.

Berguv – kännetecken

Berguv med orange ögon sitter på snötäckta klippor framför mörk skog
Berguv. Foto: TT

Ett tvåstavigt och mycket djupt ”oo-hå”. På långt håll hörs bara första stavelsen och då ända upp till 4 kilometer. Större delen av Sverige, men ovanlig överallt. Tycks föredra kust och skärgård. Sveriges största uggla, tydligt större än till exempel korp.

Lappuggla – kännetecken

Lappuggla sitter i grantopp mot blå himmel med vit måne i bakgrunden
En lappuggla i toppen av en gran. När mörkret faller kan du få höra dess hoande revirläte. Foto: TT

Långsam räcka av mycket dova och pumpande ”bvo, bvo, bvo…”, som knappast hörs längre än 400 meter. Norrländska skogar. Har spritt sig till norra Svealand.

Tornuggla – kännetecken

Tornuggla sitter i en trasig gammal fönsterruta med mörk bakgrund
Tornuggla. Foto: TT

Ett gurglande och skallrande skrik, som lär få lyssnarens hår att resa sig. Enstaka och hemlighållna häckningar i byggnader i sydliga jordbrukslandskap. Anses nationellt utdöd men sporadiska fynd görs.

Fjälluggla – kännetecken

Fjälluggla blickar fram från en snötäckt stolpe mot ljus himmel
Fjälluggla. Foto: TT

Ett djupt ”gåh”, upprepat var femte sekund och hörbart på upp till 3 kilometer. Fjällhedar ovanför trädgränsen. Anses utdöd i Sverige, enligt SLU:s nationella rödlista 2026.

Mer från Land