Utdöd fågel på väg tillbaka!

Sex dagar före julafton år 1783 sågs en garfågel utanför Mollösund i Bohuslän. Det är en av de mest exklusiva fågelobservationer som gjorts i Sverige och den kommer aldrig att upprepas. Eller?

Garfågeln var en alka och alltså släkt med sillgrisslor, tobisgrisslor och tordmular som inte är helt ovanliga häckfåglar i Sverige. Garfågeln var dock mycket större och saknade flygförmåga.

Det var fågelns stora olycka eftersom den var lätt att fånga och detta gjordes närmast systematiskt på de nordatlantiska öar, dit denna havsfågel simmade för att lägga ägg. Den jagades för köttets och äggens skull och så småningom för dunet och fjädrarna som lär ha använts till madrasser. Fornfynd tyder på att arten långt tillbaka i tiden även häckade vid det som idag är Sveriges västkust.

Den 3 juli 1844 slogs det sista kända paret av arten ihjäl på ön Eldey utanför Island. Paret ruvade ett ägg, som krossades i tumultet. Sorgligt är bara förnamnet.

Men nu kan denna utdöda fågel vara på väg att återuppstå. Sveriges ornitologiska förenings webbsida (www.birdlife.se) skriver att det amerikanska forskningsinstitutet Revive & Restore tror att det ska gå att återskapa garfågeln och till och med återföra den till naturen.

Eftersom det finns ben och uppstoppade exemplar av fågeln kvar, bland annat på Zoologiska museet i Lund, räknar forskarna med att genom avancerad DNA-teknik faktiskt kunna ge arten nytt liv.

Gener ska i så fall föras in i celler hos tordmule, vilket är den levande art som står garfågeln närmast. Om försöken leder fram till befruktade embryon, hoppas man därefter kunna placera ägg i en fågel stor nog att lägga garfågelägg, sannolikt en gås.

Man har till och med redan sett ut en ögrupp, de ödsliga Farne-öarna utanför norra Englands östkust, där garfåglar skulle kunna sättas ut. Sedan är förhoppningen att de ska kunna sprida sig av egen kraft, kanske rentav till den svenska västkusten!

Detta låter som en variant på filmen Jurassic Park, men är faktiskt inte det enda exemplet där man tänker sig att genteknik ska kunna återskapa utdöda djur. Liknande planer finns för bland annat ullhårig mammut, som fanns i Sibirien fram till för knappt 4 000 år sedan, och vandringsduva som utrotades i Nordamerika för cirka 100 år sedan.