I säsong:
Påskkärringar förr och nu, svartvitt foto av utklädda personer intill närbild på pussande barn i hatt och sjal
Påskkärringar förr och nu. Det var inte så gulligt i början... Foto: Mathilda Ranch/Hallands kulturhistoriska museums arkiv

Är du vidskeplig och mörkrädd? Då ska du sluta läsa nu. För enligt folktron är skärtorsdagsnatten nämligen häxornas natt. Det var ju då häxorna for iväg för att festa med självaste djävulen i Blåkulla. Bondesamhällets starkt förankrade häxtro grundades troligen på 1600-talets häxprocesser, då över 200 kvinnor torterades och avrättades i Sverige.

Skydd från tjärkors och stål

Ännu under 1800-talet levde skräcken kvar i delar av landet, då man försökte skydda sitt hem mot häxor och annat ont genom att just på skärtorsdagen måla tjärkors på ladugårdsdörrarna. För säkerhets skull gömde man ofta undan möjliga flygredskap, tillbad Gud och vid dörrarna placerades stål ut – något häxorna ansågs ogilla.

På påskafton eller påskdagen var orgierna i Blåkulla slut och häxorna vände åter. Då gällde det att skrämma bort dem på nytt genom att tända sprakande eldar och skjuta högljutt med gevär – seder som lever kvar i dagens många påskeldar och påsksmällare runt om i landet.

Barn klädd som påskkärring hänger färgglada ägg i ett påskris
De första påskkärringarna gjorde ohyggliga bus. Foto: Scanpix/TT

En västsvensk tradition

Traditionen att våra barn klär ut sig till påskkäringar verkar ha tagit sin form i Västsverige – i Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland – troligen under 1800-talets första hälft. Till en början påminde till det snarare om det Halloween-bus vi numera utsätts för runt Alla helgonahelgen, än de näpna påhälsningar vi får från dagens sockersöta småkäringar.

Skrämdes och spelade spratt

Nej, under 1800-talet gällde det att både se ut och bete sig som en häxa. Klädd i slitna och fula trasor och gärna med täckande ansiktsmask spelade man spratt mot andra, genom att ”vända bort rösten”, jama och hitta på galna bus. Ibland försökte man exempelvis röka ut folk ur gårdarna genom att lägga en glasskiva över skorstenen.

Enligt Institutet för språk och folkminnen vittnar en värmländsk kvinna född 1844 om följande: ”Ett omtyckt nöje var att repa efter väggarna och ställa till med oljud på fönstren, ja till och med att placera en sten genom skorstenen. Träffade de på en kärra eller vagn på gården kunde det falla dem in och stjälpa den. Alla sådana upptåg hittade de på.”

Drog till Blåkulla

Och jodå, Blåkulla finns på riktigt. I olika skrifter nedtecknade i olika delar av Bohuslän beskrivs hur häxorna flög till Blåkulla på Brattön för att fira påsk. Brattön ligger i den södra delen av Hakefjorden och den högsta punkten kallas Blåkullen – platsen där häxorna samlades kring påsk för sin häxsabbat. Men det finns även andra Blåkullor runt om i landet, bland annat ön Blå Jungfrun i Kalmarsund. Även Häcklefjäll – det vill säga den isländska vulkanen Hekla vars krater har ansetts vara ingången till helvetet – uppges vara en populär häxdestination genom historien.

Källor: Institutet för språk och folkminnen, Nordiska museet, Svenska Akademiens ordbok

Mer från Land