Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Landkoll 2 juli

Gunnar Strängs kamp mot fattigdomen

Få finansministrar har kunnat köra en slåttermaskin, men Gunnar Sträng var tuff som en arbetshäst. Som ung agitator för statarna brottade han ner storbönder så torvorna yrde.

 Finansminister Gunnar Sträng kunde allt från att tröska, handmjölka kor till, köra häst, slå ängar med lie till att hålla ordning på Sveriges ekonomi.
Finansminister Gunnar Sträng kunde allt från att tröska, handmjölka kor till, köra häst, slå ängar med lie till att hålla ordning på Sveriges ekonomi. FOTO: Lennart Nilsson

Växte upp i en barack intill en soptipp.

– Kåken var full av råttor, vägglöss och kackerlackor. För att något täta väggarna tapetserade mor invändigt med tidningar. I annat fall yrde nysnön rakt in i sängarna.

En dag skulle det vara bostadsinspektion.

– Efteråt hörde vi ungar chefen för verket komma ut och säga: ”Det såg för jävligt ut, med det duger åt dem.”

Gunnar Sträng slogs för folkhemmet

Så danas en klasskämpe, månne?

För Gunnar Emmanuel Sträng, son till en renhållningsarbetare i Järfälla, skulle resten av sitt liv slåss, ofta rent bokstavligt, för ett folkhem med bättre standard än den han själv hade upplevt.

Och kampen började på ett mjölkbord på den uppländska slätten.

– Jag agiterade för statarnas situation, vilket inte föll storbönderna på läppen. Det hände att någon av dem smög upp bakom min rygg och gjorde utfall mitt i mitt tal. Sen tumlade vi runt en stund i gräset, tills jag gav dem en smocka så de teg.

Jodå, han visste hur man slogs både med munläder och knytnävar.

Säkerhetsnål om plånboken

Jag mötte själv Gunnar Sträng som ung universitetsstudent i Linköping i mitten av 80-talet. På den tiden stod politiker fortfarande i telefonkatalogen. Den forne ministern skulle söderut för att hålla föredrag och gick med på att efteråt ge mig stoff till min uppsats om de östgötska lantarbetarna.

Han var som huggen ur ett granitblock; en liten, satt 79-åring med bister blick och sin vana trogen klädd i enkel bomullsskjorta och byxor med säkerhetsnål över plånboksfickan.

Läs också: Se de unika bilderna av Fattigsverige

Livegna statare

Det blev ett kärnfullt, mustigt vittnesbörd om ett Sverige som inte längre finns – men som existerade ända fram till statsystemet avskaffades 1945.

– Ett slags livegenskap, sa Sträng som menade att många familjer suttit fast i otidsenliga kontrakt som på ett orättfärdigt sätt band dem till en speciell gård.

 Statare, mjölkerskor och ladugårdskarlar framför ladugården på Julita gård i Södermanland.
Statare, mjölkerskor och ladugårdskarlar framför ladugården på Julita gård i Södermanland. FOTO: Paul Fearn / Alamy

Några bönder förstärkte bindningen genom att löna sina arbetare i brännvin. Andra var hederligare, men hade sällan råd eller lust att rusta upp statarlängor som kryllade av ungar, loppor, löss och baciller.

Precis som Gunnar Strängs eget barndomshem, alltså.

– Även mitt eget hus var en gammal statarbarack som delades av åtta hushåll.

Lossnade ur lungorna

Tuberkulosen härjade fritt och gallrade i familjerna.

– I farstun mitt emot oss bodde en ungkarl; en gammal sjöman och god karikatyrtecknare. Han hostade hela tiden, men ingen brydde sig. En dag kom han inte ut, han var död.

– När min mamma städade efter mannen, fann hon en packe av tidningen Socialdemokraten. Mellan varje exemplar låg resterna av det som nattetid lossnat ur hans lungor.

Läs också: Verklighetens Nils Holgersson – Selma Lagerlöfs fosterson

Böcker från soptippen

Men innan dess hade den sjuke lärt unge Sträng att både spela schack och känna till all världens nationer och hav.

– Han blev mitt folkuniversitet, tillsammans med alla de gratisböcker som anlände till sopstationen för att brännas. Som tioåring hade jag redan läst Strindberg, Gorkij, Zola och Tolstoj.

Lärde sig handmjölka

Egentligen tänkte sopgubbens son bli trädgårdsmästare. Under 20-talet utbildade sig Sträng på diverse lantbruksskolor och lärde sig allt från att handmjölka kor till att slå ängar med lie.

Men det fackliga kom emellan.

Sommaren 1932 började Gunnar Sträng sin karriär som ombudsman för Svenska Lantarbetareförbundet och gav sig ut på en cykelturné till Gävle, Örebro och Köping. På tolv dagar rekryterade han 150 nya medlemmar till priset av ett antal blåmärken.

”Sträng” var ett gammalt soldatnamn och han bar det med både stolthet och pondus. Muskelstyrkan hade han fått när han skottade snö som nödhjälpsarbetare under 20-talets krisår, påstod han.

Gunnar Sträng aldrig rädd för motståndarna

1945 blev den då 38-årige agitatorn uppringd av Per Albin Hansson som bad honom sitta i regeringen. Han tackade nej. Några dagar senare återkom statsministern och föreslog rollen som biträdande jordbruksminister, varvid Sträng föll till föga.

Fram till 1976 skulle han även inneha rollen som socialminister och finansminister, och bli känd som en rättskaffens och lite småbutter hedersman som bevakade statskassan som sin egen portmonnä.

Men också en jordnära karl som aldrig var rädd att se sin motståndare i ögonen.

På bönders vis

Bankdirektören Marcus Wallenberg har vittnat om hur han med jämna mellanrum brukade trava över till sossarnas högkvarter på Sveavägen och samtala med den man som egentligen borde betraktas som hans värsta fiende.

Men Gunnar Sträng kunde tala med bönder på bönders vis och med finansmän om rikets affärer.

Respekten var ömsesidig. Visst tyckte Wallenberg att sossarna satte käppar i hjulet för den fria företagsamheten. Men samtidigt var han imponerad av den lille fyrkantige ministerns breda kunnande.

I gengäld insåg Sträng att Sverige behövde sina bankmän för att ge industrin nödvändig ”ammunition” – ett wallenbergskt uttryck för lån till nya investeringar.

Kluven till lantbruket

Gentemot lantbruket tycktes han däremot alltid mer kluven.

När Sträng föddes bredvid soptippen i Järfälla dagen före julafton 1906 hade Sverige över 400 000 bondgårdar.

När han klev av som finansminister 1976 återstod bara 80 000.

Och det berodde i n t e på att han på egen hand hade slagit halvt ihjäl ett antal av bönderna…

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen