I säsong:
Malin Ackermann står framför blåtonad vy över E4:an vid Höga kusten.
Låt inte de gammelkoloniala tankarna om norra Sverige leva kvar, anser Lands krönikör Malin Ackermann. Foto: Istock

Det är inte utan att man känner hur historien tjurigt dröjer sig kvar. Jag syftar på kolonialiseringen av de norra landsdelarna i Sverige – de som kommit att kallas Norrland. Man buntade ihop allt norr om Stockholm till en enhet. En enhet att förbruka.

I Sara Lidmans bok ”Kropp och skäl” från 2003 skriver författaren om tiden då Sverige skulle ansöka om att gå med i EG. Ni kommer väl ihåg? EG står för Europeiska gemenskapen, det som numera heter EU. Sara hänvisar i boken till en artikel som tidigare publicerats i Dagens Nyheter. Artikeln skrevs av nationalekonom Carl-Johan Åberg som menade att tre spjutspetsregioner var allt som behövdes av Sverige i den kommande tiden, i EG-tiden. Stockholm, Göteborg och Malmö med omnejder var intressanta, inga fler. Alla andra delar av Sverige blev liksom över enligt hans resonemang. 

Jag minns tydligt skepsisen som hördes här i Västerbottens inland kring att hamna ännu längre bort från centralmakten. Eller snarare att centralmakten skulle hamna än mer ocentralt.

Om Sverige enbart ville framhålla de tre spetsregionerna kan man undra vad Rikssverige då skulle göra med sin överblivna övre halva. 

Sara skriver om hur man pratade om att Norrland skulle bli bra som slutförvar för kärnkraftsavfall. Planerarna i Bryssel hade räknat ut att dessa vidder i avfolkat och avskogat skick skulle erbjuda den slutliga lösningen på kärnkraftens avfallsproblem för hela Europa.

Den andra användningen av Norrland som Rikssverige kunde ha, som nämndes som ett problem i andra debattartiklar, gällde slutvården av långvårdsklientelet från den största spjutspetsregionen: Stockholm. Där var allt som ett provisorium med överfulla salar och korridorer. En planerare kom med lösningen: några stora anläggningar norr om Sollefteå. Där finns ju utrymme. Där skulle man kunna förvara det utbrända humankapitalet! Merparten av 90-åringarna kom ju som kärnfrisk ungdom från Norrland till storstädernas industrier. Mycket uthållig och säker arbetskraft som kommit att bli ett problem där det bara finns moderna bostäder utan plats för den uttjänta arbetskraften.

Norrland ses som sagt som en enhet att förbruka på såväl human- som naturkapital. Tänk att det ligger så djupt rotat i den svenska modellen att hela Sverige INTE ska leva utan att spjutspetsområden ska leva på bekostnad av det överblivna.

Historien om hur svensk landsbygd beskrivits av andra än av oss som bor och lever på den har pendlat mellan att ses som Europas skattkista till felaktiga fördomar om en del av världen som är stagnerad och omodern. Återigen vill jag betona att ni andra inte ska se oss som att vi blev kvar. Vi valde att stanna eller flytta tillbaka för att vi gillar livet i Rikssveriges glesare regioner. Här finns som sagt plats. Men dessa platser ska inte ses som slutförvar utan som högst levande med rika naturresurser och ett enklare liv.

Publicerad: 10 juli 2025

Mer från Land