Vägkrogen Vippabacken: ”Här sitter ingen och stirrar på mobilen”

Sarah och hennes pappa Stefan Karlsson går runt och pratar med gästerna som slagit sig ner på gedigna kökssoffor och gamla stolar runt flera stora bord i serveringen. Inredningen har sett ungefär likadan ut sedan 1970-talet då Stefans pappa och Sarahs farfar ”Vippa-Tore” drev vägkrogen.

– Vi ser ingen anledning att ändra den. Vi trivs så bra här, säger Sarah Karlsson.

Redig husmanskost

Menyn har också varit densamma i alla år med redig husmanskost till lunch. Den här dagen doftar det gott av bruna bönor och fläsk, men det finns också alltid klassiker som schweizerschnitzel, biff à la Lindström och bräckt skinka och ägg med stekt potatis, att beställa. 

Redan klockan fem på morgonen är Stefan på plats för att servera frukost till hungriga lastbilschaufförer som övernattat på parkeringen, och vid nio börjar lunchserveringen. 

Kokkaffe i pannan

Hela dagen står en stor kaffepanna med kokkaffe på spisen och bredvid ligger ett berg av sockerbitar.

– Vi vet fortfarande inte hur man använder en kaffebryggare, skämtar Stefan Karlsson.

Men Vippabacken är så mycket mer än bara en vägkrog. Det är också ett stycke norrbottnisk historia. Här finns samiska slädar, myrskidor, gamla hembränningsapparater och uppstoppade björnar, tjädrar, orrar och ripor i en salig blandning. På en vägg hänger ”Vippa-Tores” gamla vargskinnsrock.

Startade 1965

Allt började 1965 då Tore Karlsson satt på en flottningshög och tittade ut över E10:an och insåg att bilismen hade gjort sitt intåg i Sverige. Många bilar körde förbi – framför allt fanns det gott om turister från Norge.

– Han var skogsarbetare och jobbade vid Kalixälven där virket flottades när han fick idén att öppna en vägkrog just på den här platsen, berättar Stefan Karlsson.

Gammal galgbacke

Backen vid Kalixälven är en gammal galgbacke. Den sista mannen som avrättades här 1821 var Johan Johansson Vippa som hade gjort sig skyldig till ett mord på en ryss, och Tore Karlsson bestämde sig för att döpa vägkrogen till Vippabacken. Själv blev han snabbt ”Vippa-Tore” med hela världen.

– Pappa gick alltid runt och pratade med gästerna och det har vi fortsatt med. Här sitter ingen och stirrar på mobilen, alla pratar med varandra, säger Bo Erik Karlsson som kommer in en sväng varje dag för att hälsa på sin bror och brorsdotter och prata med övriga besökare.

Fick byggas ut

Från början var vägkrogen bara öppen på sommaren och det serverades kaffe och laxsmörgåsar i en gammal bagarstuga som Tore flyttade och timrade upp på tomten. Den klassiska laxsmörgåsen finns fortfarande kvar på menyn, men redan i slutet av 1960-talet blev stället så populärt att det fick byggas ut. 

En flottningskoja timrades vägg i vägg med bagarstugan och hade öppet året runt. Så småningom tillades ytterligare en del, en timring som tidigare hade stått i byn Gyljen och använts som kornmagasin.

Timrade eget kapell

När Tores dotter Helena skulle gifta sig 1970 timrade han ett kapell som han utsmyckade med glasmålningar och en altartavla målade av konstnären Charles Portin från Haparanda. Nu håller Svenska kyrkan i Överkalix gudstjänst i kapellet varje sommar.

– Flera i vår familj har gift sig och haft barndop här, berättar Sarah Karlsson när hon visar runt bland kyrkbänkarna som tidigare stod i Överkalix kyrka.

Inne i vägkrogen finns en loppis med bland annat uppstoppade rävar, nostalgiplanscher, vykort och gamla burkar till salu.

– Jag är en samlare precis som min far var, säger Stefan Karlsson och pekar på ett glasskåp som han har fyllt med gamla tändsticksaskar.

Gamla och nya varor

Men Vippabacken har inte bara gamla grejer till salu. Här finns också rakhyvlar, duschtvål och tandborstar att köpa för lastbilschaufförerna, som sover i sina lastbilar och har möjlighet att duscha i en stuga ute på gården. 

Turisterna köper framför allt Lovikkavantar, stickade mössor och skinntofflor av högsta kvalitet. Vissa produkter som tvättmedel har blivit kvar på hyllan i många decennier och står numera kvar mest som dekoration.

Björnen är dragplåster

Ett tiotal holländska män i varierande ålder kommer in och frågar efter "a beer". Det visar sig dock inte vara öl de vill ha, utan de vill se den stora uppstoppade björnen som står mitt bland alla varor. Samtidgt kommer en strid ström av stamgäster för att äta lunch.

– När en av dem inte dök upp en dag var vi tvungna att ringa och fråga om det hade hänt något. Men det visade sig att han just hade tagit på sig jackan och var på väg, säger Sarah Karlsson.

Tre generationer

Hon ångrar inte att hon som 17-åring hoppade av gymnasiet, efter en termin, och tog skotern ut till Vippabacken och frågade sin pappa om hon fick börja arbeta för honom. Nu har hennes dotter Alva också valt att börja jobba här i stället för att gå på gymnasiet.

– Det är här vi hör hemma, säger Sarah Karlsson.