”Inte ångrat en sekund att jag lämnade stan och blev getbonde”

Det är en vacker men kall vårvinterdag i Västerbotten. På Geteriet i Sörmjöle två mil söder om Umeå har killingarna börjat att födas och nu är det fullt upp för getterna att ta hand om sina små, sockersöta avkommor i hagen. 

Tre av killingarna har förlorat sina mammor och måste flaskmatas. De kommer glatt framspringande när Emma Preutz kliver in i hagen med nappflaskorna. Eftersom killingarna älskar att klättra försöker några andra småttingar klättra upp på hennes rygg när hon går ner på huk.

– Det finns inga mer sociala och nyfikna djur än getter. De blir verkligen ens bästa vänner, säger Emma.

Tanken på att en dag skaffa getter väcktes redan när hon som 13-åring fick vara med och ta hand om en killing som en granne hade fått i 40-års present.

– Det är inget jag rekommenderar att ge bort i present, de vill ju vara med andra getter, men jag upptäckte hur tillgivna djur de är. Killingen blev min vän och följde mig överallt.

Köpte 1800-talsgården

Men det var inte förrän hon träffade sin sambo Mattias Lindh för 14 år sedan som de gjorde slag i saken och köpte gården från början av 1800-talet, med tillhörande 3,6 hektar åkermark.

– Han hade också haft getter tidigare så det var verkligen ett gemensamt intresse för oss. Vi började i liten skala med sju getter som fick bo i den gamla ladugården, men så fick vi tag på en timrad loge som skulle rivas på Grisbacka i Umeå som vi tog ner och timrade upp igen på gården.

Nu rör sig getterna fritt mellan den och hagen och de mjölkas i ladugården. Mellan juni och september är de ute på bete och de används även som slyröjare. I dag finns ett 40-tal getter på gården och 54 killingar. 

Killingar på vårkanten

Getterna betäcks i slutet av året av en väl utvald avelsbock och så kommer killingarna framåt vårkanten. Emma Preutz ambition var hela tiden att kunna lämna jobbet som ekonom och vara getbonde på heltid.

– Vi visste att vi ville bygga ett mejeri här på gården med tillhörande butik. Men på grund av krångel med bygglovet drog det ut på tiden och vi kunde inte starta verksamheten förrän 2018.

Vi går in i butiken genom de gamla dörrarna som kommer från en Västerbottensgård i byn. Från en annan by, Hössjö, kommer de gamla 1800-talsfönstren som sitter på huset. Inne i butiken har de breda plankorna från den timrade logen fått bli ett rustikt golv.

Gårdsbutik med egna produkter

På en ribbstol som Emma hade som barn hänger getskinnen på rad och kyldisken är fylld av ostar. I frysen bredvid finns Emmas berömda gelato gjord på getmjölk, som hon har vunnit flera medaljer med i SM i Mathantverk.

– Ingenting dåligt som inte har något gott med sig. Eftersom vårt mejeri blev försenat flera år så var jag tvungen att hitta på något att göra med getmjölken som vi fick, berättar hon.

– Jag fick inspiration från amerikanska getbönder som jag följde på sociala medier och började göra kolasås och sedan gelato. Jag har lärt mig att göra traditionell italiensk glass i Italien som jag smaksatte med åkerbär, hjortron, rabarber, röda och svarta vinbär, fortsätter hon. 

Egentillverkade produkter

Emma skapade sitt eget glassmärke, Getlato, vars namn är en ordlek med det italienska ordet för glass. 2021 fick hon guldmedalj i SM i Mathantverk för Getlato Åkerbär, 2023 blev det silver för åkerbärsglassen och guld för Getlato svarta vinbär. 

Hon har också vunnit två silvermedaljer för sin vitmögelost Mysig och brons för sin askade färskost Lactique.

Hon har gått flera ystningskurser i Jämtland och Södermanland. Varje lördag när gårdsbutiken är öppen kommer det många besökare till gården och ostarna går åt som smör i solsken. 

Prisbelönta ostar

Förutom den askade färskosten Lactique och två sorters vitmögelost, Mysig och Vit Caprin, gör Emma Preutz en blåmögelost, hårdosten Toppen, mese samt flera olika inläggningar med salladsost med vitlök, chili och svartpeppar samt timjan och rosépeppar.

– Jag brinner för att ta rätt på allt från geten. Förutom mjölken och skinnet så tar vi till vara på köttet också. Getterna skickas på slakt till slakteriet i Burträsk. I stora delar av världen är get ett väldigt vanligt kött och nu levererar jag till en fin restaurang i Umeå som gör fantastiska rätter med det, säger Emma.

– Mattias är också duktig på att tillaga det här hemma. Getkött smakar litet som hjortkött eftersom hjorten är getens närmsta släkting, fortsätter hon.

Bär från trakten

I butiken finns salsicciakorvar och en lufttorkad salami som är gjorda på köttet och olika styckdetaljer. Vi sätter oss vid ett gammalt runt träbord i butiken och smakar på några skivor Vit Caprin på mese som Emma har brett på lokalt bakat tunnbröd. Det är fantastiskt gott.

– I Ångermanland där min mamma kommer ifrån är det väldigt vanligt att äta mese och Vit Caprin på tunnbröd, berättar Emma.

Umgås med getter

Till efterrätt får vi smaka på den prisade glassen med svarta vinbär och åkerbär. Åkerbären plockar Emma och Mattias vilda.

– Vi har sådan tur att bären växer alldeles i närheten, annars kan det ju vara svårt att få tag på vilda åkerbär nuförtiden, säger hon.

Andra smaksättare är fläder och älgört.

– Jag tycker det är roligt att hela tiden testa nya saker. Jag har inte ångrat en sekund att jag lämnade livet som ekonom inne i stan och blev getbonde här ute på landet. Det bästa av allt är att jag får umgås med en massa “getetrevliga” getter varje dag!