”Jag skulle aldrig kunna tänka mig att arbeta med något annat”

30-åriga Felicia Johansson har precis slutat röja upp längs den skogsbilväg som tar dem in till skiftena som ska avverkas. Hon torkar svetten ur pannan och kliver in i kojan. 

Hennes far Mikael Johansson är redo med kokat kaffe. Jo, ni hörde rätt. Det är kokkaffe som gäller – också i en modern skogshuggarkoja. 

– Alltid kokt kaffe. Här – och hemma, säger Mikael Johansson. 

Felicia och Mikael är den nya tidens skogsarbetare. De har uppdrag över stora delar av Norrbotten och just nu arbetar de med maskinerna i skogarna sydväst om Mattisudden i Jokkmokks kommun. Hemplatsen är Svartbyn utanför Överkalix där de också har garaget. 

Skogen och skogsindustrin är alltjämt en viktig basnäring, inte minst i Norrland. Och precis som förfäderna ligger de också ute i en skogskoja under veckorna. 

– Vi har ju jobb över ett ganska stort geografiskt område så det finns egentligen inte något alternativ till att bo här i skogen där vi har maskinerna, förklarar Mikael på klingande Överkalixmål. 

Felicia trivs med att bo ute i skogen under veckorna: 

– Det är ganska skönt. När man kommer hit så arbetar man. Nu har vi ju mer än femton mil enkel väg hem så det är för långt för att dagpendla. Det är bättre och mer effektivt att bo i skogen nära där vi ska arbeta. När man åker hem är det färdigarbetat. Då vet man att man bara behöver vara i verkstaden, säger hon.