Josefine och Fredrik fick köpa drömhuset – efter ett brev på posten

Det var till en början den otroliga utsikten över Mariannelundsskogarna med omnejd som fick Josefine och Fredrik Antonsson att hitta till byn Norrlida i utkanten av Vimmerby kommun.

Högt över tallskogarna slingrar sig den gamla grusvägen mellan röda hus, stenrösen och ladugårdar. Om det är någonstans som lilla Ida i Lönneberga skulle ha kunnat ropa ”Jag kan se ända till Mariannelund” är det från Norrlida. 

Utsikten lockade

På sina många löpturer sprang Josefine ofta förbi byn och förälskade sig i platsen. Alldeles särskilt i ett rött hus från 1911 med glasveranda och stora originalfönster. Flera år innan gården blev deras lade Josefine upp en bild på huset på Instagram och skrev: ”Har sprungit en ruskigt backig milrunda".

Och tittat till ”mitt” hus. (Ska bo där någon gång i framtiden. Måste bara se till att det blir till salu.)” 

Tonen var skämtsam. Att drömmen faktiskt skulle bli verklighet var ingenting hon räknade med.

Huset stod till synes tomt och familjen Antonsson svängde ofta förbi gården för att njuta av utsikten och de makalösa solnedgångarna. 

Gården ägdes av en dansk familj som en gång också förälskat sig i Norrlida men som av olika anledningar inte kunnat vara där så mycket som de hade tänkt. I stället hyrde de ut huset till turister under somrarna och med åren blev underhållet av gården allt mer eftersatt.

Plats för familjen

Josefine och Fredrik visste sedan länge att de ville bo på landet. Båda är uppvuxna i en småstad och hamnade så småningom i Mariannelund. Där köpte de hus och trivdes bra under småbarnsåren med de fyra döttrarna. I takt med att familjen växte insåg de dock att de skulle behöva bygga ut eller hitta ett större hus och började gå på visningar i byarna runtomkring. 

Efter varje visning kände de att inget kunde mäta sig med gården i Norrlida.

– Vi jagade rätt på ett telefonnummer till den danske man som ägde huset men vågade aldrig ringa till honom. Till slut lyckades jag ta reda på hans adress i Danmark och skrev ett brev, berättar Josefine.

Fick köpa

Brevet blev dock liggande i flera år utan att skickas men efter ytterligare en husvisning i en grannby blev känslan påtaglig för både Fredrik och Josefine. Det var huset i Norrlida eller inget alls och brevet skickades till Danmark. Varken Josefine eller Fredrik förväntade sig ett svar, än mindre ett positivt besked.  

I början av 2020 plingade det till i mejlkorgen. De danska ägarna hade börjat fundera på att sälja när pandemin slog klorna i Europa och försvårade uthyrningen. Tajmingen var perfekt. ”Ge ett bud” stod det i mejlet.

Bevarad inredning

Efter en odramatisk förhandling fick familjen köpa gården med hus, ladugård och ungefär 5 hektar hagmark till ett rimligt pris. I augusti 2020 fick de tillträde till gården men bestämde sig för att först rusta upp utan stress. Under de första åren behöll familjen villan i samhället och använde Norrlida som sommarbostad samtidigt som de renoverade och moderniserade huset. 

Precis som de hade haft på känn doldes vackra trägolv, pärlspont och originaldetaljer bakom plastmattor och gipsskivor. 

Byggde ut

Huset fick sakta tillbaka sin charm från förrförra sekelskiftet samtidigt som det anpassades till modernt familjeliv med ett utbygge för badrum och tvättstuga.

Även den illa åtgångna ladugården fick kärlek i form av nytt tak och reparationer. Planen var att flytta permanent till gården inom fem år.

–  Det höll vi men trodde kanske att vi skulle vara helt färdiga med renoveringen vid det här laget, säger Josefine.

Hon berättar att den köksrenovering som de nu är mitt uppe i har dragit ut på tiden. Familjen har vant sig vid renoveringskaoset som bland annat innebär att sköta disk och viss matlagning i tvättstugan men ser fram emot att snart ha ett riktigt kök. 

Köper begagnat

Att renoveringen skulle få ta tid har de varit överens om och tycker båda att andra saker i livet inte får prioriteras bort.

– Visst, vi hade kunnat jobba på och renovera alla kvällar och varenda helg men vi vill ju umgås med varandra också. Renoveringen får inte ske på bekostnad av tid med familj och vänner, säger Fredrik.

För paret har det alltid varit självklart att i första hand köpa begagnat och deras hem består nästan helt och hållet av saker de köpt secondhand eller som har följt med huset. Det är en livsstil och trots att det kan vara tidskrävande att leta begagnat i stället för att köpa nytt är de positiva aspekterna många. 

Inte minst den ekonomiska, menar paret och skojar om att de ju är smålänningar.

– Jag känner att jag är alldeles för snål för att köpa saker som man kan få för en tiondel av priset. Mina föräldrar höll också på så här och jag är uppvuxen med mycket gamla möbler omkring mig. Jag tycker det är roligt, förklarar Josefine.

På frågan om de har någonting i möbelväg som inhandlats nytt får de fundera.

– Vi har till och med köpt sängarna begagnade. Köksbordet fanns i huset när vi köpte det och stolarna stod här med … Soffan hittade vi på Blocket men garderober har vi väl köpt nya, funderar Fredrik. En garderob åtminstone. Resten är Ikea men har köpts begagnat.

Inga perfektionister

Vackert slipade trägolv och tidsenliga, blommiga tapeter är nu ett genomgående tema i huset tillsammans med gamla möbler, loppisfyndad konst och brokiga textilier. 

För Josefine som är den som är mest intresserad av inredning är det viktigt att ha det vackert omkring sig men hon påpekar att det till stor del handlar om en sorts man tager vad man haver-övertygelse.

– Jag tycker att det är ganska trist när det känns perfekt och tillrättalagt och ingenting skaver. Det går ju alltid att leta fler och bättre saker på loppisar och det går säkert att hitta saker som jag skulle tycka är ännu finare. Men nu har vi de här grejerna och det får vara bra. Vi är verkligen inga perfektionister!