Vi bränner vår egen snaps – helt lagligt!

Ute är det regnglopp och surväder som kryper in under kläderna och kyler ända in i märgen. Men det ska det snart rådas bot på. 15 medlemmar i Vissefjärda hembygdsförening i Småland har samlats i det gamla bränneriet på Kyrkeby storgård, denna lördagsmorgon i november.

Stämningen är hög trots den tidiga timmen. Uppgifterna fördelas. Idag ska potatisen kokas och blandas med mältan till mäsk. Sedan ska den avsvalnade mäsken pumpas ner i mäskkaren i källaren för att jäsa en vecka fram tills nästa helgs bränning.

– Det känns nästan som lilla julafton, utbrister Joakim Haraldsson, som är elektriker till vardags.

Smörgåsar plockas fram till det nykokta kaffet och en och annan liten smaksup av årets nya kryddning med kanel slinker ner som hastigast innan det är dags att ge sig ut i bränneriet för att jobba.

Drivs som på 1800-talet

Innan vi besökare släpps ut i fabriken bland remmar, axlar och kugghjul får vi stränga förhållningsorder beträffande säkerheten. Allt drivs mekaniskt som på 1800-talet Vi uppmanas särskilt att inte gå för nära den gamla frustande ångmaskinen som snart ska startas. Här förlorade en arbetare sin stortå en gång på 1960-talet så det är bäst att se upp.

Vissefjärda hembygdsförening fick bränneriet i gåva av de sista ägarna, bröderna  Henning och Birger Skårin, som ville bevara det som industriminne och museum. 

Kyrkeby bränneri är anrikt, startades i slutet av 1700-talet och drevs fram 1971, då alla andels- och gårdsbrännerier måste läggas ned. All bränning skulle skötas och ägas av Vin & Spritcentralen centralt. 

Anordnade studiecirklar

Men i och med EU-inträdet försvann det monopolet och 2005 kunde hembygdsföreningen starta det gamla bränneriet igen, efter att ha renoverat och lärt sig det gamla hantverket.

– Vi hade en studiecirkel för att lära oss hela tillverkningsprocessen från grunden och vi renoverade skorstenen, bytte ut rör, kranar och packningar, säger Joakim Haraldsson. 

Sedan dess har de varje år haft brännvinsbränning under några hektiska novemberhelger när årets potatis är skördad. 

– Förr kunde man bränna 4000 liter om dagen. Under säsongen från oktober till mars kunde det bli 600 000 liter. Men vi gör bara en halvsats, 2000 liter sprit en gång per år och är nöjda med det. Det är frivilliga krafter från föreningen som jobbar här på fritiden med tillverkningen och det viktigaste är att vi har roligt, säger ordförande i Vissefjärda hembygdsförening, Göran Persson.

Pysande ångmaskin

Nu är arbetet i full gång. 15 glada gubbar i alla åldrar klättrar på trappor och stegar och drar i reglage, smörjer och spänner, remmar, lyfter på väldiga lock och pillar på små skruvar, avläser mätare och knackar på behållare. Det behövs inte många ord, alla vet vad som ska göras. 

Ångmaskinen från 1875 startas och hjulen och remmarna börjar snurra. Den pustar och fräser men snart dunkar den på i jämn takt, likt lugna hjärtslag. Ingen stress. Utanför byggnaden svävar stora ångmoln i kylan.

Joakim Haraldsson berättar om Kyrkebys märkliga historia. Om kronofogden  Gösta Persson som anlade ett större bränneri när han kom till Kyrkeby gård vid stranden av Lyckebyån.  År 1771 fick han besök av den nyblivne kung Gustav III som red förbi och gästade här på väg från hamnen i Karlskrona mot Stockholm. 

Spännande historia

Tydligen föll gårdens brännvin kungen på läppen. Kyrkeby fick ett slags fribrev med sitt potatisbrännvin när staten tog över all bränning på grund av bristen på spannmål. Under 1700-talets förbudstid var det bara Kyrkeby och Kronobränneriet på Kalmar slott som fick bränna brännvin i Småland! 

Generationerna avlöste sedan varandra på Kyrkeby. 1855 köpte kronolänsmannen,  riksdags- och affärsmannen Thure Alfred Malmström gården. Han anlade ett nytt modernt bränneri med 100 gånger större kapacitet. Det lönade sig så pass att han snart var både Vissefjärdas och hela Emmabodabygdens rikaste person och en mäktig ”starke man” med ett finger med överallt. 

Närodlad korn

Efter Malmströms död tog sönerna över, och när de gått bort 1917 köptes gården av godsägare Carl Andersson som renoverade och förbättrade bränneriet. 1940 tog hans söner Birger och Henning Skårin över rörelsen och drev den fram till nedläggningen 1971.

Vi följer vår guide Joakim Haraldsson in den gamla stenbyggnaden, mältkällaren. En liten mängd spannmål, korn, används alltid för att få fart på processen. Här lagras kornet som stöps för att omvandlas till malt. Kornet blandas med vatten som får ligga och svälla och gro på det gamla kalkstensgolvet (som förr låg i Vissefjärda kyrka). Två gånger per dygn vänds det med skyffel för att luftas. 

Joakim berättar att när mältan är färdig efter en vecka transporteras den upp till bränneriets vind där den krossas och hälls ner i mäskkaret. Potatisen som har snurrat runt i tvättkulverten tippas ner i det stora tryckkokkärlet.

Tonvis av potatis

Idag är det två kok med 4 ton potatis i varje kok. Snart stiger trycket i potatiskokaren och sedan är det bara att vänta 40 minuter tills första koket är klart. Potatismassan skjuts ner genom ett tjockt rör i mäskkaret med kraft. Där blandas det med kornmältan och lite jäst. 

Maltets enzymer påverkar den kokta potatisen så att stärkelsen omvandlas till socker, sockret blir till alkohol i jäsprocessen och mäsken som bildas bränns till brännvin.

I huset intill träffar vi kryddmästaren Jens Johannisson. Han bor vid Kyrkeby och är geolog men även kunnig i att smaksätta drycker. 

Egna kryddningar

Han tillverkar egna essenser av örter, kryddor och bär som plockas eller köps in från odlare. 

– Vårt brännvin är mjukt och fruktigt, inte så starkt, med 36 procent alkohol. Hittills har vi lanserat 10 olika kryddningar, inför varje jul kommer en ny. Standardsortimentet, citron, pors och ettan, säljs året om på Systemet. Det brukar bli kö när årets nya smak lanseras, säger han.

2017 bildade föreningen Aktiebolag Kyrkeby Bränneri AB som sköter bränneriet. Hembygdsföreningen är huvudman och äger lokalerna som hyrs ut till företaget och allt överskott från försäljningen går tillbaka till föreningen för underhåll med mera

.Föreningens uppgift är att stå för underhåll och hålla guidade visningar för allmänheten. Här ordnas även snapsprovning med tilltugg i de anrika lokalerna för bokade grupper.

-Vi är Sveriges enda hembygdsförening som bränner brännvin, helt lagligt, säger ordförande Göran Persson stolt.